Tal - sexköp som brott och fenomen-seminarium i Finlands Riksdag 7.11.2012

07.11.2012 kl. 16:49
Bästa seminariedeltagare och kolleger!
Det bereder mig en stor glädje att få öppna dagens seminarium om sexköp och kriminalitet i samband med prostitution här i riksdagens auditorium. Valet av plats och det faktum att seminariet ordnas gemensamt av riksdagens lagutskott och justitieministeriet känns mycket naturligt eftersom debatten kring den centrala fråga vi idag ska dryfta – införandet av ett eventuellt sexköpsförbud i Finland enligt svensk modell – kommer att kräva ökade insikter och senare ställningstaganden av oss riksdagsledamöter här på Arkadiabacken. Jag vill tacka riksdagens lagutskott inklusive dess tjänstemän för gott samarbete, och mina egna tjänstemän för det goda förberedande arbete som gjorts inför seminariet.

Under dagens lopp kommer vi att få höra många sakkunniga personer dela med sig av sin kunskap och vi kommer att får tillfälle att utbyta tankar om sexköp, prostitution och kriminalitet. Frågor som också här i Finland har diskuterats länge och som ibland väckt rätt starka känslor och reaktioner. Frågan om en kriminalisering av sexköp har tidvis under det gångna decenniet till och med stått i fokus för den kriminalpolitiska debatten. Också i övriga nordiska länder har frågan debatterats intensivt, och Norge och Island har rätt nyligen följt Sveriges exempel och infört en allmän kriminalisering av sexköp. Jag är speciellt tacksam och glad över att vi idag just från Sverige har med oss två personer som är mycket väl insatta i dagens tema. Hjärtligt välkomna till Helsingfors, Sveriges justitiekansler Anna Skarhed och Sveriges nationella människohandelsrapportör Kajsa Wahlberg.

Bästa åhörare,

I Finland diskuterades frågan om införande av sexköpsförbud senast på ett mer genomgående sätt för sju år sedan. I december 2005 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition om att införa allmän straffbarhet för sexköp. Debatten i riksdagen och samhället i stort var den gången kanske inte till alla delar väldigt nyanserad. Riksdagsbehandlingen ledde som vi vet då till en kompromisslösning. Man kriminaliserade endast köp av sex av personer som utsätts för koppleri eller är offer för människohandel. I riksdagsbehandlingen då ansågs bland annat att den straffrättsliga legalitetsprincipen förutsätter att brottsrekvisitet avgränsas till att gälla koppleri- och människohandelssituationer.

Omständigheterna som enligt propositionen 2005 talade för en allmän kriminalisering av sexköp är fortfarande aktuella. Eftersom säljarna av sexuella tjänster ofta är kvinnor i svag ställning, handlar de centrala frågeställningarna fortsättningsvis om att motarbeta utsatthet och exploatering samt att främja social jämlikhet och jämställdhet mellan könen. Också i de fall prostitution inte är bundet till koppleri eller människohandel, är det skäl att poängtera att prostitution sällan är ett helt frivilligt val, utan snarare i så fall ett val som en utsatt människa träffar då hon inte har annat än dåliga alternativ att välja emellan. I regeringens proposition 2005 utgick man också ifrån att prostitution kränker människovärdet och att en människa och dennes kropp inte kan ses som en handelsvara.     

Bästa seminariedeltagare

Bestämmelsen om utnyttjande av person som är föremål för sexhandel i 20 kap. 8 § i strafflagen trädde i kraft för sex år sedan. Mycket har hänt sedan dess. I samband med införandet av bestämmelsen förutsatte lagutskottet att justitieministeriet lämnar en utredning om tillämpningen av den nya bestämmelsen inom tre år efter att den har trätt i kraft. Utredningen lämnades i slutet av år 2009, men eftersom detta var i slutet av valperioden hann man inte med en noggrannare genomgång av utredningen. En av slutsatserna i utredningen var att tre år är en relativt kort tid för att kunna bedöma hur väl straffbestämmelsen fungerar i praktiken. Nu när det återigen har gått tre år har vi bättre möjligheter att bedöma läget. Behovet att genomföra en omfattande utredning om Finlands lagstiftning om köp av sexuella tjänster har lyfts fram också i regeringens jämställdhetsprogram, som godkändes i juni.

Bästa seminariedeltagare,

Som jag sade tidigare har situationen i Finlands närområden ändrats. En allmän kriminalisering av sexköp har införts i Norge och på Island år 2009. I Sverige infördes kriminaliseringen redan år 1999 och på grund av den långa erfarenheten där är den omfattande utvärderingen som genomfördes i Sverige under åren 2008-2010 av stor betydelse även för Finland. Just därför är det av mycket stort värde att justitiekansler Anna Skarhed, som ledde utvärderingen, är här i dag för att berätta om resultaten av utvärderingen. Människohandelsrapportör Kajsa Wahlberg i sin tur kommer om en stund att berätta för oss om vilka effekterna av förbudet mot sexköp i Sverige varit.

