Kolumn, ÅU: Åboland behöver sin SFP-riksdagsledamot

22.09.2018 kl. 11:35
Kretsstyrelsen för SFP i Egentliga Finland fattade förra veckan ett tufft beslut. Man beslöt att i kommande riksdagsval i april 2019 gå till val på egen lista, dvs. utan valförbund. Så här har vi gjort senast år 2003, och därförinnan 1966.

Det här innebär att vi är i en ny situation, en situation som utgör både en utmaning men samtidigt en stor möjlighet. Utmaningen ligger naturligtvis i att marginalen för att säkra ett mandat i Egentliga Finland på egen lista inte varit särdeles stor. Under 2000-talet skulle SFP ändå i alla val klarat ett mandat på egen lista. Marginalen har varierat mellan ca. 400 och 2400 röster.

 

Samtidigt ger den egna listan en stor möjlighet. Det ger en möjlighet till en bredare  kandidatbukett med kandidater exempelvis från olika delar av regionen, med flera olika profiler och kandidater i olika åldrar. Och det ger möjlighet till ett riktigt spännande upplägg, där ingen kandidat kan ta något för givet. En verklig tävlingssituation bäddar för en spännande kampanj och för ett brett intresse bland allmänheten. Lägg därtill till att det finns väljare som varit kritiska till ett valförbund överlag och som nu inte behöver oroa sig för att andra partier kan gynnas av SFP:s valframgångar.

 

Under årens lopp har vi upprepade gånger kunnat se att endast SFP konsekvent genom vårt agerande i riksdag och regering kunnat driva hela Åbolands intressen. Ibland har vi fått ett aktivt stöd från andra partier, men det har varit ytterst tydligt att det behövs en motor för att driva frågorna. Den motorn har lystrat till namn som Tallgren, Taxell, Enestam och Wallin. Ingen tror väl att exempelvis Lövö-bron skulle stå där den står ifall inte Stefan Wallin och SFP varit med i regeringen då beslutet om bron fattades?

 

Under den här regeringsperioden då SFP inte varit med i regeringen vet vi att det funnits flere hotbilder mot skärgården, exempelvis då det gäller förbindelsebåtstrafiken. Vi har också sett märkliga idéer som exempelvis båtskatten. Initiativ som dessbättre inte förverkligades efter vår massiva kritik, men som återigen visar på behovet av en stark intressebevakning och en stark kunskap om de särförhållanden som råder i skärgården.

 

Vi har också kunnat se att en regering utan SFP drivit en vårdreform som blundat för de språkliga aspekterna i vården så länge de bara kunnat. Vi har sett den vilja skrota inflytandet över den lokala servicen inom social- och hälsovården. Vi har fått se den driva igenom en  tingsrättsreform som gått hårt åt svenskbygderna.

Att SFP inte varit med i regeringen syns tydligt även då det gäller finansieringen av utbildningen. Nedskärningarna i universitetens basfinansiering är ett praktexempel på att bildningspartiet SFP saknats vid borden där besluten om landets budget tagits. Det är ingen slump att den första interpellationen SFP tog initiativ till under den här regeringsperioden handlade om regeringens utbildningspolitik. De massiva nedskärningarna av universitetens basfinansiering har varit mycket kortsiktiga. Finlands trumfkort är en välutbildad befolkning. Man ska inte såga av den gren man sitter på.

 

Rapporterna den här veckan om hur svenskspråkiga unga blivit illa bemötta, mobbade eller till och med hotade för att de talat svenska måste tas på allvar. Vi arbetar dag och natt, 365 dagar i året med lagstiftningsarbete, intressebevakning men också med att förbättra attitydklimatet i vårt land.

 

Räckan av framgångsrika åboländska riksdagsledamöter är lång. Jag nämnde dem redan här ovan. Många har fungerat som ministrar och partiordförande. Som partiordförande är jag helt övertygad att vi genom att jobba på bred front tillsammans kommer att kunna trygga det åboländska mandatet. Svenska folkpartiet har alltid varit starkt i Åboland och den åboländska rösten har hörts högt och ljudligt såväl inom Svenska riksdagsgruppen som i regeringen.

 

Välkommen med i arbetet. Vårt gemensamma uppdrag är att se till att den åboländska rösten hörs stark i riksdagen även nästa period.