Paneldiskussion med temat ”fetma” arrangerad av Finska Läkaresällskapet 17.11.2011

17.11.2011 kl. 12:20
Bästa medlemmar i Läkaresällskapet, bästa vänner,

tack för inbjudan till en viktig diskussion. Fetma och dess följdsjukdomar håller på att bli en av västvärldens nya folksjukdomar. Därför och för den allmänna folkhälsans skull är det viktigt att diskutera och vara aktiv inom detta tema.
Bästa medlemmar i Läkaresällskapet, bästa vänner,

tack för inbjudan till en viktig diskussion. Fetma och dess följdsjukdomar håller på att bli en av västvärldens nya folksjukdomar. Därför och för den allmänna folkhälsans skull är det viktigt att diskutera och vara aktiv inom detta tema.

 En god hälsa gör att vi orkar leva ett aktivt liv. Det gör att vi orkar med såväl arbete som fritid. En god hälsa innebär livskvalitet. En god hälsa innebär såväl psykiskt som fysiskt välmående. En god hälsa innebär ett långt liv. Det här känner nästan alla till, lika väl som vi känner till uttrycket en sund själ, i en sund kropp. Vi vill alla ha en god hälsa – och vi vill alla ha den långa lista på fördelar med god hälsa som jag just räknade upp. Ändå är det ett faktum att flere inte mår bra i dagens Finland och ett antal inte har den goda hälsa som de skulle vilja ha. Jag skulle idag vilja fokusera på tre saker, dels lite allmänt kring problematiken med fetma, dels på vad regeringen planerar under de kommande fyra åren och dels på vad som kan göras i skolan för att minska risken för att barn och unga drabbas av fetma. Fetma är en av orsakerna till att vår hälsa inte är vad den borde vara. För endast hundra år sedan var undernäring och en nedsatt motståndskraft mot infektionssjukdomar ett stort problem och en orsak till hög barndödlighet. Det här är fortfarande verkligheten i många u-länder. I västvärlden har man istället gått i motsatt riktning och man kan i det närmaste kategorisera våra samhällen som överflödssamhällen. Övervikt bland befolkningen och också bland barn och unga är ett stadigt växande hälsoproblem. USA har haft det tvivelaktiga nöjet att leda denna trend och där har, under de senaste 30 åren, grav övervikt mer än fördubblats hos barn i åldern 2–5 och 12–19 år samt ökat trefaldigt hos barn i åldern 6–11 år. Det tycks också, lite karikerat, vara så att en allt större del är endera rika och smala eller fattiga och överviktiga. Ny forskning från USA visar att människor som flyttar från fattiga till rikare bostadsområden i mindre utsträckning lider av fetma och diabetes. 5000 personer från några av USA:s fattigaste bostadsområden har deltagit i studien i 15 års tid. Deltagarna delades slumpvis in i tre kategorier där en grupp fick särskilt bostadsbidrag för att flytta till ett mindre fattigt område, en annan grupp fick bostadsbidrag utan krav på att flytta och den tredje gruppen bodde kvar i sitt ursprungliga område utan bostadsbidrag. Resultaten visar att den försöksgrupp som fick möjlighet att flytta till ett mindre fattigt område i lägre utsträckning drabbades av fetma o diabetes, i jämförelse med de två grupperna som inte flyttade. Orsakerna kan givetvis vara många och de är inte klarlagda ännu. Ett faktum är dock att hälsosam mat kostar – har du lite mera pengar har du också råd att välja det hälsosamma alternativet. Minskad stress, bättre självkänsla och bättre tillgång till områden som uppmuntrar till motion kan vara andra faktorer som gör att personer i rikare områden har bättre hälsa. Undersökning är intressant och den ger oss beslutfattare en allt större orsak att fundera på sociala strukturer och motarbetande av fattigdom – något som också är ett av fokusområdena för denna regering. I Finland har övervikt och fetma fördubblats under de senaste 20 åren. Finländarnas vikt har stigit, midjemåttet har ökat och andelen feta (BMI över 30 kg/m2) i befolkningen har ökat stadigt sedan 1970-talet. Övervikt har ökat kraftigt även bland barn och unga och ungefär 15 procent av våra barn i åldern 7–15 år är överviktiga och 5 procent feta. Enligt undersökningen Finriski 2007 var 70 procent av männen i åldern 25–74 år i Finland överviktiga och i motsvarande grupp bland kvinnorna 57 procent. Bland männen var 22 procent feta och bland kvinnorna 23 procent. Detta är skrämmande siffror, särskilt eftersom man vet att fetma leder till följdsjukdomar som bland annat typ 2 diabetes, förhöjt blodtryck, sömnapné, kranskärlssjukdom, ledförslitning i knän eller höfter och astma. Det här känner ni som läkare naturligtvis redan till. Vi vet att redan en liten fem procentig, men bestående viktminskning, avsevärt minskar risken att insjukna i någon av dessa följdsjukdomar. Att stoppa viktökningen är redan ett steg i rätt riktning. För att lyckas med en bestående viktminskning är det viktigt att ändra hela sin livsstil – hälsosam mat och motion ska bli en del av vardagen. I vissa fall är också en diet eller medicinering ett steg att nå målet och i de värsta fallen är ett kirurgiskt ingrepp av nöden. Välmåendet lider bland de som är överviktiga, behandlingarna tar tid och når inte alltid resultat och när en följdsjukdom sedan uppenbarar sig så handlar det inte längre enbart om mänskligt lidande, utan också om en betydande kostnad för samhället. Vi behöver alltså bli betydligt bättre på förebyggande åtgärder!Samtidigt måste vi också komma ihåg att vi aldrig ska skuldbelägga de som är överviktiga – de mår i många fall redan dåligt på grund av sin vikt och vi ska aldrig lägga sten på den bördan. Istället måste samhället visa stöd för de som vill nå en sundare livsstil. Vi måste också komma ihåg att aldrig sätta en prislapp på människor och deras behov. Ska vi plötsligt säga att handikappade kostar för mycket, att svenskspråkiga gör det, att feta gör det eller att folk i glesbygden gör det? Det säger sig självt att detta inte låter sig göras och jag hoppas att vi också kan avhålla oss från alla former av diskussioner som leder i den här riktningen. Alla människor har ett människovärde och alla människor behövs – detta helt utan en imaginär prislapp!

