Riksdagen står inför en oerhört utmanande höst!

Regeringens förslag till budget kommer att manglas hösten lång. Att få plus och minus att gå ihop i statsfinanserna är ingen lätt uppgift. Det är också här som åsikterna mellan de olika partierna går isär. Samt mellan regering och opposition. För att förenkla det kan vi väl säga att alla har som mål att trygga välfärden, att inte börja skära i vare sig barnbidrag, pensioner eller studiestöd, men man har olika uppfattning om hur det bäst finansieras. Redan i år lånar staten ca 10 miljarder Euro. Nästa år räknar vi med lån på 13 miljarder. Sätt det i relation till statens totala budget på 49 miljarder, så ser vi att vi lånar mer än 20 % av budgeten och det är väldigt mycket pengar. Summor som skall betalas tillbaka av kommande skattebetalare. Ändå vill t.ex. vänsterförbundet att vi skall låna ännu mera.

Men inte bara budgeten, skatterna och sysselsättningen kommer att prägla debatten. Det finns gott om andra frågor som är långt ifrån lättlösta. Regionförvaltningsreformen inte minst. Där kan vi invänta grundlagsutskottets utlåtande inom några veckor. Vad gäller Karlebys orientering norrut eller söderut hoppas jag att grundlagsutskottet skulle göra en klar markering. Om så inte sker, finns det nog inget annat som kan bita på statsministern och hans parti centern, än en klar signal från Karleby stads sida att man då vill lämna Mellersta Österbottens landskapsförbund.

Kommunernas situation kommer också att vara en het potatis, och med all rätt. Det är ju kommunerna som långt står för basservicen till medborgarna. Därför är det mycket oroväckande att många kommuner för att klara sin ekonomi kommer att bli tvungna att ta till permitteringar i någon omfattning. Jag måste ju också säga att jag inte förstår minister Risikkos utspel om ännu större hälsovårdsområden just i det här läget. Man måste ju först låta kommunerna komma igång med den social- och hälsovårdsreform som de nu nyligen gått inför. Det går ju inte heller att mitt i ett 400 hundra meters lopp säga att nu springer vi 5000 meter istället.

Bland frågor som bekymrar mig speciellt finns också inrikesministeriets förslag till reform av nödcentralerna. Jag är ytterst orolig för hur man tänkt trygga servicen överlag och speciellt servicen på svenska. För sannolikt kommer man att föreslå att vi skall skära ner från 15 nödcentraler till kanske 6. Vi behöver därför samla alla krafter för att trygga Österbottens nödcentral.

Anna-Maja Henriksson