Europaparlamentariker Anna-Maja Henrikssons tal på Österbottens cancerförening 70 år den 5 september 2026
Talat ord gäller.
Bästa festpublik,
Kära vänner, medlemmar, frivilliga, medarbetare och samarbetspartners till Österbottens cancerförening,
Arvoisa juhlaväki, Hyvät ystävät, Pohjanmaan syöpäyhdistyksen jäsenet, vapaaehtoiset, työntekijät ja yhdistyksen yhteistyökumppanit,
Varma hälsningar från Bryssel och Europaparlamentet där jag varit den här veckan och där vi nu börjat jobba igen efter en välbehövlig semester.
Det är en stor glädje och en stor ära att få vara med Er ikväll och fira Österbottens cancerförening och 70 år av arbete för människan, för hälsan och för ett samhälle där ingen ska behöva möta en cancersjukdom ensam.
On suuri ilo ja kunnia olla mukana juhlimassa Pohjanmaan syöpäyhdistystä ja 70 vuotta työtä ihmisen, terveyden ja yhteiskunnan puolesta, jossa kenenkään ei tarvitse kohdata syöpää yksin.
Sjuttio år är en lång tid.
Om vi blickar tillbaka till 1950-talet är det nästan som att stiga in i en annan värld. Samhället såg helt annorlunda ut och vi levde i efterkrigstidens Finland. Ett Finland som vill resa sig på fötter efter de svåra krigsåren och visa att man skulle klara av att bygga ett framgångsrikt samhälle byggt på demokrati, jämlikhet, delaktighet och rättsstat.
Och också Vården såg förstås annorlunda ut. Kunskapen om cancer var mycket mindre. Många sjukdomar som vi i dag kan förebygga, behandla eller leva länge med var betydligt farligare då. Man upptäckte dem helt enkelt inte eller så upptäckte man dem för sent. Jag minns hur jag som barn lyssnade på de vuxnas prat och förundrade mig över att man talade om kräfta. För mig var kräfta ett skaldjur, men småningom insåg jag att det man talade om var en väldigt farlig sjukdom. Då var beskedet att någon fått kräfta ofta likvärdigt med en dödsdom. Idag är det inte så!
Men samtidigt är det slående hur mycket som inte har förändrats. Det finns knappast någon som inte har upplevt cancer inom familjen, i den närmaste släkten eller vänkretsen.
När en människa får ett cancerbesked handlar det fortfarande om samma grundläggande frågor:
Vad händer nu? Kommer jag att klara det här? Hur påverkas min familj? Hur ska jag orka? Vem kan jag prata med? Och hur ska livet se ut efteråt?
Det är just där en förening som Österbottens cancerförening gör en alldeles särskild insats.
För cancer handlar inte bara om tumörer, behandlingar, statistik och överlevnad. Cancer handlar om människor. Och det är också det jag vill tala om i dag.
Hyvät ystävät,
Seitsemänkymmentä vuotta on pitkä aika.
Jos palaamme 1950-luvulle, se on kuin astuisi toiseen maalimansodan jälkeistä aikaa. Hoito oli erilaista. Syövästä tiedettiin paljon vähemmän. Monet sairaudet, joita nykyään voidaan ehkäistä, hoitaa tai joiden kanssa voidaan elää pitkään, olivat silloin paljon vaarallisempia. Tuskin kukaan on välttynyt syövältä perheessä, lähisuvussa tai ystäväpiirissä. Kun olin lapsi, syöpädiagnoosi oli sama kuin kuolemantuomio.
Mutta samaan aikaan on hämmästyttävää, miten vähän mikään on muuttunut.
Kun ihminen saa syöpädiagnoosin, kyse on samoista perusasioista:
Selviänkö tästä? Miten perheeni pärjää? Miten jaksan? Kenen kanssa voin puhua? Millaista elämä on tämän jälkeen?
Juuri tässä Pohjanmaan syöpäyhdistys tekee aivan erityisen tärkeän työn.
Syöpä ei ole vain kasvaimia, hoitoja, tilastoja ja eloonjäämistä. Syöpä on ihmisiä. Ja siitä haluan tänään puhua.
Bästa festpublik,
Vi lever i en tid av stora förändringar.
