VBL 28.5.2016: Låt tolv bli tretton

Vasa centralsjukhus skulle inte vara ett av de tolv sjukhus i landet som skulle ha det som regeringen kallar för fulljour. Seinäjoki däremot skulle bli alla österbottningars fulljoursjukhus. Den här lösningen kan inte SFP och svenska riksdagsgruppen omfatta, än mindre acceptera. 

Det är en lösning som mera baserar sig på regerings­partiernas och speciellt Centerns egna målsättningar, än på beaktande av patientperspektivet och allas rätt till god vård på modersmålet.

Vi har också en längre tid efterfrågat en bedömning av de språkliga konsekvenserna av regeringen och ansvariga­ ­ministern. Tills vidare lyser en sådan med sin från­varo, liksom svaret på frågan.­ Jag upp­fattar också läget så att regeringen­ inte heller har tänkt göra någon regelrätt språk­konsekvensbedömning, utan­ man vill nu invänta och se ­reaktionerna av utlåtande­rundan. ­Regeringens förslag har nu sänts bland annat till kommunerna och sjukvårds­distrikten som har drygt tre månader att ge utlåtanden­ över förslagen. Det ska vi naturligtvis ta vara på i alla våra österbottniska kommuner.

Det finns många fakta som ­talar för att VCS borde vara ett fulljoursjukhus. Österbotten som landskap är välmående, med ett brett näringsliv och en ansenlig export. Österboten hör också till de landskap i landet där Statistikcentralen förutspår en befolkningstillväxt och här bor närmare 100 000 svenskspråkiga. 

Vården i dag på VCS omfattar en rätt bred palett, och där finns bland annat jour för cancer – och hjärtvården som inte återfinns i Seinäjoki. Därtill ges vården i dag på såväl ­svenska som finska. Den tvåspråkiga personalen är en verklig resurs!­ Alla dessa fakta talar för VCS. Alla vet vi också att skulle man göra en språklig utvärdering mellan Vasa och Seinäjoki, skulle VCS vinna med så där 10–0. 

Nu är det ju uppenbart att det är regeringen själv som fattat­ beslutet om att det ska vara just tolv fulljoursjukhus. Men lika­väl kunde den bestämma att det ska vara tretton.­ Det skulle lösa knutarna, och ge den sjukhus­palett som ur patient­perspektivet och med tanke på medborgares­ rätt till likvärdig service på modersmålet, vore det enda­ rätta.­ Då kunde man slippa den för regeringen uppen­barligen pinsamma rundan med en ordentlig språk­konsekvensutredning, som ändå kommer att påvisa att ifall man ställer Seinäjoki och Vasa mot varandra, så är det Vasa som borde väljas.

Det finns ytterligare en aspekt, som jag tror att regeringen­ inte tänkt på. Nämligen, enligt hälso- och sjukvårdslagen är kommunerna skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Det måste fram­över också gälla landskapen, som ska överta ansvaret för vården. I dag är landskapet Österbotten två­språkigt med ­svenska som majoritetsspråk. 

Landskapet Etelä-Pohjanmaa (Södra Österbotten med ­Seinäjoki som centralort) är enspråkigt finskt. Ifall öster­bottningarna ska hänvisas till Seinäjoki för fulljourtjänster, ja då ser jag heller ingen annan möjlighet än att också Etelä-Pohjanmaa blir ett tvåspråkigt landskap. Något som jag anar inte faller i speciellt god jord.

Summa summarum. Vårdreformen och jourreformen måste­ göras så att patienten sätts i fokus, inte regerings­partiernas egna politiska intressen. Då kan man inte förbise grundlagen och språklagen. En trovärdig politik förut­sätter att man gör goda beredningar som baseras på fakta. Att ­blunda för de språkliga rättigheterna går inte. 

En klok regering omprövar sitt beslut så att frågan inte behöver bli en långkörare som kan fastna i grundlags­utskottet. Vasa centralsjukhus ska vara ett av fulljoursjukhusen.