Festtal vid Österbottens Svenska Pensionärsförbunds sommarfest 5.8.2015

För mig har denna sommar varit mycket speciell. De senaste fyra veckorna har jag varit ledig medan mina barn jobbat. Något som jag inte upplevt tidigare. Under mina 4 år som justitieminister hade jag förstås också en del semester, men det var ändå hela tiden något ärende som skulle avklaras nästan varje dag

Bästa festpublik, alla vänner av Svenska pensionärsförbundet i Österbotten, mina damer och herrar!

Först och främst vill jag börja med att tacka för den stora äran att få hålla festtalet här på Carpella idag! Det känns jättefint att få tillbringa dagen med er. Många gånger har jag pga kalenderproblem varit tvungen att tacka nej till inbjudan, men nu när Patrik Ragnäs tog kontakt sa jag att den här gången ska vi ordna det. Det är en fantastiskt fin tradition som Svenska pensionärsförbund i Österbotten har att ordna sommarfest varje sommar. Och många är ni som kommit idag! Jag har förstått att SPF i Österbotten rymmer hela 26 föreningar från Karleby i norr till Kristinestad i syd. (Jag hoppas också att medlemmarna ur Lappfjärds pensionärsförening som råkade ut för den otrevliga bussolyckan i början av juli återhämtat sig väl, och kan delta i festen idag.)

För mig har denna sommar varit mycket speciell. De senaste fyra veckorna har jag varit ledig medan mina barn jobbat. Något som jag inte upplevt tidigare. Under mina 4 år som justitieminister hade jag förstås också en del semester, men det var ändå hela tiden något ärende som skulle avklaras nästan varje dag. Något som också familjen fick vänja sig vid, oberoende om vi varit på skidsemester i Lappland eller på någon semesterresa sommartid. (Samtal till Afrika via tolk…på nyårsafton, Yle-intervju, poolen Teneriffa, budget”kris” på JM augusti 2014 kl 7 på morgon…då jag var i USA).

Men visst har de senaste veckorna innehållit en hel del jobb också för mig i form av ställningstaganden och intervjuer. För den nya regeringens två första månader har ju inte varit någon dans på rosor precis. Den ena för regeringen svåra frågan efter den andra har avlöst varandra. Jag tänker då på Greklands-krisen, flyktingkrisen i Medelhavet, ledamot Immonens ofattbara angrepp på det mångkulturella på Facebook mm. Jag kommer att återkomma till dessa frågor.

Vädret har helt klart lämnat mycket att önska. Det har varit kallt och regnigt, men trots allt en del vackra kvällar. Jag har simmat tre gånger…hur många av er har simmat ? Vi kan ju bara hoppas att augusti nu bjuder på lite varmare och torrare väder, det skulle vi alla säkert behöva och framförallt bönderna också.  

För mig innebär sommaren tid att koppla av, ladda batterierna, njuta av allt det vackra runtomkring i naturen och framför allt tid att rå om och umgås med familj och vänner. Sommaren ger också stora möjligheter att träffa mänskor från när och fjärran. Det har jag försökt att ta vara på vid diverse sommarevenemang som ju Österbotten är fyllt av! Jag trivs ute bland folk och det förtroende vi som riksdagledamöter har fått av folket handlar ju också om att lyssna, vara närvarande, resonera och fundera hur vi ska utveckla vårt gemensamma samhälle, vilka spelregler vi behöver, vad vi klarar oss utan, hur vi kan verka för att sporra till företagsamhet och nyskapande mm. I grunden handlar det ju om att ge förutsättningar för var och en, såväl liten som stor, till det goda livet. Och det goda livet finns ofta i den trygga vardagen.

När jag tänker tillbaka på min barndoms somrar, är det just känslan av trygghet som kommer främst. Fastän jag förlorat min far som väldigt liten, och min mor var ensam med oss sju syskon, och vi var utan båt, betvivlade jag aldrig att vi inte skulle kunna komma ut till sommarstugan på Mässkär. För det fanns alltid släktingar och grannar som ställde upp, och så fanns där lotsarna och sjöbevakarna. Idag skulle vi säga att det var det starka sociala kapitalet som delvis var med och skapade den trygghet jag fick känna. Mänskor brydde sig och man var mån att hjälpa där det behövdes.

 

Bästa vänner,

Sommaren ger också tid för tankearbete. De bästa tankarna, de nya insikterna kommer ofta då man minst anar….