I mitt nuvarande uppdrag, som Justitieminister, får jag handgripligen pröva på det här med en förändrad livsstil. Från att ha varit en person som promenerar överallt, som uppskattar vardagsmotion och som gärna tar en tur både i joggnings- eller skidspåret alternativt till badmintonplanen har det ibland varit svårt att vänja sig vid livet som minister. Det innebär en drastisk minskning av vardagsmotionen på ett sätt som jag inte alltid uppskattar. Ministerbilen, som också ikväll väntar här utanför, har sina fördelar – men att alltid bli hämtad från och förd till alla möten, att alltid sitta stilla och att under arbetsveckan sällan ha tid med en spontan promenad har onekligen sina nackdelar. Ändå tror jag det är mycket lättare för någon som alltid varit intresserad av både motion och välmående att hitta tid för motion också i brådare tider. Har man inte den bakgrunden kan det säkerligen vara svårt.

Bästa vänner,

Regeringen tar allvarligt på frågor gällande välmående. I regeringsprogrammet slås fast att välmående medborgare är en av de grundläggande förutsättningarna för den sociala och ekonomiska hållbarheten i det nordiska välfärdssamhället. Främjandet av välfärd och hälsa samt minskandet av ojämlikhet beaktas i allt samhälleligt beslutsfattande och tas med i verksamheten inom alla förvaltningsområden och vid alla ministerier. Det centrala syftet med social- och hälsovårdstjänsterna är att främja befolkningens hälsa och välmående. Basservicen och det förebyggande arbetet har i detta sammanhang en nyckelposition. Dessutom finns flera skrivningar om utveckling av arbetsplatshälsa och möjligheten att orka i arbetet.

