Det jag däremot kände väldigt dåligt till, var vilken stor del av riksdagsarbetet som verkligen utförs i riksdagens utskott. Det är där man kan påverka och det är där de mest detaljerade diskussionerna förs. Det är också där värderingarna slipas mot varandra. Den gångna veckan har inte varit något undantag. På torsdag höll vi med lagutskottet tre möten under samma dag, i väntan på att grundlagsutskottet skulle ge oss sina utlåtanden. Det resulterade också i att vi blev klara med de två sista lagarna i lagutskottet denna valperiod.
Det stora - förundersöknings- och tvångsmedelspaketet samt lagen som skärper reglerna för mutbrott gällande riksdagsmän. Gällande den senare är det skäl att minnas att valfinansieringen står utanför. Det är helt okej att såväl ge som ta emot bidrag för att kunna föra valkampanj. Annars skulle vi få ett system, där enbart de rika har råd att satsa på inval, och så vill vi inte ha det i Finland.Apropå lagutskottet, där jag varit viceordförande i fyra år, kan jag inte låta bli att kommentera lagman Johan Eklunds uttalande i fredagens ÖT (11.3.2011). Eklund låter förstå, att den rättsliga servicen hade kunnat hållas på en högre nivå i Jakobstad, ifall man i tingsrättsreformen inte gått in för Österbottens Tingsrätt. Låt mig här säga, att det var fullständigt klart, att någon rättslig service överhuvudtaget inte hade blivit kvar i Jakobstad ifall regionen hade slagits ihop med Karleby tingsrätt. Inte heller en sessionssal. En ny fin sådan har vi nu i det nya ämbetshuset Ebba Brahe. Det finns däremot alla möjligheter, att inom ramen för Österbottens tingsrätt, också tillåta distansarbete om man så vill. Enligt justitieministeriets tjänsteman är det en fråga för tingsrättens operativa ledning. Något intresse för att gå med i ett samservicesystem med magistraten och lantmäteribyrån har Österbottens tingsrätts ledning inte heller visat. Det vore skäl att minnas, att fattade beslut skall respekteras på tjänstemannahåll, och att servicen för invånarna skall vara i fokus, också då det gäller domstolsväsendet.
Vad kommer jag då att minnas bäst från denna riksdagsperiod? Ja det är förstås en hel del. Att vi fick till stånd garantipensionssystemet, att vi höjde de lägsta moderskaps- och faderskapspenningarna, att vi förlängde pappa-ledigheten, att vi satsade på det uppsökande ungdomsarbetet, att regionala frågor krävt intensiv intressebevakning mm. Vi har tagit viktiga steg i rätt riktning för ett samhälle där man bryr sig om, men ännu finns det mycket att göra. Men en fråga som jag nog aldrig kommer att glömma, är kampen för Karleby. Att vi efter idogt arbete på många plan under flere års tid, lyckades få Karlebys orientering att landa söderut – det gör mig varm om hjärtat och det känns gott.Jag vill slutligen tacka alla läsare som har följt med mig och mitt arbete under de senaste fyra åren här i min kolumn och jag hoppas att vi får anledning att återkomma.
Anna-Maja Henriksson
Riksdagsledamot
SFP