På många sätt är världen bättre än någonsin. Vi har gjort enorma medicinska framsteg. Barn dör mer sällan i sjukdomar som tidigare tog deras liv. Vi kan behandla cancersjukdomar som för några årtionden sedan nästan alltid hade en mycket dålig prognos. Vi kan förebygga sjukdomar genom vaccinationer. Vi kan upptäcka sjukdom tidigare. Vi kan ersätta organ, behandla infektioner och utveckla läkemedel på ett sätt som tidigare generationer knappast kunde föreställa sig.
Men samtidigt upplever många människor världen som mer osäker. Och vi lever i den stora osäkerhetens tid, det är ett faktum, men jag vill också säga att vi kommer klara det.
Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina pågår här nära oss, mitt i Europa för femte året i rad. USA:s krig med Iran gör att oljepriset skjutit i höjden och det finns tyvärr många andra krig och oroshärdar runt om i världen. Vi ser geopolitiska spänningar av annan karaktär än tidigare. Vi ser klimatförändringen påverka våra samhällen, vår natur och vår flora och fauna. Vi ser ekonomisk oro och en växande känsla av att förändringen går snabbare än människan hinner anpassa sig.
Och så har vi den digitala revolutionen. Jag tror ni alla vet vad jag menar, TV-radio etc.
Information finns överallt. Nyheter finns i fickan. Sociala medier följer oss från morgon till kväll. Artificiell intelligens förändrar arbetslivet och också vården. Det kan vara en stor möjlighet, men också ett hot ifall det missbrukas. Därför krävs reglering på EU-nivå och gemensamma spelregler för världssamfundet.
Men trots all denna uppkoppling finns det samtidigt en annan utveckling:
Arvoisa juhlaväki,
Mutta kaikesta tästä huolimatta on olemassa toinenkin kehityssuunta:
Monet ihmiset tuntevat itsensä yksinäisiksi. Se on aikamme paradoksi.
Voimme kommunikoida sekunneissa lähes kenen tahansa kanssa toisella puolella maapallolla, mutta silti ihminen voi tuntea olonsa hyvin yksinäiseksi istuessaan kotona syöpädiagnoosin kanssa.
On tärkeää muistaa, että yhteiskunnan kehitys ei ole vain tekniikkaa, taloutta ja tuottavuutta. Hyvää yhteiskuntaa mitataan myös sillä, miten huolehdimme toisistamme, kun elämä ei suju toivotulla tavalla.
Ja kansantaudit ovat muuttuneet
Kun puhumme kansanterveydestä, meidän on ymmärrettävä, että sairauksien luonne on muuttunut. Elämme pidempään. Se on valtava saavutus. Saame olla ylpeitä siitä että Pohjoismainen hyvinvoitivaltiomme on tässä onnistunut tavoitteessaan. Että ihmiset eläisivät pidempään. Mutta pidempi elämä tarkoittaa myös sitä, että useammat ihmiset elävät pidempään kroonisten sairauksien kanssa.
Sydän- ja verisuonitaudit, diabetes, mielenterveysongelmat ja syöpä ovat tänä päivänä keskeisiä kansanterveydellisiä haasteita maassamme.
Toisaalta voimme ehkäistä syöpää vähentämällä riskitekijöitä ja rokottamalla. Voimme havaita syövän aikaisemmin seulontojen avulla. Ja hoitovaihtoehdot paranevat jatkuvasti.
Toisaalta syöpätapausten määrä kasvaa, koska väestö ikääntyy ja kasvaa. Tämä tarkoittaa, että syövän torjunta ei voi olla pelkästään uusien lääkkeiden kehittämistä löytämistä, vaan sen on alettava aikaisemmin.
Sen on käsiteltävä ennaltaehkäisyä, terveitä elämäntapoja, rokotuksia, varhaista havaitsemista ja yhdenvertaista pääsyä hoitoon. Sen on jatkuttava sairaalan ulkopuolella, koska vaikka hoito olisi ohi, syöpämatka ei aina ole ohi.
Många människor känner sig ensamma. Det är en paradox i vår tid.
Vi kan kommunicera med nästan vem som helst på jorden på några sekunder – och ändå kan en människa känna sig väldigt ensam när hon sitter hemma med sitt cancerbesked.
Därför är det viktigt att komma ihåg att samhällsutveckling inte bara handlar om teknik, ekonomi och produktivitet. Ett gott samhälle mäts också i hur vi tar hand om varandra när livet inte går som man önskat.