Som ni vet befinner sig SFP nu för första gången på 36 år utanför regeringen. Dvs vi är i opposition tillsammans med SDP, Gröna, VF och KD. För första gången på länge har heller Österbotten ingen ”egen minister” i regeringen. (I den förra regeringen var vi tre från Vasa valkrets.)

För SFP och svenska riksdagsgruppen är det nu viktigt att föra en konstruktiv uppbyggande oppositionspolitik. Vi är beredda att stöda regeringen då den kommer med kloka förslag och vi kommer att påpeka brister och presentera egna förslag gällande frågor där vi inte delar regeringens syn. Vi kommer också att arbeta fram en egen alternativ budget som presenteras i höst, efter det att vi haft möjlighet att ta del av regeringens budgetförslag.

 

I min nya roll som Svenska riksdagsgruppens ordförande, har jag ett antal gånger efterlyst svar om hur den nya regeringens värdegrund ser ut. I regeringsprogrammet finns en skrivning om att ”Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på språk och kultur” ” En öppen och positiv attityd till varandra och omvärlden gör Finland till ett enastående, bra land” står det vidare. Ändå förefaller det som om regeringens inre slitningar kommer till uttryck just i denna väsentliga fråga om värdegrunden. Den är väsentlig just för att det handlar om vår grundläggande mänskosyn, hur vi ser på respekten för varandra som individer och utgångspunkten om att bejaka varje mänskas lika värde. Slitningarna har kommit mycket tydligt fram då det gällt regeringens linje i frågan om flyktingkrisen på Medelhavet. Sannfinländarna har motsatt sig att man inom EU ska komma överens om en gemensam fördelning av flyktingarna, för att lindra situationen för de mest utsatta EU-ländarna Italien, Grekland o Spanien. Inrikesminister Orpo har för regeringens del förhandlat fram att Finland tar emot 792 fler asylsökande från den gemensamma potten, och samtidigt har alltså Sannfinländarna med utrikesminister Timo Soini i spetsen motsatt sig detta —de facto stödde också KD sannfinländarna i denna fråga i riksdagens Stora utskott. Något som jag tycker är mycket tråkigt. (Sammanlagt handlar det om ca 60.000 asylsökande som skall fördelas mellan medlemsländerna, och i Finland har vi haft runt 3500-4000 asylsökande de senaste åren, medan Sverige haft kring 80.000 – ja du hörde rätt. Så det antal vi nu talar om, under tusen är faktiskt om ni tillåter uttrycket – en droppe i havet – Men en droppe som är för stor för Soini o co )Omsorgen om nästan, borde kunna sträcka sig att omfatta också flyktingarna på Medelhavet. Finland kan bara inte vända ryggen och säga att någon annan får bry sig. Vi måste vara med och försöka hitta lösningar, signalera att vi är med och delar ansvaret. Sannfinländarnas politik på denna punkt är oansvarig, ologisk och inhuman. Man vill inte vara med och dela någon börda gällande flyktingarna i EU, man säger sig vilja hjälpa där problemen finns men samtidigt vill man skära drastiskt i biståndet. Ett sådant resonemang haltar betänkligt och är allt annat än trovärdigt.

 

Också då det gäller ställningstagandet till ledamot Immonens hätska utspel på Facebook mot mångkultur, handlar reaktionerna eller framförallt de uteblivna reaktionerna om de grundläggande värderingarna. Det är i mitt tycke ofattbart att Timo Soini inte ännu i denna dag tagit ställning till innehållet i Immonens inlägg, utan skyfflar den frågan på sin riksdagsgrupp, som ska ta ställning om sådär en månad!  Han tycks ha glömt bort att han förutom Sannfinländarnas ordförande faktiskt är hela landets utrikesminister. Och du och jag som finska medborgare har rätt att få veta var vår utrikesminister står i denna värdefråga. Därför hoppas jag att våra medier inte släpper honom så lätt som de tycks göra. Först sa han sig vara på semester o sen då han fick bladet från munnen tre dagar efter Immonens utspel, var det innehållsmässigt noll och intet, förutom att han ansåg det skada partiets rykte! Däremot kunde han nog ge en grundlig intervju till Tidningen Iltasanomat om sitt häst – och travintresse. Vakna upp nu! För Finlands folk har det ingen större betydelse om utrikesministern gillar trav eller inte. Däremot har det betydelse om han fördömer hatprat eller inte, om han tiger då hans egna  deklarerar krigföring mot mångkultur och uppmanar till kamp för en ren finsk nation! Det räcker inte att på ett allmänt plan ta avstånd från våld, vilket han ju gjorde nu efter nynazisternas angrepp i Jyväskylä för några dagar sedan. Mänskor som för övrigt Immonen poserat med på bild. Är det så att Timo Soini nu spelar tid i förhoppning om att det kommer så många andra frågor på agendan, att denna glöms bort ? Svenska riksdagsgruppen för sin del kommer att se till att frågan inte sopas under mattan som mindre relevant.

