Kampanjöppningstal inför riksdagsvalet 2023

22.01.2023 kl. 20:00
Kampnajöppningen ordnades söndagen den 22.1.2023 vid Svenska gården i Jakobstad.

Så roligt att se er här. Varmt välkomna – lämpimästi tervetuloa myös minun puolestani.

 

Idag är det exakt 70 dagar (10 veckor) till riksdagsvalet. För mig blir det mitt femte riksdagsval och jag känner mig fortfarande mycket inspirerad att fortsätta jobba för vårt lands väl och ve, för trygghet i vardagen, för ett samhälle där man bryr sig om, för ett framgångsrikt Österbotten och Finland.

 

Det har varit en märklig riksdagsperiod. Allt började bra. I april 2019 gjorde SFP i Österbotten ett kanonval och vi lyckades återta det fjärde mandatet. Personligen gjorde jag det då det bästa valresultatet någonsin och SFP blev största parti i Vasa valkrets. Jag och vi lovade då bl.a att jobba för att Vasa centralsjukhus skulle få sin fulljour. Och vi lyckades. I regeringsförhandlingarna som jag ledde för SFP:s del, slogs det på slutrakan fast att VCS blir fulljoursjukhus. I min dagbok finns exakt dag och klocklsag när den skrivningen kom in i regeringsprogrammet då vi satt med kvintetten på Ständerhuset (dvs de fem partiordförandena Rinne, Sipilä, Haavisto, Li Andersson och jag). Och på tal om regeringsförhandlingarna. Mot alla odds lyckades jag på slutrakan förhandla fram två ministerposter till Svenska Folkpartiet. Något som närapå ingen av de större medierna i landet trodde var möjligt. Och SFP blev igen ett regeringsparti efter de fyra tunga åren i opposition 2015-2019.

Jag har haft glädjen att nu verka som justitieminister i detta goda land sammalagt 2765 dagar under fyra olika statsministrar (Katainen, Stubb, Rinne, Marin).

Och det skulle bli många andra konkreta resultat för Vasa valkrets och Österbotten under den här regeringsperioden. Skulle jag börja räkna upp dem alla skulle vi inte hinna med så mycket annat – därför ser ni en del av resultaten snurra här bakom mig medan jag talar!

 

Men bästa vänner! Den här perioden har också visat oss att vi inte ska ta något för givet. Först drabbades vi av en världsomfattande pandemi. Coronaviruset tog oss i sitt grepp och den 16 mars 2020 stod jag med statsminister Sanna Marin och den övriga kvintetten och berättade för Finlands folk att regeringen i samråd med presidenten beslutat att vi inför undantagsförhållanden i vårt land och tar i bruk beredskapslagen för första gången under fredstid. Jag kan säga att det kändes nästan overkligt. Där var vi i en situation som det inte fanns någon handbok för, med ett virus som vi inte då visste hur farligt det skulle vara. Men det visste vi, att nu gäller det agera snabbt och göra allt vi kan för att skydda finländarnas rätt till liv och hälsa på det bästa tänkbara sättet. Och nu med facit på hand nästan tre år senare kan vi säga att vi klarade det! Ett stort tack går här till befolkningen, till er.... Och vi har lärt oss mycket. För egen del kan jag säga att den tiden var tuff, och skogen o havet, Fäboda och Pörkenäs fick för mig just den våren en otroligt stor betydelse. Det var där jag samlade kraft under veckosluten för att orka med de långa förhandlingarna som pågick nästan i ett kör från morgon till sen kväll den vårvintern. Och mitt fokus var hela tiden på att göra det som var nödvändigt, men inte tillåta att man inskränker på finländarnas grundläggande rättigheter mer än som var absolut nödvändigt. Och det kan jag säga att det inte alltid var lätt. (Det var stundvis rentav obehagligt att märka hur lätt många centrala beslutsfattare var beredda att införa verkligt tuffa begränsningar – speciellt i början. Och oppositionen ropade också i ett skede efter tuffare tag...rentav utegångsförbud.)

Bästa vänner, knappt hade vi klarat av de värsta pandemiåren så fick vi nästa stora kris på halsen. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland och Putin sitt brutala krig mot det självständiga Ukraina. Krigets kalla ansikte visade sig igen i Europa. Ett krig som Putin antagligen hade räknat att han snabbt skulle vinna, men som vi vet att pågår med ökad intensitet också idag.

 

Bästa vänner!

Friheten är det viktigaste vi har och aldrig tidigare under min tid i politiken har jag tänkt så mycket på hur värdefullt det är att få bo i ett eget fritt demokratiskt land.

För en tid sedan satt jag med min faster Pian som är 95 år och bläddrade i mina farföräldrars gamla gästbok. Min fars yngre syster hade hittat en text som hon ville att jag skulle se.