Folksjukdomarna har förändrats
När vi talar om folkhälsa måste vi också förstå hur sjukdomsbilden förändrats. Vi lever längre. Det är en fantastisk framgång. Men ett längre liv innebär också att fler människor lever länge med kroniska sjukdomar.
Hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes, psykisk ohälsa och cancersjukdomar är centrala folkhälsoutmaningar i vårt goda land.
Å ena sidan kan vi förebygga en del cancer genom att minska riskfaktorer och genom vaccinationer. Vi kan upptäcka cancer tidigare genom screening. Och behandlingsmöjligheterna blir hela tiden bättre.
Å andra sidan blir antalet cancerfall stort, bland annat eftersom befolkningen blir äldre och växer. Det betyder att kampen mot cancer inte kan handla enbart om att hitta nya läkemedel. Den måste börja tidigare.
Den måste handla om prevention, hälsosamma levnadsvanor, vaccinationer, tidig upptäckt och jämlik tillgång till vård. Och den måste fortsätta efter sjukhuset. För även när behandlingen är över är inte alltid cancerresan över.
Bästa festpublik,
(Vacciner – ett av våra viktigaste folkhälsoverktyg)
Vi har under de senaste åren fått en mycket påtaglig påminnelse om vaccinernas betydelse. Vaccinationer är en av medicinens största framgångar. De skyddar individen, men också andra människor. Det är ett uttryck för solidaritet mellan generationer och mellan människor. När vi vaccinerar oss tänker vi inte bara på oss själva. Vi tänker också på den som är skör, på den som genomgår en cancerbehandling, på barnet som ännu inte kan skydda sig själv, på den äldre människan vars immunförsvar är svagare.
Och här finns också en koppling till cancer. Vi har vacciner som kan förebygga infektioner som i sin tur kan orsaka cancer, framför allt HPV-vaccinationen. Det är ett konkret exempel på hur framtidens cancerpolitik inte bara handlar om behandling. Den handlar om att se till att färre människor över huvud taget behöver få sjukdomen.
Under min första period i riksdagen (2007-2011) samlade jag in över 100 ledamöters namn på en sk lagmotion för att HPV – vaccinet skulle tas in i det nationella vaccinationsprogrammet. Det var ett viktigt startskott för att lyfta frågan på den nationella agendan. Idag vet vi att det lyckades, och att våra unga idag erbjud HPV-vaccinet i hela landet.
Jag har också under min tid som minister jobbat en hel del med att tala om vikten av att låta vaccinera sina barn. Det finns ännu områden i vårt goda land där vaccinationstäckningsgraden inte är på en tillfredställande nivå. Vaccinmotstånd kan delvis hänga samman med en ovilja att ta till sig forskningsresultat och vetenskapligt grundad kunskap. När fakta inte stämmer överens med ens egna uppfattningar eller övertygelser kan det vara lätt att avfärda forskningen, ifrågasätta experter eller söka information som bekräftar den egna bilden. Det handlar därför inte alltid om brist på information, utan också om viljan att lyssna, värdera källor och vara öppen för kunskap som kan förändra ens uppfattning. Att sunt förhålla sig kritisk till forskning är en sak, men det skiljer sig från att avvisa välgrundade forskningsresultat enbart för att de inte passar den egna övertygelsen.
Låt mig också säga att EU under covid-pandemin hade en mycket viktig roll i att förse oss i Finland med vacciner. Utan hjälp från EU hade det dröjt betydligt längre före vår befolkning hade kunnat få vaccin mot covid-19. Och också det hade säkert betydelse även för dem som då led av cancer.
Medborgaraktivitet – demokratins och välfärdens osynliga infrastruktur
Hyvät ystävät,
Kun puhumme yhteiskunnastamme, puhumme usein Julkisesta sektorista (valtiosta, kunnista, hyvinvointialueista) ja yksityisestä sektorista (ja yrityksistä.) Mutta on olemassa kolmas voima, joka on vähintään yhtä tärkeä: ihmiset, jotka järjestäytyvät yhdessä.
Se on kansalaisyhteiskunta. Se on ihmisiä, jotka sanovat:
Haluamme muuttaa tämän.
Haluamme auttaa.
Kenenkään ei pitäisi joutua kokemaan tätä yksin.
Näin monet vahvat kansanterveysjärjestöt ovat syntyneet.
