Kolumnen publicerades i Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten den 31.5.2025
Den världspolitiska situationen är minst sagt instabil, och läget i såväl Ukraina som på Gazaremsan lämnar ingen oberörd. Det är synnerligen viktigt att inte låta sig avtrubbas av det dagliga nyhetsflödet. Många skulle säkert också vilja kunna göra mera och se snabbare resultat. Så också jag. Alla får vi jobba på det sätt vi kan för att föra utvecklingen i en riktning som skulle leda till mindre lidande, svält och död. Vi får aldrig ge upp hoppet om en bättre morgondag.
Senaste veckoslut genomförde Ryssland ett storanfall på Ukraina och framför allt Kiev. Brutaliteten som drabbar den ukrainska civilbefolkningen är förödande. Det står klart att omvärlden behöver sätta ytterligare press på Ryssland. USA:s roll är här central. Förhoppningsvis börjar det gå upp för president Trump att Putin inte är intresserad av fred. Han vill fortsätta kriga. Därför måste sanktionerna skärpas så att den ryska krigskassan börjar sina.
Självfallet är det så att Ukraina behöver få en rättvis fred där den som startat kriget, det vill säga Putin och hans Ryssland, ställs till svars och åläggs betala för all förödelse man skapat. De tillfångatagna barnen som uppskattas vara över 20 000 borde omedelbart få återvända till sina familjer i Ukraina.
Samtidigt är det fint att se att viljan att hjälpa fortfarande är stark i vårt civilsamhälle. Under veckan har en konvoj från hemtrakten tagit sig till Ukraina för att föra dit bland annat en brandbil, andra fordon och förnödenheter som landet och människorna där så väl behöver. Varje hjälpsändning är uppskattad och visar att stödet för Ukraina är starkt – inte bara på nationell och EU-nivå, utan också i våra lokalsamhällen.
Läget på Gazaremsan har efter eldupphöret för ett par månader sedan utvecklats till ett helvete på jorden. Det finns inte mat och förnödenheter som människan behöver i det dagliga livet. Människor svälter och de som drabbas hårdast är kvinnor och barn. Detta fruktansvärda lidande måste få ett slut.
Därför behövs nu också betydligt kraftigare tag mot Israel. Missförstå mig inte. Israel har rätt att existera, och förintelsen under andra världskriget får aldrig glömmas. Judarna har rätt till sitt eget land och Israel har rätt att försvara sig. Men det som nu sker på Gazaremsan är inte mera självförsvar. Det handlar om krigsbrott och tyder också på brott mot mänskligheten.
Såväl Finland som EU behöver nu agera omedelbart för att få ett slut på blodbadet och för att skydda civila. Det humanitära biståndet måste ökas avsevärt, och Israel måste säkerställa att hjälpen når fram. Ställningstagandet av president Stubb och landets utrikespolitiska ledning nyligen var högst välkommet.
I Europaparlamentet väcker frågan också mycket känslor. Min syn är att det borde göras klart för Israels regering att EU kommer att införa betydande sanktioner mot Israel om landet inte ändrar sin inhumana politik i Gaza.
En hållbar fred i området förutsätter både palestiniernas rätt att bilda en egen stat och Israels rätt att leva i fred. Hamas, som ju är en terroristorganisation, måste frige den israeliska gisslan omedelbart, och parterna bör återgå till ett eldupphör.
Att Finland nu också behöver bereda sig på att erkänna Palestina som en del av en tvåstatslösning är nödvändigt. Många länder i världen har redan gjort det. Också vår regering behöver ha beredskap för det.
Jag har mången gång undrat över hur det kan vara så svårt att uppnå fred i Mellanöstern. Vi vet att det alltid varit så. Redan på Jesu tid. Det vore dags att lägga Hammurabis lag om ”öga för öga och tand för tand” bakom, och klara av att tänka att ingen människa föds till terrorist och ingen människa föds att hata. Att istället tänka: lev och låt leva!
Anna-Maja Henriksson
Europaparlamentariker (SFP), Renew Europes vice ordförande