Den 30 juli 1942 skriver min far Lars (Lasse Forss) så här - då är han 20 år gammal och hemma på sin första permisson:

”En lång vinter med köld och snö försvann därborta vid främsta linjen. Redan då stod hoppet att snart få vara hemma hos mina kära egna, men tiden tillät inte detta. Istället kom våren med de stora striderna för oss, men längtan blev endast större att få komma hem. Man bad den högste att ännu giva livet tid så vi kunde träffas. Så kom dagen då jag slapp på min första permission. Hur roligt och härligt har jag inte haft under denna tid. Kanske de orden, det är tyngre än tungt att lämna er, ska bevisa min tacksamhet.”

Idag är det mången ung ukrainsk soldat som upplever samma känslor, som orkar strida för sitt hemland för att det inte finns något alternativ. Som längtar hem till sina nära och kära, men som ändå är beredd att offra sig själv om det så behövs. För ett högre ändamål; sitt fosterlands frihet.

Ryssland får nämligen inte vinna det här kriget. Ukrainas krig är också vårt krig, för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Den ukrainska soldaten behöver också vårt stöd. Han behöver veta att västvärlden är med honom och stöder deras land och tappra president Zelenskij. Och det är därför vi i Finlands regering fattat viktiga beslut om konkreta stödpaket till Ukraina. Och det ska vi fortsätta med så länge det behövs. Senast i torsdags satt vi i TP-utva med republikens president. Det tolfte stödpaketet är det hittills största och värt mer än 400 Milj euro. Och låt mig också säga det att Ukraina behöver Leopard-stridsvagnar, men Finland måste förstås se till att vi själva har det vi behöver. Men vi ska vara positivt inställda att bidra till en gemensam Leopard-operation och nu ligger bollen hos Tyskland. Tyskland måste klara av att ta det ansvaret!

 

Den morgonen då Putin inledde sitt krig tänkte jag att nu har Finland bara en väg att gå, det är att söka Nato-medlemskap. Något som SFP talat för en längre tid och som vår presidentkandidat i det förra presidentvalet, Nils Torvalds, var ensam om att föra fram. Den 15 maj fattade TP-Utva, där jag alltså är medlem, det avgörande beslutet. Det var de stupades dag. Då jag gick hem från mötet den söndagen med Finlands flaggor vajande – kändes det mycket speciellt. Jag tänkte på mina föräldrar – på mamma som tagit hand om sårade soldater på krigssjukhus runt om i Finland, och också här i Jakobstad. På pappa och hans jämnåriga som kämpat vid fronten, ibland framom främsta linjen och på allt vad de och deras generation genomlevt. Och jag tänkte att jag nu fått vara med och fatta det viktigaste beslutet i min politiska karriär hittills. Ett beslut som ska ge Finland och finländarna det bästa skyddet så att det ska vara så oattraktivt som möjligt att anfalla oss. Aldrig mera krig - inga fler stupade, tänkte jag.

 

Bästa vänner!

Den senaste tiden har inte varit lätt. Coronapandemin och Rysslands anfallkrig i Ukraina har haft stor inverkan på Finlands ekonomi och finländarnas vardag. Som bäst ser vi det i höga elräkningar och levnadskostnader.

Mitt fokus har alltid varit och kommer även i fortsättningen vara på ett starkt samhällsbygge där människan är i fokus. Nu om någonsin behövs ledarskap. Jag brinner fortfarande starkt för att bygga samhälle, bygga Finland och vill väldigt gärna fortsätta jobba för ett framgångsrikt Finland och för ett starkt Österbotten. Vi har tuffa tider framför oss, men jag väljer att se möjligheterna och odla framtidstro.

Österbotten är en livskraftig region med beslutsamhet och en stark vilja att arbeta. Regionens utvecklingspotential kan ses i nya företagsetableringar och hög en sysselsättningsgrad.

Jag är stolt över vårt landskap (och då menar jag Österbotten i vid bemärkelse inkluderande även Karlebyregionen) och det vi tillsammans lyckats skapa. Nu gäller det att fortsätta bevaka våra intressen. Vi behöver se till att våra företag har den arbetskraft och den infrastruktur den behöver. Basservicen och kommunikationerna är också avgörande för vår region, för oss som bor här och för våra företag.  Österbottens näringsliv och invånare behöver fungerande flyg- och tågtrafik och vägar som håller. Vi ska inte bygga hinder utan vi ska riva dem så att man även i fortsättningen ska vilja bo, arbeta i Österbotten och flytta hit.

 

Nu behövs erfarenhet och kunskap, samarbetsförmåga och brobyggare i landets ledning. Finländana behöver få känna trygghet i vardagen, varje dag. Jag vill för egen del fortsätta jobba så att jag söker lösningar istället för problem, söker samarbete framom konfrontation, jobbar långsiktigt istället för att söka snabba politiska poäng, och jobbar med hela mitt hjärta för att nå resultat som leder till att saker och ting blir bättre.