Ei ministeriön pöydän äärestä, vaan ihmisten arjesta, ihmisten kokemuksista, huolesta, surusta, sitoutumisesta – mutta myös toivosta.
Se on yhteiskuntamme vahvuus. Se on myös demokraattinen tärkeä voima. Siksi meidän on ymmärrettävä, että Suomessa tarvitaan jatkossakin vahvaa kansalaisyhteiskuntaa.
När vi talar om vårt samhälle talar vi ofta om den offentliga (staten, kommunerna, välfärdsområdena och EU) och den privata (näringslivet, företagen) sektorn. Men det finns en Tredje kraft som är minst lika viktig: människor som organiserar sig tillsammans.
Det är medborgarsamhället. Det är människor som säger:
Det här vill vi förändra.
Det här vill vi hjälpa till med.
Ingen borde behöva gå igenom det här ensam.
Så har många av våra starkaste folkhälsoorganisationer vuxit fram.
Inte ur ett skrivbord på ett ministerium. Utan ur människors vardag. Ur människors erfarenheter. Ur oro, sorg, engagemang – men också ur hopp.
Det är en styrka i vårt samhälle. Och det är också ytterst viktig kraft i vårt demokratiska samhälle. Därför måste vi inse att vi i Finland fortsättningsvis behöver ett starkt medborgarsamhälle. Det handlar om resiliens, motståndskraft och sammanhållning.
Bästa vänner,
Vertaistuki / Kamratstöd– den kunskap som bara en medmänniska kan ge
Det finns en särskild form av kunskap som inte alltid ryms i en lärobok.
Det är erfarenhetskunskapen.
Den som har fått ett cancerbesked kan behöva läkaren, sjukskötaren och psykologen. Men ibland behöver hon också möta någon som kan säga:
”Jag vet hur det känns.”
Inte för att två människors cancerresor är likadana. Det är de aldrig.
Utan för att erfarenheten av att plötsligt befinna sig i en situation som man aldrig bett om kan skapa en förståelse som är svår att ersätta.
Det är vertaistuki – kamratstöd.
Det skapar en kedja av mänsklig solidaritet.
Och kanske är det just det som resiliens ytterst handlar om.
Resiliens – inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig
Vi talar mycket om resiliens i dag. Men jag tror att vi ibland missförstår ordet. Resiliens betyder inte att en människa ska vara stark hela tiden.
Det betyder inte att man ska kunna bära allt själv.
Tvärtom.
Verklig resiliens kan handla om att våga säga:
”Jag klarar inte det här ensam.”
Och sedan låta någon annan hjälpa.
Ett samhälle är resilient när människorna inte lämnas ensamma med sina problem. Det är också därför den tredje sektorn är så viktig. Den bygger broar mellan det offentliga och det privata.
AI och cancer – en enorm möjlighet, men inte hela svaret
Hyvät ystävät,
Tekoäly ja syöpä – valtava mahdollisuus, mutta ei koko vastaus
Sitten on tekoäly. Tekoäly tulee muuttamaan syövänhoidon. Tekoälyä käytetään jo nyt mm. kuvantamisessa, tutkimuksessa ja suurten tietomäärien analysoinnissa. Tulevaisuudessa tekoäly voi auttaa meitä havaitsemaan sairauden aikaisemmin. Se voi auttaa meitä räätälöimään hoitoa paremmin. Se voi auttaa tutkijoita analysoimaan valtavia tietomääriä nopeammin kuin kukaan ihminen pystyisi.
Mutta meidän on muistettava jotain tärkeää.
Tekoäly voi analysoida dataa, mutta se ei voi kantaa ihmisen huolta.
Ehkä tekoäly voi vastata kysymykseen: ”Mitä tässä kuvassa on?”
Mutta se ei vastaa kysymykseen: ”Miten kerron lapsilleni, että minulla on syöpä?”
Tulevaisuuden terveydenhuollossa on oltava viisas. Teknologiaa on käytettävä siellä, missä se parantaa ihmisen työtä. Mutta emme saa antaa teknologian tehdä terveydenhuollosta vähemmän inhimillistä.
