Klart uttalade grundprinciper då polisreformen nu genomförs är att bevara polisens operativa verksamhet på minst nuvarande nivå och att också i fortsättningen trygga polisens service på både finska och svenska. Ministerarbetsgruppen för den inre säkerheten till vilken jag själv hör har också fastställt att resurserna för bekämpning av den organiserade brottsligheten inte får bli mindre. Därtill har vi kommit överens om att polisens servicenät ska förnyas så att den regionala täckningen bevaras också i glesbygder.
Varje finländare och utlänning som vistas i vårt land har rätt att känna sig trygg. Det är viktigt att kunna lita på att man vid behov får hjälp av myndigheterna om man hamnar i hotande situationer. För att denna rättighet i praktiken ska kunna förverkligas är det klart att varje person oavsett hemort ska kunna få service och hjälp av polisen på sitt eget modersmål, svenska eller finska. Det här betyder att vi måste kunna försäkra oss om att polisreformen genomförs så att vi framöver tryggar tillgången till polismän - och kvinnor som har tillräckliga språkkunskaper i landets båda nationalspråk. Av samma orsak är också den svenska polisutbildningen så viktig. Den får inte naggas i kanterna.
Det blir snart aktuellt att fastställa huvudplaceringsorterna för de framtida polisinrättningarna.Tjänstemannaarbetsgruppen som gjorde grundarbetet inför polisreformen, föreslog att Vasa skall bli huvudort för den nya polisinrättningen i gamla Vasa län. Minister Räsänen har ännu inte tagit ställning i frågan. En aktiv lobbning försiggår för såväl Vasa som Seinäjoki. I det här sammanhanget är det skäl att påminna om grundlagsutskottets linjedragning då det gällde regionförvaltningsreformen. Finns det flera alternativa administrativa lösningar, skall man välja den som på bästa sätt tryggar de grundläggande språkliga rättigheterna.
Kolumn i Österbottens Tidning 14.10.2012