Kolumn, ÖT: Makten över sjukhusen

11.10.2017 kl. 16:18
Nu får det räcka med centraliseringsivern.
I över 100 år har vi haft ett sjukhus i Jakobstad. Redaren Otto Malm som på sin tid var en av landets mest framgångsrika affärsmän, hade ett hjärta som klappade för sin hemstad. I sitt testamente donerade han en ansenlig summa pengar för att det i Jakobstad skulle byggas ett sjukhus.

Så blev det och år 1908 såg Malmska sjukhuset dagens ljus. Allt sedan det har vi haft möjlighet att påverka utvecklingen själva. Beslutsmakten gällande det lokala sjukhuset har funnits i regionen, och stadens åsikt har vägt tungt. Den vägen har också regionens invånare fått sin röst hörd. De lokala politikerna har haft ansvar och makt att påverka vården i den egna regionen. Alltid har inte allt gått som på Strömsö, men åtskilliga är de som fått god vård och omsorg genom tiderna. Till dem hör faktiskt också marskalk Mannerheim.

Vem ska ha rätt att operera vad och var ska man kunna bli opererad i framtiden? Det är en fråga som nu just vållar mycket huvudbry runt om i vårt land. Regeringen vill centralisera kraftigt och förbjuda de mindre sjukhusen att utföra alla sådana ingrepp som kräver mer än lokalbedövning, från 1.1.2018. Det är en linjedragning som får följdeffekter inte bara för alla de regioner där det finns tidigare kretssjukhus, utan också för den privata vårdsektorn men framförallt för patienter runtom i vårt land.

Sipiläs regering vill göra slut på att man lokalt ska få bestämma, men inte heller landskapen ska få bestämma. Nu ska allt styras uppifrån. Finansministeriet ska besluta hur mycket pengar som ska delas till landskapen och social- och hälsovårdsministeriet ska besluta om vad som får opereras var. Från 1.1.2018 trampar man med stora stövlar från regeringshåll på närdemokratin såsom vi lärt känna den. Det är en olycklig utveckling som inte är ägnad att stärka förtroendet för politiken. Mänskor vill kunna påverka sin vardag och de förtroendevalda som fått mandat av folket vill på riktigt också kunna besluta om utvecklingen i den egna regionen och det egna landskapet. Därför borde också varje landskap själv få besluta om nivån på vården och jourens omfattning. Jag och SFP vill se en äkta självstyrelse, inte ett statligt förmynderi!

Vad gäller dagkirurgin, är jag glad att jag lyckats skapa debatt och att frågan nu är brännhet på den nationella politiska arenan. Insikten om att också den privata sektorn kommer att drabbas satte fart. För i praktiken betyder regeringens linje att inga operationer heller kan utföras på den privata sidan ifall det handlar om en åtgärd som kräver nedsövning av en anestesiolog. Bara sjukhus där det finns en dygnetrunt samjour för primär- och specialsjukvården kan alltså få syssla med sådan verksamhet.

Det är obegripligt att Samlingspartiet med öppna ögon kunnat acceptera detta, lika obegripligt som det är att Centern kunnat acceptera en nedmontering av de mindre sjukhusen. Med min lagmotion vill jag ändra på utgången. Jag föreslår att möjligheten att utföra dagkirurgiska operationer inte skall vara kopplad till enbart sjukhus med samjour (i praktiken 18 centralsjukhus) och att landskapen själva ska få bestämma. Än är det inte för sent och debatten kommer att fortsätta intensivt den närmaste tiden. Finns det vilja hittas det också en lösning.

 


Anna-Maja Henriksson
Riksdagsledamot, partiordförande SFP

 

  Twitter

  Facebook

  Instagram

 

 

 

Bloggen
Riksdagen