Bästa vänner, vi har rätt att kräva att alla våra ledande politiker är tydliga på denna punkt. En tweet eller en kort kommentar på FB är inte tillräckligt. Därför hade jag hoppats att även statsminister Sipilä och finansminister Stubb tagit klarare avstånd i frågan samt krävt omedelbar aktivitet av Soini.

 

Uppenbart är att det finns irritation inom regeringen. Faktum är att Soini ju i Greklands frågan tvingats vända kappan 180 grader, och gå med på förhandlingar om ett tredje stödpaket och på ett tilläggslån på 7 mrd €. (Han har alltså sålt sin största och viktigaste sakfråga som lett till partiets framgång i de senaste två valen. Som motprestation har han tydligen lyckats förhandla sig fram till att få motsätta sig en ökning av antalet flyktingar, fastän han internt i regeringen också förlorar denna fråga.)

En fråga som regeringen dock frenetiskt tycks köra är Fennovoima. Det verkar som om man till vilket pris som helst vill att projektet skall ros i land. Det är ytterst tråkigt, med tanke på att projektet inte mera idag motsvarar det det var i början. Ryska Rosatoms stora ägarandel och de inhemska aktörernas avtagande intresse, borde ha fått regeringen att tänka om. Nu tyder allt på att Fortum kommer med och att det kommer att byggas ett kärnkraftverk i Pyhäjoki. Därmed ökar det ryska inflytandet över finsk energiförsörjning, något som jag inte alls ser med ljusa ögon på. I morgon den 6 augusti skall statsrådet fatta beslut i saken.

Bästa vänner,

Det viktigaste för vårt land just nu, vore att det skapas fler arbetsplatser och vi får fler mänskor i jobb. Därför känns det helt tokigt att regeringen i sin strävan att få oss att jobba längre, samtidigt skär i arbetslivsrehabiliteringen så att den upphör vid ingången av 2016. Det har t.o.m nu gått så att de som varit kallade till rehabilitering som skulle börja nu i augusti, fått meddelande om att det inte blir något. Samtidigt som vi vet att vi borde satsa på arbetshälsa, på att mänskor orkar längre i arbetslivet och på att minska förtidspensioneringarna, slår regeringen alltså till med att strypa anslagen till rehabiliteringen. Den enda svenskspråkiga arbetslivsrehabiliteringen ges som känt nu på Härmä-rehab och har fungerat till belåtenhet för sina kunder. Nu är också den verksamheten hotad.

Jag och Svenska riksdagsgruppen har ställt ett skriftligt spörsmål till ansvarige social- och hälsovårdsminister Hanna Mäntylä om vad regeringen tänker göra för trygga rehabiliteringen och också på svenska. Tyvärr var svaret som kom för nån vecka sedan mycket intetsägande. Det är uppenbart att det inte tycks finnas någon plan för hur man ska ersätta den rehabilitering som nu försvinner. I svaret på spörsmålet nöjer sig minister Mäntylä med att hänvisa till språklagen och individens rättigheter som ska trygga service på svenska. Inte ett ord om hur det skall gå till ! Så svaret var en klar besvikelse. Men ännu finns det tid att ompröva beslutet. En klok regering förstår att backa, då det gäller beslut som kan få exakt motsatta konsekvenser än det man eftersträvar. Arbetslivsrehabiliteringen behövs! Man kunde med fördel förpassa frågan också till förhandlingsbordet kring samhällsfördraget.

På tal om samhällsfördraget, så låt mig säga att jag på denna punkt önskar regeringen Sipilä all lycka. Vi behöver komma till skott med reformer som ökar produktiviteten och konkurrenskraften i landet och som skapar fler jobb. Men det kan förstås inte göras ensidigt enbart med uppoffringar från arbetstagarnas håll. Företagsledarna i de stora bolagen har också all orsak att se sig i spegeln, och fråga sig själva om de tjänar som förbilder då det gäller att gemensamt hitta lösningar för att få skutan Finland på rätt köl med en hållbar kurs. Det är synnerligen oansvarigt att agera så, att man av egoistiska skäl flyttar till ett annat EU-land för att undgå skatt på sin pension. Det är på plats med en hel del självrannsakan.

