Barack Obama har gjort världshistoria genom att bli USA:s första mörka president. Hans budskap till folket om förändring gick hem. Hans sätt att tala, att bemöta sina väljare, hans utstrålning, engagemang och starka vilja att föra sitt land framåt och ändra saker till det bättre fick amerikanarna på fötter.
Det känns som ett stort steg, ja som en seger för hela mänskligheten att hudfärgen inte avgjorde valet. Mänskan och personligheten fick vara det centrala. Tankarna går till Martin Luther King och hans tal "I have a dream today" på 1960-talet. Nu drygt 40 år senare har hans dröm gått i uppfyllelse.Klart är att Obama och hans stab kommer att ha svåra tider framför sig. Den ekonomiska krisen som just nu härjar, är djupare än någon amerikansk president i modern tid skådat. Därför kommer utmaningarna på hemmaplan att vara gigantiska. På utrikespolitikens område blir det knappast heller någon smekmånad. Det går inte att avsäga sig arvet efter president Bush, utan det måste hanteras. Obama kommer säkerligen inom en rätt så kort tid att upptäcka, för att använda tidigare partiordförande Ole Norrbacks ord, att "det är roligare att bli än att vara".
Under veckan har det också kommit dåliga nyheter om Metsä-Botnias fabrik i Kaskö. Farhågorna som fanns då Stora-Ensos fabrik i Kemijärvi lades ner om att detta bara är början, börjar nu besannas. Nedläggningen av UPM:s fabriker i Valkeakoski och Kajana är ytterligare ett bevis härpå.Vad gäller Kaskö fabriken skall vi hoppas att man ännu skulle hitta lösningar som kunde trygga dess fortsatta existens. I annat fall är läget helt klart det att statsmakten, precis som då det gäller de andra orter där pappersfabriker lagts ner, måste dra sitt strå till stacken. Österbottens Förbund agerade i veckan helt rätt då man omedelbart yrkade på status som plötsligt strukturområde för Sydösterbotten. Minister Pekkarinens resonemang om att arbetslösheten inte är tillräckligt hög i Kaskö håller inte. Statens åtgärder måste kunna verka preventivt, så att områden och orter inte drabbas hårdare än nödvändigt.
Anna-Maja Henriksson