Om ungefär två och en halv månad går vi till riksdagsval i Finland. Det har knappast undgått någon. Antalet insändare på tidningarnas debattsidor ökar och nästan varje vecka får vi ta del av gallupar som visar hur stödet för partierna utvecklas. Sannfinländarna förutspås bli de stora vinnarna, och det återstår att se hur väl gallupframgången kommer att svara mot valresultatet.

Vi har att göra med ett nytt fenomen i finsk politik. Liisa Jaakonsaari (SDP) satte huvudet på spiken då hon i HBL beskrev Soini som en baby som man tycker är duktig då han växer så från dag till dag. Väldigt få har frågat efter innehållet i Soinis och hans ”pappenheimars” politik. Väldigt få har ställt den kritiska frågan – Hur kommer Sannfinländarna att hantera landets ekonomi efter valet. Är man beredd att bära ansvar ?

Det går faktiskt inte att spara genom att slopa skolsvenskan och göra landet enspråkigt finskt. Vi finlandssvenskar finns i alla fall, och behöver vård, skola och omsorg som alla andra. Det är heller ingen framgångssaga att vilja minska biståndet med hälften från idag, vilket framförts från de sannfinländska leden. Vi måste klara av att bära vårt ansvar för de allra fattigaste länderna, och hjälpa dem där på plats. Gör vi inte det, blir flyktingströmmarna ännu större, och framförallt drabbas kvinnorna och barnen i dessa länder.

Klart är att ju närmare valet vi kommer, dess fler blir debatterna och i något skede måste varje parti komma ur skåpet och ge sitt recept för hur vi skall sköta vårt lands affärer och bygga välstånd de följande fyra åren. Då prövas också trovärdigheten i budskapet.

På något sätt känns det som om de som nu säger sig rösta på Soinis trupper i nästa val, gör det inte så mycket för att stöda deras politik, utan mera för att på ett allmänt plan uttrycka ett missnöje. En sann proteströrelse har vuxit fram. Man går med inte för att så mycket vara för en sak, utan mera för att vara emot. Det som kanske glöms på vägen, är att få samhällen byggs upp genom att bara vara emot.

Alla opinionsmätningar till trots, förväntas valdeltagande bli så lågt som 53 procent enligt Helsingin Sanomats opinionsmätning. Jag hoppas verkligen att det inte blir så dåligt. Riksdagsvalet är ett verkligt viktigt val, och det har betydelse hur nästa riksdag ser ut och vilken sammansättning regeringen får. Det har också betydelse att SFP sitter med i regeringen. Det har vi många goda exempel på från denna valperiod.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot, SFP