Och så kommer vi till artificiell intelligens. AI kommer att förändra cancerområdet. Redan nu används artificiell intelligens och maskininlärning inom bland annat bilddiagnostik, forskning och analys av stora datamängder. I framtiden kan AI hjälpa oss att upptäcka sjukdom tidigare. Den kan bidra till mer individanpassad behandling. Den kan hjälpa forskare att analysera enorma mängder information snabbare än någon människa skulle kunna göra. Det här är fantastiska möjligheter.
Men vi ska samtidigt komma ihåg något viktigt:
AI kan analysera data. Men den kan inte bära en människas oro.
AI kan kanske svara på frågan: Vad visar den här bilden?
Men den kan inte fullt ut svara på: Hur ska jag berätta för mina barn att jag har cancer?
Och det är här framtidens vård behöver vara klok. Vi ska använda tekniken där den gör människans arbete bättre. Men vi får aldrig låta tekniken göra vården mindre mänsklig.
Österbottens cancerförening – 70 år av medmänsklighet
Bästa vänner,
Det är därför vi i dag ska fira Österbottens cancerförening. Inte bara för att föreningen har funnits i 70 år. Utan för vad dessa 70 år representerar.
70 år av människor som har engagerat sig.
70 år av frivillighet, kamratstöd och arbete för prevention och hälsa.
70 år av att stå bredvid människan när livet plötsligt förändras.
70 vuotta ihmisten omistautumista.
70 vuotta vapaaehtoistyötä, vertaistukea ja ennaltaehkäisevää terveydenhuoltoa.
70 vuotta ihmisen rinnalla, kun elämä yhtäkkiä muuttuu.
Tarvitsemme sekä julkista että kansalaisyhteiskuntaa
Hyvinvointiyhteiskuntamme on suurten haasteiden edessä. Väestömme ikääntyy. Monilla terveydenhuollon aloilla on työvoimapula. Meillä on taloudellisia rajoitteita.
Samalla on valtavia mahdollisuuksia tutkimuksen, uuden teknologian ja uusien hoitojen kautta. Tässä tilanteessa emme voi ajatella, että kaikki ratkaistaan julkisella puolella. Mutta emme voi myöskään ajatella, että vapaaehtoiset voimat korvaavat julkisen terveydenhuollon.
Julkisen sektorin on kannettava vastuunsa, mutta kansalaisyhteiskunta voi tehdä jotain muuta, jotain, mihin terveydenhuollolla ei usein ole mahdollisuutta.
Yhdistykset voivat olla lähellä ihmistä. Ne voivat rakentaa yhteisöllisyyttä.
Vi behöver både det offentliga och det civila samhället
Vårt välfärdssamhälle står inför stora utmaningar. Vi har en åldrande befolkning. Vi har brist på arbetskraft inom många delar av vården. Vi har ekonomiska begränsningar.
Och samtidigt finns det enorma möjligheter genom forskning, ny teknik och nya behandlingsformer. I den här situationen kan vi inte tänka att allt ska lösas av det offentliga. Men vi kan inte heller tänka att frivilliga krafter ska ersätta den offentliga vården.
Det offentliga måste bära sitt ansvar. Men det civila samhället kan göra något annat – något som vården ofta inte har möjlighet att göra. Jag hoppas ännu man hittar lösningar då det gäller nedskärningar av STEA-bidragen, så att effekterna av nedskärningarna kan lindras.
Föreningarna kan finnas nära människan. De kan bygga gemenskap.
Från 70 år till nästa 70
Bästa festpublik,
Jag tror att cancervården om 20, 30 eller 50 år kommer att vara svår att känna igen jämfört med i dag. Vi kommer att veta mer. Vi kommer att kunna upptäcka tidigare. Vi kommer att behandla mer individuellt.
Kanske kommer sjukdomar som i dag fortfarande skrämmer oss att bli behandlingsbara på ett helt annat sätt.
Men jag hoppas också att något annat består.
Att det fortfarande finns en människa som svarar när någon ringer.
Att det fortfarande finns frivilliga som ger av sin tid.
För tekniken kan göra oss effektivare.
Men empatin och viljan att hjälpa gör oss mänskliga.
Lämmin kiitos työstänne ja sitoutumisestanne.
Lämpimät onnittelut 70-vuotiaalle hyväkuntoiselle Pohjanmaan syöpäyhdistykselle.
Tack för ert arbete och tack för ert engagemang.
Varma gratulationer till en 70-åring vid god vigör och varmt lycka till i ert fortsatta viktiga arbete.
Tack.
