Kalender

12.12 kl. 18: Diskussionstillfälle vid Robert's Coffee Gelato Factory, Iso Omena Esbo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolumn, Sydin Länge leve svenskan!

10.11.2018 kl. 17:07
Denna vecka har vi firat svenska veckan, som kulminerade i festligheter runt om i landet på tisdagen 6.11.

Jag deltog själv i huvudfesten i Åbo. Svenska dagen påminner oss om vikten av att få leva och verka på svenska i vårt eget land. Att få tala sitt modersmål och bli förstådd handlar också om mycket mer än bara ett språk. Det handlar om identitet och kultur.  

 

Tyvärr har den sittande regeringen under den här riksdagsperioden långt blundat för det svenska språket. Regeringen Sipilä har blundat för språkets betydelse i vården. Den har drivit en tingsrättsreform som gått hårt åt svenskbygden framförallt i södra Finland. Regeringen försökte också driva igenom ett språkförsök där svenskan skulle vara frivillig för eleverna i den finska skolan. Framförallt var det sannfinländarna och sedan de blå under minister Terhos ledning som satte mycket prestige i språkförsöket. Men centern och samlingspartiet lät det också gå vidare. Det fantastiskt roliga var ändå, att när det kom till kritan ville inte en enda kommun i vårt land vara med. De kommunala beslutsfattarna och föräldrarna visste bättre. Språkförsöket torkade in och fick sättas i mapp Ö. 

 

När jag tänker på svenskans betydelse för mig själv påminns jag om en av mina första erfarenheter av att vara patient. Jag var fem år gammal och fick uppleva hur det känns att som barn inte bli förstådd inom vården. Jag hade blivit intagen på Öronkliniken i Helsingfors för en tonsilloperation. Mamma var tvungen att vara på jobb i Jakobstad. Jag låg en vecka i ett rum med flera andra barn. Alla talade de finska. Det klarade jag ännu på något sätt, men när sjukskötarna inte heller förstod någon svenska alls, då kändes det illa. Så liten som jag var, fick jag försöka göra mig förstådd på den finska jag dittills lärt mig. Jag minns ännu känslan av ovisshet och rädsla.

 

Service på svenska handlar i grund och botten om trygghet. Det handlar om att veta att ifall man blir sjuk kommer man att få god vård på sitt eget modersmål. Eller att man får tala med en psykolog på sitt modersmål, sitt känslospråk. Och att när man blir äldre få hjälp på svenska i sitt hem eller överlag inom äldreomsorgen.

 

Därför behöver nästa regering ministrar som bryr sig om bägge nationalspråken. Kulturminister Sampo Terhos inställning till svenska språket i landet gör mig oerhört ledsen. Det är helt oacceptabelt att landets kulturminister öppet förbiser behovet av att stärka såväl finskan som svenskan i vårt land. Istället för att begränsa finländarnas språkkunskaper behövs nu åtgärder för hur vi kan lära oss ännu fler språk i ett tidigare skede. Vi borde satsa på att våra barn får lära sig svenska och finska redan på dagis med hjälp av språkduschar och språkbad. Vi behöver utbilda tillräckligt med språkbadslärare. Vi behöver också uppdatera landets första nationalspråksstrategi som gjordes under den förra regeringen då jag var justitieminister. Nästa regering behöver se potentialen i tvåspråkigheten på ett helt annat sätt än den sittande regeringen har gjort. 

 

Vi ska inte heller vara rädda för att stå upp för vårt modersmål! Så använd svenska i vardagen, ge våra finskspråkiga vänner möjlighet att tala svenska, byt inte genast till finska. Ge beröm och uppmuntran då du betjänas på svenska och var stolt över ditt språk, över tvåspråkigheten och den finlandssvenska kulturen.

Bloggen
Riksdagen SFP RKP