Sauli Niinistö blev återvald som riksdagens talman med bara 89 röster, detta att jämföra med förra året då han fick 141 röster. En förvånansvärt stor del av ledamöterna valde att rösta blankt. Orsaken kan man sia om, men uppenbart är att talmannens agerande under det senaste året väckt irritation hos många ledamöter. Självfallet skall också riksdagen spara där det går att spara, och till den delen har Niinistös talmanskap satt sina tydliga spår. Personligen tror jag ändå att man gör det för enkelt för sig genom att förklara missnöjesrösterna med sparivern.
Hur som helst var resultatet närmast chockerande och efter valet på tisdagen funderade Niinistö t.o.m på att avsäga sig uppdraget som talman. Nu är dock friden återställd och jag är glad över att talmannen har gett klara besked om sin fortsättning. Det sista vi skulle behöva nu är en större politisk kris. Det räcker gott och väl med att vi eventuellt skall byta statsminister under året. Tvärtom måste energin nu kanaliseras till det som är väsentligt och viktigt för folket och landet. Såväl presidenten som talmannen höll goda tal vid riksmötets öppnande på onsdagen. Sysselsättningen, oron för den ökande ungdomsarbetslösheten och behovet av en gemensam syn var den röda tråden.
Nu måste vi fokusera på hur vi kan öka sysselsättningen i landet och speciellt motarbeta den stigande arbetslösheten bland de unga. Vi har inte råd att låta utbildade ungdomar vänja sig att vara utan jobb. De måste få känna sig viktiga och behövda, få komma in i arbetslivet och delta aktivt i byggande av samhället.
Partiordförande Stefan Wallin, som också är ansvarig minister för ungdomsfrågor, tog i sitt tal på SFP:s partistyrelsemöte förra veckan upp frågan om hur man kunde skapa nya projekt och praktikplatser för de unga utan att belasta statsbudgeten. Genom att använda 30 miljoner € av tipsvinstmedel från Veikkaus kunde vi sysselsätta några tusen ungdomar och ge dessa en chans som de annars inte skulle få. Det är just den typen av nytänkande vi nu behöver. Mera sådant !
Sedan är det ju så att statsmakten och kommunerna inte ensamma klarar av att hitta alla lösningar för att få oss upp ur den ekonomiska gropen. Näringslivet, företagen och arbetsmarknadsparterna är också i en nyckelposition. Och var och en av oss kan säkert dra sitt strå till stacken på sätt eller annat. Vanlig medmänsklighet, att visa att man bryr sig om kostar heller ingenting, men kan vara nog så värdefullt !
Anna-Maja Henriksson
riksdagsledamot, SFP