. Idag är runt en femtedel av alla familjer såkallade sambofamiljer. I två av fem sambofamiljer finns ett eller flera barn.

När det gäller gifta par, reglerar äktenskapslagen makarnas egendomsförhållanden. I praktiken äger vardera maken sin egen egendom, men ifall av ett dödsfall eller äktenskapsskillnad, träder giftorätten in så att vardera maken får hälften av den  sammanlagda egendom. Detta ifall man inte har ett äktenskapsförord av något slag. Vi har också en bra lagstiftning som tryggar den efterlevande makens situation.

Då det gäller sambor finns det idag ingen lag om sambors ömsesidiga förmögenhetsförhållanden. Det här betyder att man har lika lite rätt till sin sambos egendom som till vilken främmande persons egendom som helst. Om man lever i ett samboförhållande och ens partner dör, så ärver den efterlevande sambon ingenting ifall det inte finns ett testamente.  Om man bott tillsammans i tjugo år och plötsligt besluter att bryta upp, får var och en helt enkelt ta sin egen egendom. Därför är det viktigt att man alltid då man köper en bil, en båt eller en bostad är noga med i vems namn egendomen köps. Den i vars namn egendomen är registrerad anses vara ägare. De här är värt att minnas i alla sammanhang !

Det kan förstås hända att ett par som levt i ett långt samboförhållande, har haft en sådan situation att den ena har jobbat och den andra skött barn och hushåll. I sådana fall kan den som varit hemma förstås råka riktigt illa ut ifall förhållandet spricker och den andra sambopartnern äger allt.

Regeringen har nu lagt fram ett förslag till lag om upplösning av sambors gemensamma hushåll i sådana fall där man varit sambo i minst fem år .  Lagförslaget jämställer inte sambor med gifta par, utan huvudprincipen är fortfarande att var och en får behålla sin egen egendom om förhållandet bryts. Däremot skulle en sambo få rätt till gottgörelse för sina insatser för det gemensamma hushållet, om sambon under samboförhållandet har hjälpt sin partner att öka dennes tillgångar och helheten är sådan att den ena sambon inte gynnas på bekostnad av den andra. Någon arvsrätt får sambon inte enligt lagförslaget utan då behövs ett testamente.

Jag tycker att det finns många öppna frågor ännu kring förslaget. Hur skall man definiera ett samboförhållande på ett hållbart sätt ? Är man tex sambo om man bor på skilda håll en del av året men tillbringar en annan del av året tillsammans ? Och fastän meningen är att alla som valt att leva i samboförhållanden själva skall kunna avtala om de vill att lagen skall tillämpas på dem eller inte, så finns där ändå vissa bindande bestämmelser. Kanske det ändå är så, att om man valt att leva i ett samboförhållande så har man också valt att lagstiftaren inte skall blanda sig i hur man gör ifall man flyttar isär igen. Å andra sidan kan jag bra tänka mig att okunskapen kan leda till att man aldrig riktigt tänkt på de här frågorna före det är för sent, och allra minst  tänkt på att det lönar sig att spara kvittona. Kanske det då är bra att det finns någon form av minimi-skydd. Det blir en intressant behandling i lagutskottet.

Anna-Maja Henriksson