Statsrådet har på förslag av inrikesministeriet fattat beslut om att antalet nödcentraler i vårt land skall minskas från 15 till 6 senast år 2015. Det betyder att nödcentralområdena blir betydligt större än tidigare och skall betjäna mellan 650.000 – 700.000 invånare. För Österbottens del innebär det att Österbottens nödcentral i Vasa med sina ca 440.000 invånare slås samman med Mellersta Finlands nödcentral i Jyväskylä med sina ca 270.000 invånare. Var skall då den nya sammanslagna nödcentralen placeras i praktiken och i vilken stad blir man tvungen att sätta lapp på luckan ? Vasa eller Jyväskylä ?

Den frågan kommer inrikesminister Anne Holmlund att få avgöra. Frågan kommer inte upp i regeringen, än mindre når den riksdagen. Ministern har ännu inte yppat annat än att Helingfors och Nylands nödcentral skall placeras i Kervo. Ett beslut som i sig säkert inte underlättar rekryteringen av tvåspråkig personal. Ministern har ändå framhållit att den språkliga servicen skall tryggas. Bland annat påtalar ministeriet att den svenska servicen garanteras inom en nätverksbaserad verksamhet med nytt datasystem, så att nödsamtalen styrs till jourhavande som kan svenska.

Vi har från Folktingets sida fört fram att det är nödvändigt att de språkliga konsekvenserna av reformen granskas noga. Någon egentlig språkkonsekvensutredning har hittills inte gjorts, fastän man också i regeringsprogrammet slagit fast att så skall ske i samband med större förvaltningsreformer. Nå, hur som helst. Redan en enkel analys av läget med Vasa kontra Jyväskylä ger vid handen att det i Österbottens nödcentralområde idag bor närmare 100.000 invånare med svenska som modersmål. I Mellersta Finlands område uppgår antalet i bästa fall till några hundra. För att på sikt kunna rekrytera personal med fullständiga kunskaper i svenska och förståelse för diverse dialekter, är det en absolut nödvändighet att det blir Vasa som också blir placeringsort för den nya stora nödcentralen. Detta också med tanke på att av dagens 15 nödcentraler, är det den i Vasa som bäst kunnat ge service på såväl finska som svenska.

Jag hoppas också att man på inrikesministeriet lärt sig något av alla turer kring reformen av den statliga regionförvaltningen och den så kallade ”Karlebyfrågan”. En förordning måste stå i samklang med grundlagen, något annat är ohållbart. Och som vi minns slog grundlagsutskottet fast att om det finns flere alternativa lösningar för administrativa områdesindelningar, skall den väljas som bäst tryggar de grundläggande språkliga rättigheterna. Det samma måste gälla vid val av placeringsort för en så grundläggande samhällsfunktion som nödcentralverksamheten. Följaktligen, om det finns flere alternativa placeringsorter att välja mellan, bör man välja den som bäst kan garantera de språkliga rättigheterna.

Sedan finns det också en rad andra argument för Vasa, bland annat kännedomen om kusten och skärgården.

Anna-Maja Henriksson