Socialdemokraten Matias Kaihovirta säger i ett öppet brev i VBL riktat till Sfp:s partiordförande Stefan Wallin strax före jul, att han inte förstår varför arvskatten skall slopas. Han vill också få förklarat vem slopandet av arvsskatten egentligen gynnar.
I mitt yrke som bankjurist har jag under många år sysslat med frågor som berör familjejuridik och däribland också arvskattefrågor. I min roll som politiker och riksdagskandidat har jag talat varmt för ett slopande av arvs- och gåvoskatten. Därför vill jag gärna svara Kaihovirta.
Enligt en artikel i Helsingin Sanomat (HS) 7.9.2006, hade vi år 2005 sammanlagt 91 817 personer i vårt land som fick ärva någon. Av dessa drygt 90.000 arvtagare var drygt 71.000 personer antingen bröstarvingar, dvs. barn eller barnbarn till den avlidna eller så var det fråga om den avlidnas make/maka (skatteklass I). Drygt 18.000 personer var syskon till den avlidna(skatteklass II) och enbart ca 2000 personer var avlägset släkt eller inte alls släkt med den de fick ärva (skatteklass III). Av detta kan man enkelt dra den slutsatsen att de som gynnas av ett slopande av arvsskatten är de nära anhöriga till den avlidne, dvs. de allra närmaste familjemedlemmarna.
Då vi därtill synar HS artikeln vidare i sömmarna kan vi utläsa följande. Av de dryga 71.000 arv som tillföll barn, barnbarn eller make, var drygt 60.000 sådana fall där arvets storlek var under 50.000 €. Av de ca 18.000 arvingar som var syskon med den avlidna var drygt 16.000 sådana fall där arvet var under 50.000 €. Och i den sista kategorin på 2000 personer var över 1500 sådana fall där arvet var under 50.000 €. Kontentan av detta är, att av alla arv år 2005 var således 85 % under 50.000 €.
Slutsatsen kan då inte bli någon annan, än att ett avskaffande av arvskatten skulle gynna den stora massan av helt vanliga mänskor såsom löntagare, pensionärer, studerande och barn. I praktiken Matti och Maja Meikäläinen. Därför Matias Kaihovirta vill Sfp slopa arvs- och gåvoskatten.
Dagens arvskattesystem där skatt skall betalas för arv från 3.400 € uppåt, har helt enkelt levt ut sin tid. Det är inte förenligt med principerna i en modern rättsstat, att det tex i fråga om ett barnlöst par där hustrun förlorar sin man, kan gå så att hon tvingas sälja den gemensamma bostaden för att ha råd att betala arvskatt på grund av den värdestegring som skett på bostadsmarknaden. Det är heller inte förenligt med moderna rättsprinciper att skatt skall betalas för ett arv som man inte får ut. Det här är ofta fallet idag för barn som ärver en förälder, eftersom den andra föräldern har livstidsnyttjanderätt till det gemensamma hemmet och hemlösöret. Att den efterlevandes besittningsrätt till hemmet är tryggad i lag är naturligtvis i sig en bra sak. Att det påförs skatt på arvingarna i dessa fall är däremot inte acceptabelt.
Höstens diskussion har också visat att alla partier, inklusive socialdemokraterna, är ense om att det behövs en reform av arvs- och gåvoskatten. För Kaihovirta kan det också vara bra att påminnas om att den sittande regeringen med en socialdemokratisk finansminister faktiskt också avskaffat förmögenhetsskatten, eftersom ett avskaffande av den ansågs bidra till att stöda det inhemska ägandet och därmed sysselsättningen.
Vi skall värna om vår välfärd och ta hand om dem i vårt samhälle som har det sämst ställt. För det behöver vi arbetsplatser. Ingen välfärd kan fördelas förrän den är skapad. Skatter i sig skapar ingen välfärd. Däremot kunde ett avskaffande av arvs- och gåvoskatten underlätta bevarandet och utvecklandet av de arbetsplatser som finns inom dagens familjeföretag. Fler arbetsplatser innebär mer inkomstskatt till stat och kommun som i sin tur betyder ökad bastrygghet. Och inkomstskatten, ja den skall naturligtvis vara progressiv, så att de som förtjänar mer betalar mer skatt. Men arvs- och gåvoskatten borde slopas.