Kalender

12.12 kl. 18: Diskussionstillfälle vid Robert's Coffee Gelato Factory, Iso Omena Esbo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolumn, ÅU: Svenskan och tvåspråkigheten är en framgångsfaktor

17.11.2018 kl. 17:08
Vilken fin Svenska dagen huvudfest det blev här i Åbo förra veckan! Jag är glad för att jag fick möjligheten att delta.

Svenska dagen påminner oss om vikten av att få leva och verka på svenska i vårt eget land. Att få tala sitt modersmål och bli förstådd handlar också om mycket mer än bara ett språk. Det handlar om identitet och kultur.  

 

Tyvärr har den sittande regeringen under den här regeringsperioden långt blundat för det svenska språket. Regeringen Sipilä har blundat för språkets betydelse i vården. Den har drivit en tingsrättsreform som gått hårt åt svenskbygden framförallt i södra Finland. Regeringen försökte också driva igenom ett språkförsök där svenskan skulle vara frivillig för eleverna i den finska skolan. Framförallt var det sannfinländarna och sedan de blå under minister Terhos ledning som satte mycket prestige i språkförsöket. Men centern och samlingspartiet lät det också gå vidare. Det fantastiskt roliga var ändå, att när det kom till kritan ville inte en enda kommun i vårt land vara med. De kommunala beslutsfattarna och föräldrarna visste bättre. Språkförsöket torkade in och sattes i mapp Ö. 

 

Regeringen för en politik som nonchalerar landets tvåspråkighet samtidigt som Europarådet gett Finland bakläxa för att de svenskspråkiga patienternas rättigheter inte förverkligas i praktiken. Det är allvarligt. Och det är inte enbart Europarådet som fått upp ögonen för bristerna. Tidigare i år fick vi ta del av regeringens egen språkberättelse, som ger en bekymmersam bild av språkklimatet i Finland. En av slutsatserna i språkberättelsen var att bemötande på kunders eget språk är en viktig beståndsdel i en god och kvalitativ vård. Det är för mig ett mysterium hur den sittande regeringen tänker. Den blundar för lösningar som uttryckligen skulle trygga svensk service, och istället väljer man lösningar som försvagar möjligheten till svensk service dygnet runt inom vården. Här tänker jag exempelvis på regeringens beslut att enbart tillåta Seinäjoki sjukhus omfattande jour, inte Vasa Centralsjukhus.

Den senaste språkbarometern ger också vid handen att relationerna mellan språkgrupperna i tvåspråkiga kommuner har försämrats. Det är i sig inte förvånande i dagens språkklimat, men det gör mig bekymrad. Det gör mig bekymrad eftersom jag ser att Finland bara har att vinna på att ha två starka nationalspråk. Alla finländare ska få känna sig lika värdefulla, oberoende av modersmål.

När jag tänker på svenskans betydelse för mig själv påminns jag om en av mina första erfarenheter av att vara patient. Jag var fem år gammal och fick uppleva hur det känns att som barn inte bli förstådd inom vården. Jag hade blivit intagen på öronkliniken i Helsingfors för en tonsilloperation. Mamma var tvungen att vara på jobb i Jakobstad. Jag låg en vecka i ett rum med flera andra barn. Alla talade de finska. Det klarade jag ännu på något sätt, men när sjukskötarna inte heller förstod någon svenska alls, då kändes det illa. Så liten som jag var, fick jag försöka göra mig förstådd på den finska jag dittills lärt mig. Jag minns ännu känslan av ovisshet och rädsla.

 

Service på svenska handlar i grund och botten om trygghet. Det handlar om att veta att ifall man blir sjuk kommer man att få god vård på sitt eget modersmål. Eller att man får tala med en psykolog på sitt modersmål, sitt känslospråk. Och att som äldre få hjälp på svenska i sitt hem eller överlag inom äldreomsorgen.

 

Därför behöver nästa regering ministrar som bryr sig om bägge nationalspråken. Kulturminister Sampo Terhos inställning till svenska språket i landet är beklämmande. Det är helt oacceptabelt att landets kulturminister (Helsingin Sanomat 26.10.2018) öppet förbiser behovet av att stärka såväl finskan som svenskan i vårt land. Istället för att begränsa finländarnas språkkunskaper behövs nu åtgärder för hur vi kan lära oss ännu fler språk i ett tidigare skede. Vi borde satsa på att våra barn får lära sig svenska och finska redan på dagis med hjälp av språkduschar och språkbad. Vi behöver även utbilda tillräckligt med språkbadslärare. Det gör mig därför glad att Åbo stadsfullmäktige på SFP:s initiativ godkänt en skrivelse om att språkbadsverksamheten i staden utökas till hösten 2019. Vi behöver också uppdatera landets första nationalspråksstrategi som gjordes under den förra regeringen då jag var justitieminister. Nästa regering behöver se potentialen i tvåspråkigheten på ett helt annat sätt än den sittande regeringen har gjort. 

 

Vi ska inte heller vara rädda för att stå upp för vårt modersmål! Så använd svenska i vardagen, ge våra finskspråkiga vänner möjlighet att tala svenska, byt inte genast till finska. Ge beröm och uppmuntran då du betjänas på svenska och var stolt över ditt språk, över tvåspråkigheten och den finlandssvenska kulturen.

Bloggen
Riksdagen SFP RKP