 I regeringsprogrammet konstateras också att regeringen främjar en livsstil som hela livet baserar sig på motion. Målet är särskilt att öka antalet motionsintresserade och deras engagemang. Orsakerna till att man överger en livsstil som grundar sig på motion ska utredas och förutsättningar för att öka motionen i olika befolkningsgrupper skapas. Möjligheterna till vardagsmotion förbättras genom att man utvecklar samhällsstrukturen och utökar tillgängligheten i samband med motionsställen som betjänar stora användargrupper. Särskild uppmärksamhet fästs vid jämställdhet i fråga om möjligheterna till hobbyverksamhet särskilt för barn och ungdomar. Skolornas gymnastiklokaler och andra lokaler utnyttjas i fritidsverksamheten i samarbete med bl.a. motionsklubbar. God praxis i samband med motionen i arbetsgemenskapen förankras så att den blir en bestående och sporrande funktion i arbetslivet. Det är inga små mål regeringen slår fast i regeringsprogrammet. Samtidigt är målen helt nödvändiga. Vi måste öka välmåendet, vi måste se till att alla har tillgång till motion och idrott och vi måste svänga vår vikttrend. Under senaste regeringsperiod diskuterades detta bland annat inom ramen för den planerade timfördelningsreformen inom den grundläggande utbildningen. Svenska folkpartiet stödde konsekvent en utökning av antalet gymnastiktimmar i skolan. Tyvärr föll hela förnyelsen i det skedet, men jag tror och hoppas att vi ännu har möjlighet att återkomma till denna fråga och att vi via skolgymnastiken har möjlighet att fostra in våra barn och ungdomar i en kultur där det är kutym att röra på sig. Det kräver säkert också en utveckling av gymnastiken – för att få alla att trivas på timmarna och kunna utvecklas enligt sin nivå. Den här förändringen måste vi också vara beredda på och driva, dock så att både aktiva och idrottsintresserade elever samt mindre tävlingsinriktade elever har möjlighet att utvecklas. Dessutom bör undervisningen ske så att den är utspridd över veckans dagar istället för att klumpa ihop gymnastiken till en dubbeltimme en gång per vecka. På detta sätt får eleverna möjlighet att röra på sig flera gånger i veckan. Något som också hör ihop med detta är dels en god och näringsrik skolmat och dels möjligheter till nyttiga mellanmål. Vi varken kan eller ska spara för mycket på skolmaten. För en del elever kan det vara dagens enda varma måltid och den måltid som ska stå för en stor del av dagens näringsämnen. Denna måltid måste vara både tilltalande och aptitretande – annars har vi ett antal barn och ungdomar som kanske låter bli att äta i skolan eller som kilar över till den lokala butiken efter godis eller bullar. På samma sätt måste vi också se till att det i skolorna finns tillgång till nyttiga mellanmål. Inte nödvändigtvis så att kommunerna ska stå för detta, utan istället så att eleverna för en billig peng kan köpa exempelvis frukt eller en smörgås. Det alternativet är alla gånger att föredra framom en läskautomat eller godisförsäljning. Också automaterna kan ha hälsosamma mellanmål istället för sötsaker och läsk. Bästa vänner,

Skolan har en viktig roll i att fostra barn och unga in i en hälsosam livsstil som inkluderar sunda levnadsvanor, näringsrik mat och en dos motion. Skolan kan dock inte allena stå för hela det hälsofrämjande arbetet. Där måste också vi vuxna ta ett ansvar. Det är vårt ansvar att lära våra barn och ungdomar att leva hälsosamt och att röra på sig. Vi måste föregå med gott exempel och vi måste själva se till att vi bjuder på hälsosam mat och prioriterar exempelvis en vinterdag på skidor framom en filmdag hemma – åtminstone ibland. Sen måste vi också göra det så att sundheten står i fokus. För vi vet likaväl att också fallen av anorexi och bulimi ökat mycket under senare år och att det supersmala idealet ständigt syns i reklam och via tidningar. Det är inte heller en lösning. Istället måste vi försöka hitta den gyllene medelvägen.

Jag hoppas att vi ikväll har en bra diskussion kring fetma och dess konsekvenser samt att vi kanske kunde hitta, om inte en lösning, så åtminstone några hälsofrämjande alternativ. Jag vill också i detta sammanhang passa på och tacka er för att ni ordnar denna viktiga diskussion.