Rubriken för ett seminarium i riksdagen i torsdags var "Hur sparar vi 1 miljon €". Det handlade inte om hur vi överhuvudtaget skall lyckas spara ihop denna summa, utan hur vi skall undvika utslagning av våra ungdomar från arbetsmarknaden. Jag hade förmånen att vara svenska riksdagsgruppens representant i paneldebatten.
Det finns uträkningar på att varje ungdom som faller utanför eller marginaliseras, kostar samhället runt en miljon euro fram till sin 60 års dag.
Överhuvudtaget tycker jag det är irrelevant ifall prislappen för samhället är 700.000 €, en miljon eller 1,2 miljoner. Varje mänskoliv är lika mycket värt, och varje individ som går förlorad är en för mycket. Det viktiga är att vi nu på allvar fäster uppmärksamhet vid att det i vårt land totalt just nu finns runt 90.000 unga, som inte är ute på arbetsmarkanden och som inte går i någon läroinrättning. Dessa unga är det dags att söka upp, och få med i samhället igen. Vi behöver dem, och de behöver få skapa sig ett liv.
Diskussionen kretsade naturligt nog i första hand kring andra stadiets utbildning, d.v.s. yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen. Vi ventilerade frågor som, hur vi skall kunna bereda plats för alla unga till en utbildning överhuvudtaget, men framförallt hur vi skall nå de 15 åringar som efter grundskolan inte söker in till någon som helst utbildning. Här har en grupp av olika aktörer från olika delar av landet inom ramen för det EU-finansierade Equal -programmet bl.a. föreslagit, att man borde få till stånd någon typ av "rådgivningsställe" för dessa unga. Denna rådgivningslucka skulle inte vara kopplad direkt till grundskolan, inte heller till någon skild utbildningsanordnare, utan finnas ute i samhället på en sådan plats där de unga rör sig. Ett förslag värt att vidareutveckla åtminstone på större orter.
För vår del i Österbotten är situationen betydligt bättre än i landet i medeltal. Av våra unga är det endast ett fåtal som inte fortsätter till andra stadiet. Därtill ligger vi väl till då det gäller hur många som avbryter sina studier. Det sägs att ca 30 % avbryter sina yrkesutbildningsstudier och ca 11 % avbryter gymnasiestudierna i landet i medeltal. Så är det inte i Österbotten. Tvärtom visar alla våra yrkesutbildare på andra stadiet nationell toppklass i det här avseendet. Rentav så att Optima har det bästa resultatet i hela landet och SYI hör till topp tio, bägge under 3 %. Det vi däremot behöver är flere studieplatser. Det säger man sig också behöva på många andra orter i landet. Jag tycker ändå att det förefaller klart att behovet av tilläggsplatser är större, där antalet elever som avbryter studierna är litet, än hos sådana yrkesutbildare där antalet avbrott är stort. Hos oss i Österbotten används varje plats optimalt, och i praktiken så att våra yrkesskolor får ta till överplatser, för att vi skall kunna fylla studiegarantin.
Varje ungdom har ju rätt till studieplats på andra stadiet, och så skall det vara. Regeringen vill också öka antalet studieplatser i landet på andra stadiet under denna regeringsperiod med 2000 platser. När de skall fördelas skulle det vara rättvist att se på hur det faktiskt förhåller sig i olika delar av landet, var platserna i verkligheten behövs och vilket behov av arbetskraft näringslivet och samhället överlag har i olika delar av landet.
Det är också klart att vi behöver ytterligare satsningar på studiehandledning såväl i den grundläggande utbildningen som i våra yrkesskolor och gymnasier. Specialundervisningen borde också få plats på andra stadiet.
Att få våra unga att studera och skaffa sig ett yrke, är utan tvekan den bästa garantin för att hindra utslagning!
Anna-Maja Henriksson
