Denna vecka firade vi Finlands 105:e självständighetsdag. Världen förändras ibland frustrerande långsamt, ibland skrämmande snabbt. Ingen kunde för ett år sen förstå att situationen skulle vara sådan att regeringen dagen före självständighetsdagen 2022 skulle ge ett lagförslag om att Finland ska gå med i Nato. Idag får vi vara tacksamma att vi kommit så långt, och att enbart två länders ratificeringar återstår, nämligen Turkiet och Ungern. Tillsammans med Sverige får vi förhoppningsvis fullt medlemskap i försvarsalliansen under nästa år. Friheten är det mest värdefulla vi har.
Efter att de sista orkestertonerna klingat ut på slottsbalen, stod Barnens självständighetsfest på tur följande dag. Tillställningen ordnades på Ständerhuset och inbjudna var två barn från varje kommun i Finland. Barnens ögon lyste av förväntan när de i tur och ordning fick hälsa på oss i ”kvintetten” med statsministern i spetsen. Då vi därefter stod uppe på läktaren med statsministern och höll korta tal för nästan 600 tioåringar, kunde jag inte undvika att tänka på vilket fint land vi bor i. Barnens glädje var så påtaglig och äkta att den gav extra energi att orka med det tuffa regeringsarbetet ända fram till julen. Att mingla med dem, bygga lego, lyssna till deras funderingar och se deras lycka över att få gå till en godisbuffé var underbart.
För det är trots allt det som barnen representerar som är kärnan i det politiska arbetet. För mig och SFP handlar det om att framtiden ska vara så bra som möjligt. Vi jobbar för att våra barn ska få växa upp i ett tryggt, fritt och välmående land. För att vår skola ska vara den bästa i världen och för att Finland ska vara världens barnvänligaste land, där alla blir sedda och får utvecklas till trygga individer. För att våra barn och barnbarn ska få simma i ett rent Östersjön och för att vi också framöver ska kunna äta ren finländsk mat som producerats av våra bönder. Allt detta tar vi också fasta på i SFP:s riksdagsvalsprogram som jag hade glädjen att vara med och lansera denna vecka.
Samma dag som barnens själständighetsfest firades, satt vi fem partiledare i ett mycket allvarligt kvintettmöte. Det handlade naturligtvis om de senaste veckornas soloåkning som centern praktiserat gällande naturvårdslagen där man struntat i gemensamma spelregler och istället gjort gemensam sak med oppositionen. Så kan man bara inte gå tillväga. Det handlar i slutändan om förtroende och att man ska kunna lita på att det som överenskommits håller. I det här specifika fallet, var det dessutom så att centern i regeringens interna förhandlingar godkände en kompromiss före Sfp. Deras samtliga ministrar hade ställt sig bakom förslaget. Inget regeringsparti kan ha en fribiljett att få köra eget race då någon sak man tidigare godkänt enhälligt i regeringen, plötsligt börjar kännas jobbig. Det blir helt ohållbart. För regeringsarbetet är det grundläggande att det finns förtroende för varandra och att spelreglerna håller.
Det rådande världsläget gör att vi behöver en funktionsduglig regering. Min uppfattning är att om det inte vore för kriget i Ukraina skulle regeringen ha avgått denna vecka. Däremot vet samtliga partiledare och riksdagsgrupper nu vad som gäller. Statsministern var synnerligen klar. Sker det ännu ett brott mot spelreglerna, så är det slutet för den sittande regeringen. Centerns partiordförande har gett sitt ord på att det var sista gången, och att det vi nu har kommit överens om ska hålla. Ett regeringsparti som inte i fortsättningen håller detta bär således ensamt ansvaret för regeringens fall.
