I parlamentsvalet i Grekland gjorde maktpartierna Pasok och Ny demokrati ett katastrofval där de tappade över hälften av sitt understöd. Samtidigt gick vänsterkoalitionen Syriza starkt framåt och blev näststörsta parti. Också nynazistiska Gyllene gryning kom in i parlamentet med nästan 7 procent av rösterna. Grekerna visade ett tydligt missnöje med makthavarna och med den arbetslöshet och de problem som följt i fotspåren av deras djupa ekonomiska kris. Det är förståeligt att man vill ha förändring, men bekymmersamt är om extremrörelser vinner fotfäste där makthavarna misslyckats.
Ur demokratins synvinkel speglar utvecklingen i Grekland på sätt och vis den oroväckande utvecklingen i hela Europa, där ytterlighetsrörelser har fått allt starkare understöd. I ett historiskt perspektiv är den här politiska utvecklingen ganska skrämmande. Vi skall komma ihåg att det är mindre än 40 år sedan Grekland var odemokratiskt och styrdes av en militärjunta. Nu får vi hoppas att man lyckas få ihop en regering. I annat fall står nyval för dörren med allt vad det kan innebära.I skuggan av dessa val hölls också delstatsval i Tyskland och i Serbien hölls såväl parlaments-, som lokalval och dessutom presidentvalets första omgång. Också serberna röstade för förändring – och mot den dåliga ekonomin och den höga arbetslösheten.
Riktningen i Europa är klar, medborgarna vill ha förändring och de vill ha jobb. Men man kan inte vänta sig att någon utifrån kommer som en räddande ängel. I slutändan är det så att varje land måste ta ansvar för sin egen ekonomi och sina egna medborgare. Krislån och gemensamma garantier kan aldrig bli en permanent lösning. Det skall vara ett undantag, för att kunna vända trenden uppåt. Vi måste också gemensamt i Europa finna hållbara vägar för tillväxt och för att öka vår konkurrenskraft.Sedan är det så krasst att man också måste kunna lyfta problemet med den korruption som florerar i i endel länder mer än i andra, på agendan. Varje land behöver skatteintäkter. I exempelvis Italien beräknas minst var femte intjänad euro betalas ut svart. Det säger sig självt att det inte fungerar i längden. Inte fungerar det heller om man måste betala lite extra till någon statlig tjänsteman för att få en viss service. EU borde satsa på ett program mot svart ekonomi, ett program som tar sikte på ett korruptionsfritt, starkt och ekonomiskt sunt Europa.
Kolumn i Österbottens Tidning 14.5.2012