Nu är det dags för Svenska folkpartiet att välja en ny ordförande på partidagen i Karleby i juni. Svenska folkpartiet är mer än ett parti, det är en folkrörelse. En rörelse där alla som vill vara med och bygga samhället skall känna sig välkomna. En rörelse vars styrka ligger i närheten till väljarna.
Då jag gav mig in i politiken på allvar för sådär 16 år sedan, gjorde jag det av nyfikenhet. Jag hade varit aktiv inom Juniorhandelskammarorganisationen, och jag hade fått mersmak för att vara med och påverka samhället. Jag ville veta vem som på riktigt styrde min hemstad, och hur besluten fattades. Jag ville vara med och påverka mina barns dagvård och framtida skola. Jag minns ännu, hur jag en kväll i september steg in på Svenska Gården i Jakobstad, den sista dagen för att anmäla sig som kandidat i kommunalvalet, och sa att jag gärna är med. Ett beslut jag inte ångrat.
Politik är ett lagspel. Det handlar om att gemensamt sätta upp målen och strategin för att nå dem. Det handlar om att kunna lyssna, förhandla, kompromissa med andra människor och andra partier, men så att man alltid vet var gränsen går. Svenska folkpartiet har varit en bärande kraft i det finländska samhällsbygget i över etthundra år. Vår styrka har varit att vi kunnat hålla samman, att vi av andra upplevts som en pålitlig part i regeringssammanhang. Ett parti man kan lita på.
Idag blåser det stundvis hårda vindar. Samhällsklimatet har blivit kärvare. Det har blivit legitimt att ifrågasätta det som upplevs annorlunda. Den här veckan fick vi se en riktig bottennotering av den Sannfinländska riksdagsassistenten, som ville börja märka ut utlänningar och andra minoriteter med olika symboliska armbindlar. Tanken för oss till 30-talets Tyskland. Ett sådant samhälle vill vi naturligtvis inte ha. Svenska folkpartiet har här en viktig roll. Som motkraft. Som den som påminner om alla mänskors lika värde och rätt till jämlik behandling. Som det parti som i vått och torrt, också då det blåser som snålast, vågar stå upp och svara på varför vi är rikare som en nation med två nationalspråk och varför vi också behöver skola, dagvård, omsorg och äldrevård på svenska. Att det handlar om lika rättigheter, varken mer eller mindre. Att vi vill värna om landets framtid, fortsätta bära ansvar för ekonomin, för en högre sysselsättning, för motverkande av utanförskap, för satsning på våra barn och unga, på skolan! Det är med kunskap vi bygger framtidens Finland.
I framtidens Finland behövs också Svenska folkpartiet. Att lotsa partiet framåt, att hålla ihop det vi kallar Svenskfinland, att fortsätta bygga broar till det finska, att jobba för ett bättre samhällsklimat och att fånga mänskors intresse för att vara med och påverka sin egen vardag, det blir nästa ordförandes viktiga uppgift. Jag ser fram emot en spännande vår, och många goda valdebatter med min goda vän Carl Haglund.
Kolumn i Österbottens Tidning 15.4.2012