Oerhört viktigt är, att vi med denna budgetram klarar av att stävja landets skuldsättning. Dvs. vårt behov av lån för att få statsekonomin att gå runt kommer att minska. Vi behöver fler jobb och en höjd sysselsättningsgrad. Det är med jobben vi skapar välfärd. Regeringen vill därför satsa på åtgärder som främjar sysselsättning och tillväxt samt förbättrar företagens konkurrenskraft. Därför är beslutet att sänka samfundskatten för företagen till 20 procent av stor betydelse. Vi behöver tillväxt såväl i form av nya företag som utveckling av befintliga företag.
I rian fattade regeringen också viktiga beslut om fortsättningen på såväl kommunreformen som social- och hälsovårdsreformen. Kommuner med cirka 20 000-50 000 invånare kommer att ha en viktig roll också i framtiden. De kommer att kunna ordna social- och hälsovård samt grundläggande specialsjukvårdstjänster, där det finns förutsättningar för det. Till den del de inte själva klarar av mera krävande tjänster så skall de höra till ett social- och hälsovårdsområde. Däremot fråntas kommuner med färre än 20 000 invånare möjligheten att själv arrangera sin social- hälso- och sjukvård. Dessa små kommuner måste med hull och hår höra till ett social- och hälsovårdsområde, som huvudsakligen baseras på ansvarskommunmodellen. Ansvarskommuner kan vara landskapscentrumen eller andra starka kommuner som bygger på naturliga pendlingsområden. Antalet har regeringen inte slagit fast, fastän det i offentligheten förekommit diverse bud. Jag ser det så att vi troligen landar någonstans mellan 20-34. Det kommer också att bero på vad som händer på kommunfronten.Regeringens beslut ska ses som en möjlighet för de kommunala beslutsfattarna att själva vara med och påverka hur den framtida servicen till invånarna utformas. Där man lyckas skapa tillräckligt starka kommuner, kan man också trygga det lokala inflytandet över invånarnas service. Gör kommunerna kloka beslut, kan de alltså trygga lokal påverkan under en lång tid framöver. Frågan är om man vill ta lyra på möjligheten eller inte. Litar man på egen förmåga eller ser man hellre att besluten fattas längre bort? När vi går vidare med reformen är det naturligtvis också viktigt att de språkliga rättigheterna tryggas. Också i framtiden måste var och en kunna få vård på såväl svenska som finska i livets alla skeden. Ansvaret för detta ligger på såväl kommunerna som regeringen. Sedan är det också så att vi behöver vissa särlösningar, exempelvis för att trygga handikappvården på svenska. För mig och SFP var det oerhört viktigt, att vi också kunde få förståelse för denna fråga som uttryckligen gäller Kårkulla, i samband med linjedragningarna gällande hela reformen.
Anna-Maja HenrikssonJustitieminister, SFP