I vårt västra grannland Sverige finns goda exempel på hur man delat in större kommuner i valkretsar. Även mindre kommuner kan på frivillig basis ta interna valkretsar i bruk. Valkretsar inom kommunen har ansetts kunna stärka den representativa demokratin och bidra till att olika områdens intressen bättre uppmärksammas och kanaliseras till beslutsfattarna.
En annan möjlighet att stärka den representativa demokratin inom kommunerna kan vara kommundelsförvaltning. Det innebär att man delar in kommunen i två eller flere områden, som har egna kommundelsfullmäktigen, som sköter vissa ärenden inom det egna området. Här är det viktigt att makten och pengarna går hand i hand. Besluten skall fattas av dem som sitter på budgetmakten. Risken i modellen är att byråkratin ökar.Själfallet skulle interna valkretsar och kommundelsförvaltning kräva en viss volym på kommunen. Det är rätt uppenbart att dessa modeller inte är tillämpliga på alla landets kommuner efter reformen, men det kan gott finnas större kommuner där det kan vara välmotiverat.
I Stockholm har man gått in för stadsdelskommittéerr, som har egen budgetmakt, som totalt sett uppgår till över hälften av stadens budget.
Vi skall också se närmare på den direkta brukardemokratin. De som anlitar en viss tjänst också ska ha möjlighet att säga vad de anser om tjänsten. Detta kunde tillämpas med avseende på de olika språkgrupperna, men också exempelvis med avseende på äldreomsorg eller dagvård. Kommuninvånarna har allt större intresse att utöva direkt påverkan i frågor som gäller dem själva och det omedelbara närsamhället.
De förtroendevaldas ställning måste stärkas. Det är dags att också diskutera hur kommunerna ska ledas i framtiden. Därför skall vi sätta allt på bordet, från borgmästarmodellen till den svenska modellen med kommunalråd.
Kolumn i Sydin 17.3.2012