Det är naturligt att många just nu känner oro. Kriget i Ukraina har för med sig stigande inflation, högre bensin- och elpriser, högre räntor och dyrare livsmedel. Landets ekonomi är ansträngd. Vi har varit tvungna att ta lån för att klara kriserna. Men nu ska vi svänga trenden.

Tryggheten är något som jag vill lägga extra fokus på under de kommande åren. I osäkra tider är det viktigt att människor känner framtidstro och trygghet.

Trygghetskänslan är avgörande för att vi ska orka jobba vidare och få må bra. Vi måste arbeta på bred front för att säkra att finländarna har sin ekonomi i balans, att det finns arbetstillfällen och att du oberoende livssituation eller livsskede får den vård du behöver. Att skolan är en plats där elever kan fokusera på att lära sig och utvecklas som individer och känner samhörighet. Inget barn, ingen ung ska falla emellan eller lämnas utanför, det har Finland inte råd med.

Vi ska stävja skuldsättningen och jobba hårt för att få landets ekonomi i balans under kommande två perioderna. Vi ska få fler mänskor i jobb. Och här är det skäl att notera att: Regeringen har faktiskt lyckats i en ytterst viktig målsättning. Att höja sysselsättningsgraden till 75 %. Nästa period ska vi höja den till 80!

 

Klimatförändringen ska tas på allvar. Vi har bara en planet. Man kan inte blunda för fakta. Våra barn ska få simma i ett rent Östersjön, våra fiskare ska ha en framtid och Finland ska bli koldioxidneutralt 2035! Vi har alla möjligheter då vi gör en förnuftig grön omställning. En omställning som inte ställer bonden till svars, utan som ser att jordbruket är en del av lösningen. Den inhemska matproduktionen är viktig och bonden behöver få ett hyggligt pris för sina råvaror. Liksom den som jobbar borde få mer i handen, borde också bonden få mera än bara sympati!

Med satsningar på skolan, utbildningen, på forskning och utveckling så satsar vi på Finlands framtid. Och jag säger det klart och tydligt. SFP tänker inte spara på skolan! Tvärtom vill vi förbättra elevernas kunskaper. Alla ska kunna läsa, skriva och räkna och varje elev behöver få det stöd han/hon behöver. Det är med kunskap och bildning vi bygger det framtida Finland.

 

Här i Österbotten är bristen på arbetskraft påtaglig. Vi kommer behöva en betydligt större arbetskraftsinvandring. Det måste bli en prioritet för nästa regering. Annars går det illa. Och då måste vi också jobba med vårt samhällsklimat. Det ska kännas välkomnande att söka sig till Finland och jobba. Och vi måste fråga oss. Gör det det idag? Om svaret är nej – vad gör vi åt saken?

Barnen och de unga har lidit mycket av pandemin. De behöver vara i fokus nu. Men vi ska heller inte glömma de äldre. Ensamheten bredde ut sig under pandemin och här behövs närsamhället nu mer än någonsin. Vården och omsorgen ska fungera bättre. Långa köer på jouren får inte bli ett normaltillstånd. Välfärdsområdena måste kunna bättre! Också här gäller det att hitta rätt vårdpalett, rätt mänska på rätt plats. Och vårdyrket behöver bli attraktivt igen.

Rätten till vård på modersmålet är en grundläggande rättighet som SFP inte prutar på. Överlag prutar vi inte på tanken att vi oberoende av modersmål, finska eller svenska, har samma grundläggande rättigheter. Du ska kunna leva ditt liv på svenska eller finska i detta goda land, utan att behöva kämpa för din lagliga rätt.

 

Bästa vänner. Jag vill fortsätta vara Österbottens starka röst i riksdagen. Jag vill fortsätta bära ansvar. Österbotten kan visa vägen inom många områden – vi är duktiga på energi – på båtbygge – på livsmedel – på företagande överlag – vi är på gång att bli betydande då det gäller batteri-industrin. Vi behöver våra förbindelser, tåg, flyg, goda vägar, hamnar. Det här intressebevkaningsarbetet behöver fortsätta och jag kan säga att man får ligga i. Saker o ting sköter sig inte av sig självt.

 

Bästa vänner!

Jag vill göra en positiv kampanj. Jag vill leda Sfp till valseger i detta val. Jag är beredd att fortsätta lägga mig i blöt, jobba hårt. Mitt mål är också att föra in oss i nästa regering utan att tumma på våra värderingar eller vikten av det tvåspråkiga Finland. Och själv fortsätter jag gärna som minister om folket så vill. Vi ska göra det bästa riksdagsvalet någonsin och säkra minst fyra mandat i Vasa valkrets.

Nu kör vi! Framåt tillsammans!

  Twitter

  Facebook

  Instagram

 

 

 

Bloggen

EU-parlamentet