Nästa år stiger bland annat folkpensionerna och studiestödet. Också ensamförsörjarnas barnbidrag höjs, och kommunerna får drygt 750 miljoner euro mer än föregående år. Där några exempel på de goda förbättringar budgeten innehåller och som vi i svenska riksdagsgruppen jobbat för. Men det är klart att det skulle finnas ytterligare behov på många områden som inte alla kan förverkligas nu. Det är också där politiken under budgetbehandlingen kommer in.
Regeringen vill föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Att bära ansvar innebär också att sätta gränser. Oppositionen igen behöver inte veta av några gränser. Det går alltid att bjuda över och föreslå nya anslag. Sfp som regeringsparti, kan inte kan sälla sig till oppositionen och dess önskelista, hur behjärtansvärda förslag de än kommer med. Den vägen vore ödesdiger för att verkligen nå resultat. Och det är förstås resultat vi vill uppnå. Det gör vi bäst genom att inom regeringen föra en konstruktiv politik, där vi kan få gehör för frågor som är viktiga för oss. Inför årets budgetomröstningarna kom regeringspartierna också överens om att hålla ihop. Det innebar att vi på förhand visste att inte ett enda av oppositionens förslag skulle ha en chans att gå igenom.
Till exempel då det gäller muddringen av farleden till Jakobstads hamn, gäller det nu att övertyga våra regeringskumpaner om projektets nödvändighet. Det är bara den vägen vi på riktigt kan få lös pengar. Medveten om detta, och medveten om att sannfinländarnas förslag om anslag för muddringen inte skulle få något nämnvärt stöd, röstade jag med regeringen. Samma gäller elektrifieringen av järnvägen Vasa-Seinäjoki. Handen på hjärtat, hur många tror ni att är intresserade av dessa projekt utanför Vasa valkrets? Därför gäller det också i dessa frågor att nå samsyn i regeringen. Utan det blir det inget. Jag förstår att det för gemene man kan förefalla underligt och kanske ologiskt, men politik är också taktik. Att handla så att resultatet kan uppnås senare, är klokare än att handla så att man sågar sina framtida möjligheter.
Under veckan har jag också gått med min 12 –åriga dotters handskrivna önskelista i handväskan. Parallellen mellan behandlingen av statsbudgeten och önskelistan är klar. I varkendera fallet kan man uppfylla allt. Men alltid kan man uppfylla någon önskan. Så också denna jul.
Bästa läsare. Jag vill slutligen tacka er alla för den respons jag fått under året och för alla era kontakter. De är väldigt värdefulla för mig. Nu skall vi fira jul och ta hand om varandra. Jag önskar er alla julefrid och ett gott nytt år!
Anna-Maja Henriksson