Men först ännu tillbaka till Finland för en stund. Av den utredning som justitieministeriet lämnade till riksdagens lagutskott för några år sedan framgick bland annat att bestämmelsen om utnyttjande av en person som är föremål för sexhandel har tillämpats mycket sällan. Läget verkar inte heller ha ändrats sedan dess. Man antog de facto redan då bestämmelsen infördes att den kan medföra bevisningsproblem, eftersom den förutsätter uppsåt hos gärningsmannen, det vill säga att sexköparen visste eller ansett det vara övervägande sannolikt att personen han utnyttjar är föremål för sexhandel. Högsta domstolens prejudikat från juni i år visar uttryckligen att beviströskeln är hög. För den som köper sexuella tjänster kan det säkerligen också i vissa situationer vara svårt att på basis av köpsituationen avgöra om personen utsatts för koppleri eller är offer för människohandel.

Samtidigt ledde detta fall till att åtminstone jag slutligen fick bekräftat att vår nuvarande lagstiftning är otillräcklig då det gäller att, så gott det genom straffrättsliga medel är möjligt, på bästa möjliga sätt skydda offer för koppleri och människohandel. I och med att bevisningströskeln är hög leder nuvarande lagstiftning till situationer där en sexköpare inte kan ställas till svars. Detta trots att det objektivt sätt förefaller uppenbart att han borde ha känt till personens utnyttjade ställning eftersom personen ifråga till exempel är mycket ung, uppträder osäkert och blygt, verkar frånvarande och så vidare. Därför anser jag det klart att vi allvarligt bör överväga en allmän kriminalisering enligt svensk modell.

En annan mycket viktig aspekt jag vill lyfta fram är att nuvarande lagstiftning inte heller på ett tillräckligt sätt skyddar utnyttjande av minderåriga inom prostitution. Kravet på uppsåt från förövarens sida innebär att personer som köpt sex av minderåriga går fria om det inte kan bevisas att de visste eller ansett det vara mycket sannolikt att personen de utnyttjar är minderårig. För mig är det rätt uppenbart att då det även i belysning av vår rättspraxis verkar så gott som omöjligt att ställa personer som utnyttjar minderåriga inom prostitution till svars, så behöver vi en lagändring.

Sedan bör man naturligtvis tillägga att man inte med säkerhet kan säga att bevisningsproblemen är den enda orsaken till att nuvarande straffbestämmelse om sexköp har tillämpats så sällan, men en stor orsak är det nog. Andra orsaker torde stå att finna bland annat i en närmare analys av hur utredningen av dessa brott prioriteras jämfört med övrig brottslighet och hur väl utbildade våra myndigheter är i att förstå sexhandeln och dess exploaterande karaktär.

Bästa åhörare,

I samband med att köp av sex av personer som utsätts för koppleri eller är offer för människohandel kriminaliserades år 2006, uppräknade lagutskottet i sitt betänkande vissa yttre tecken som tyder på att säljaren är offer för koppleri eller människohandel. Vi vet dock att dessa tecken, till exempel att objektet kontaktas genom mellanhänder eller att annonsen ingår i en större annonshelhet, oftast inte syns i den praktiska köpsituationen. Det kan ju antas att verksamheten ordnas så att dessa yttre tecken på koppleri eller människohandel döljs. Detta för sin del innebär att en del av sådana fall där säljaren faktiskt är offer för människohandel eller koppleri inte omfattas av straffrättsligt ansvar.

Bästa seminariedeltagare,

Förväntningarna inför detta seminarium är höga. Som sagt kommer experter på hög nivå att berätta om erfarenheterna i Sverige. Dessutom får vi höra Eva Biaudet som är minoritetsombudsman och vår nationella männisskohandelsrapportör samt professor Johanna Niemi, som på ett mångsidigt sätt är insatt i dessa frågor. Lagstiftningsrådet Janne Kanerva från justitieministeriet berättar närmare om bakgrunden till den gällande straffbestämmelsen och vad som har hänt sedan den trädde i kraft. I paneldiskussionen som följer efter de inledande anförandena deltar företrädare för åklagarväsendet, polisen samt organisationerna Pro-tukipiste och Exit r.y. Det finns med andra ord mycket goda förutsättningar för en nyttig och intressant diskussion. Jag vill önska er alla ett givande seminarium!

Tal - Sexköp som brott och fenomenseminarium i Finlands Riksdag 7.11.2012