Jag satt inte i riksdagen då när frågan om studentsvenskan var på tapeten våren 2004. Däremot har jag läst på händelseförloppet. Min bild av vad som hände skiljer sig nog från den som Bjarne Kallis lägger fram i en insändare i ÖT 17.8.2010.

En kort repetition är på sin plats. Det var den socialdemokratiska undervisningsministern Tuula Haatainen som förde fram förslaget att slopa det andra inhemska i studentexamen våren 2004, med sin dåvarande partiordförandes Eero Heinäluomas stöd. Henrik Lax som då var Folktingsordförande och riksdagsledamot för SFP sammankallade samtliga svenskspråkiga riksdagsledamöter till ett möte den 1 april med mål att ännu kunna påverka respektive partis representanter i regeringen. Två veckor senare, den 15.4.2004 fattade regeringen sitt beslut. I omröstningen röstade SFP:s två ministrar mot, medan alla övriga var för slopandet.

I riksdagen blev SFP:s Mikaela Nylander ensam i kulturutskottet, och lämnade in en reservation. Nylanders förslag röstades ner i riksdagens första behandling. I den andra behandlingen föreslog Bjarne Kallis (KD) att en kläm skulle fogas till beslutet och enligt klämmen skulle beslutet återtas ifall antalet som skriver det andra inhemska sjunker under 80%. Det som Kallis aktivt glömt bort är att Henrik Lax (SFP) stödde Kallis förslag så att det kunde gå till omröstning. Minnet är tydligen ibland lite luddigt. I den slutliga omröstningen föreslog Nylander (SFP) förkastande av hela lagen. Hela svenska riksdagsgruppen stödde naturligtvis det förslaget, men hur såg det ut i de andra partierna ? Jo ingen från centern, 1 av 41 ledamöter från SDP, 1 av 5 ledamöter från KD (Kallis), 2 av 34 i samlingspartiet, 5 av 15 från VF och 7 av 11edamöter från de gröna stödde SFP:s förslag om förkastande. Så gick det alltså till då 2004.

Nu har vi ett läge där vi har en parlamentariskt tillsatt timfördelningsarbetsgrupp som kommit med förslaget att det andra inhemska skall fortsätta att vara obligatoriskt i skolan och att undervisningen skall tidigareläggas. Det är positivt. Samtidigt har vi starka ställningstaganden från dagens två stora regeringspartiers partiledare Kiviniemi(C)och Katainen (Saml), om vikten att bevara svenskan/finskan som obligatoriskt. Undervisningsminister Henna Virkkunen (Saml) har likaledes tagit ställning för detta och för tidigareläggning till 6:e klass.. Vi som finlandssvenska riksdagsledamöter har därför all orsak att ta lyra och se till att vi hanterar situationen rätt. Jag hoppas att också Bjarne Kallis vill delta i det arbete vi har framför oss under hösten och vintern. Svenskan är alltför viktig för att kompromissas bort.

Anna-Maja Henriksson