Så småningom skall jag avsluta mitt tal, men jag kan ju inte göra det före jag berört en riktig sommarplåga. Och då menar jag inte den fantastiska humorgruppen KAJ:s sommarplåga ”Pa to ta na kako to”, Nej jag menar förstås Skarven!

Finns det skarvar här ute vid Karperö fjärden? Jag såg ett hundratal flyga över min sommarö Mässkär för en vecka sedan. Få är de österbottningar som inte känner till skarvproblematiken. Däremot, har tyvärr lyhördheten på miljöministeriet varit desto ringare. Nu är det så att skyddsjakt på skarv behövs – inte bara i teorin!

Vi kan se en allt större skarvpopulation i den finländska skärgården, som redan under flera år vållat irritation, inte minst här uppe i Österbotten i t.ex. Monå och Vasa-trakten. Skarvens avföring tar död på det mesta på våra kobbar och skär där den väl besluter sig för att häcka (trädbeståndet och undervegetationen på skogsbeklädda skär). Också fiskfångsterna påverkas betydligt. För närvarande möjliggör lagstiftningen skyddsjakt på skarv. Både i Sverige och på andra sidan Skärgårdshavet, på Åland, tillåter man skyddsjakt i relativt stor utsträckning. Det finns alltså inte någon orsak till att tillämpa en restriktiv linje gällande skyddsjakten av skarv i Finland. I praktiken har dock NTM-centralerna på fastlandet låtit bli att bevilja lov för skyddsjakt.

Jag och mina SFP- kollegor Nylander, Wallin och Nylund har lämnat in ett skriftligt spörsmål strax före riksdagens sommaruppehåll. Vi frågar vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att skyddsjakt av skarv kan förverkligas på ett effektivt sätt och om regeringen tänker vidta åtgärder för att EU:s fågeldirektiv ändras så att skarven kan bli vilt i Finland? Något svar har jag ännu inte fått! En minister har tre veckor på sig att svara. Nu har det gått fem, sedan spörsmålet lämnades in. Kanske är det också ett tecken på att regeringen har för få ministrar ? Bland annat har man ju slagit ihop miljö- och jord- och skogsbruksministerportföljen i denna regering. Min förhoppning är ändå att minister Tiilikainen skulle ha en mindre njugg inställning än sin föregångare. Skarven kan inte fortsätta tillåtas ta död på vegetationen på kobbar o skär och försvåra fisket. Vi behöver en verksam yrkesfiskarkår också framöver !

 

Bästa vänner

 

Med sina över 18 000 medlemmar är Svenska pensionärsförbundet en av de största finlandssvenska medborgarorganisationerna, och förbundet växer så det knakar. Er organisation bidrar till att stärka det sociala kapitalet ute i våra nejder.

Som vi vet finns det undersökningar som visar, att just vi finlandssvenskarna lever längre och mår snäppet bättre än våra finskspråkiga systrar och bröder, mycket tack vare vårt aktiva föreningsliv och ett starkt socialt kapital som vi så fint kallar det. Faktum är att nästan hälften av finländarna är engagerade i frivilligarbete, något som är oerhört bra!

Många viktiga funktioner i vårt samhälle bygger på frivilligarbete som utförs av engagerade personer. Utan alla dessa organisationer, föreningar och aktörer skulle en stor del av den verksamhet som berikar bland annat våra barns och äldres vardag inte finnas till. För att få talkoandan att leva vidare är det avgörande att vi till yngre generationer lyckas förmedla betydelsen av frivilligarbete. Att ge av sin egen tid och sina egna resurser för att hjälpa andra. Där har också ni alla en viktig uppgift.

För tänk hur tråkigt det skulle vara om vi inte hade aktiva medborgare, individer som ställer upp och medverkar i samhällsbygget.

Svenska pensionärsförbundet är en aktiv och viktig organisation, som ni alla kan vara stolta över att vara en del av. Ni har alla som individer en enorm livserfarenhet som ni kan dela med er av och som samhället behöver förstå att ta till vara.

Bästa sommarfestdeltagare,

Vi går onekligen en spännande höst till mötes. Flyktingkrisen i Medelhavet, Greklands eurokris och vår offentliga ekonomi är alla exempel på frågor som kommer att vara på agendan. Men vi måste också lyfta upp värdediskussionen på allvar på den agendan för allt hänger ihop. I slutändan handlar det om rätten till det goda livet. Det goda livet som oftast finns i den trygga vardagen. Den som ni alla varit med om att bygga upp.