Det är i och för sig märkligt att så många är beredda att lyfta snabblån. Kanske beror det delvis på den rätt aggressiva marknadsföringen, kanske delvis för att det verkar vara lätt överkomliga pengar som lockar, då börsen annars känns tom. Ur låntagarens synvinkel är det största problemet med snabblånen att personen i fråga ofta inte är på det klara med villkoren för lånet och inte kan bedöma hur lånet kan komma att påverka den egna ekonomin. Många hamnar tyvärr in i ett ekorrhjul, där ett snabblån avlöses med ett annat för att kunna återbetala det första.
Företagen som beviljar snabblån gör bra business på bekostnad av sina kunder. Räntorna och de så kallade skötselavgifterna för lånen är ofta verkligt höga, vilket gör att den faktiska räntan tillsammans med kostnader och indrivningskostnader kan uppgå till hundratals procent. Den verkliga win-win konstellationen för denna business skapas genom att samma personer som driver snabblåneverksamheten ofta också har intressen i de bolag som sedan sköter om indrivningen när låntagaren inte klarar av att betala lånen, räntorna och skötselavgifterna. Man kan ifrågasätta moralen i en företagsamhet vilken blir ännu lukrativare genom att den egna kunden hamnar i ekonomiskt trångmål!Problemen med snabblånen drabbar till en stor del unga människor som inte förstår riskerna och å andra sidan äldre personer som kanske förstår riskerna men som ändå tar lånen på grund av att de inte har möjlighet att få s.k. traditionella lån från bankerna.Det är inte heller endast privatpersoner som drabbas av problemen med snabblånen. De belastar också vårt rättssystem i hög grad. Indrivningsprocesserna som gäller små lån ökade från 25 000 fall år 2007 till 49 000 fall år 2010. Tyvärr verkar fallen fortsätta att öka i rekordfart. Under perioden januari-september 2011 var antalet indrivningsprocesser för smålån uppe i hisnade 54.000 stycken.
Inom regeringen kommer vi att försöka hitta effektivare lösningar på snabblåneproblematiken och andra närliggande frågor än hittills. I enlighet med regeringsprogrammet kommer vi att sträva till att bättre samordna samhällets tjänster i frågor som gäller ekonomi- och skuldrådgivning. Vi kommer också att utreda hur staten och kommunerna kunde utveckla det vi kallar social kreditgivning. Jag tror att en ökad samhällelig satsning på social kreditgivning åtminstone till en del kunde stävja problemen med snabblånen. Här på justitieministeriet kommer vi också att förbereda lagstiftning som förbjuder eller åtminstone klart åtstramar förutsättningarna för beviljandet av snabblån som inte beaktar låntagarens intressen och ekonomiska situation tillräckligt. All lagstiftning som bereds måste naturligtvis stå i samklang med grundlagens stadganden om näringsfrihet.