Ett förslag som jag tycker att innehåller många goda ingredienser med tanke på de färdigheter våra barn behöver i framtiden.
Jag har länge talat för att vi behöver mera lek, rörelse, idrott och gymnastik i skolan. I dagsläget är timantalet för litet såväl i de lägre klasserna som i högstadiet. Nu föreslår gruppen att det skall komma hela 4 veckotimmar till. En årsveckotimme till åk 1-2, en timme till åk 3-6 och två timmar till åk 7-9. Ett ytterst välkommet förslag. För de barn som är aktiva i någon idrottsförening har det kanske ingen större betydelse, men för den skara som inte är det är det dess viktigare. Grunden för en god hälsa bygger vi redan i unga år. Barnens sätt att umgås efter skolan har också förändrats. Förr var det rätt vanligt att kvarterets barn träffades utomhus, hittade på utelekar och spel. Idag är det datorn och den virtuella världen som drar till sig uppmärksamheten för många barn då de kommer hem från skolan. Sedan gäller det förstås för skolan att inkludera alla barn i gymnastiktimmarna, att låta dem pröva på olika saker och uppleva glädjen i att röra på sig. Rörelse och aktivitet verkar också aktiverande på inlärningsförmågan sägs det. Något som jag faktiskt tror på.
En annan viktig punkt i timfördelningsarbetsgruppens förslag gäller språkundervisningen. Man föreslår att det andra inhemska språket fortfarande skall vara obligatoriskt för alla. Dessutom vill man tidigarelägga språkundervisningen så att alla barn skulle börja läsa finska/svenska senast i årskurs 6. Det är också ett mycket lovvärt förslag. Idag är det ju så att vi i de svenska skolorna ofta börjar med finska i någon form redan i årskurs 1 och senast i årskurs 3 så undervisas de svenska barnen flere veckotimmar i finska ända till utgången av årskurs 9. På finska sidan börjar det stora flertalet läsa svenska först i årskurs 7, och i praktiken så har de då 2 veckotimmar till utgången av årskurs 9. En mindre del inleder sina svenska studier redan i årskurs 5 eller tidigare. Gruppen föreslår nu också att senast i årskurs 2 skall kommunen erbjuda minst tre såkallade A1 språk (dvs långa språk), varav det andra inhemska skall vara ett. Om minst 10 elever väljer språket måste kommunen ordna undervisning. Självfallet blir det här en utmaning för många kommuner, och kommer säkert att kräva ännu mer intensivt samarbete mellan kommuner och skolor.
Som nya spännande ämnen förslås drama och etik. Drama skulle ta en årsveckotimme från modersmålet och etiken kunde undervisas skilt eller som en del av religion och livsåskådning.
Med tanke på utgångsläget och den kamp det är om timmarna, får förslaget som helhet klart godkänt. Att lära barnen läsa, skriva och räkna skall fortfarande vara det grundläggande uppdraget för skolan. Klart är ändå att det hade varit välkommet med utökat antal timmar också i det andra inhemska språket och en tidigareläggning till senast årskurs 5. Att Finlands näringsliv EK meddelar avvikande åsikt, och vill göra det andra inhemska frivilligt, är ändå anmärkningsvärt. Vi talar om landets andra nationalspråk, och för en organisation som EK som borde bejaka allmänbildning och kunnande, tycker jag det passar sällsynt illa in att gå i bräschen i denna fråga. Då hälften av de företag man frågat dessutom ansett det vara viktigt med svenska-kunskaper, borde EK:s slutsats rimligtvis varit den motsatta. Att lära sig svenska är inget hinder för att också lära sig engelska och t.ex. ryska eller varför inte kinesiska.
Anna-Maja Henriksson