Det har gått en dryg månad sedan riksdagsvalet och landet har ännu inte sett en ny regering. Kanske inte så märkligt, eftersom valresultatet denna gång avvek väsentligt från det vi varit vana med.

Det tog sin tid innan Timo Soini och hans trupp valde att välja oppositionsspåret och ställa sig utanför en regeringsmedverkan, den stora valframgången till trots. Men så går det i politiken, också fastän man är valvinnare ifall man inte klarar av att kompromissa. För ingen kan ensam lägga agendan. Hur vi sköter våra gemensamma angelägenheter, bestäms alltid av majoriteten. Att drygt åttio procent av väljarna valde att stöda något annat parti än Sannfinländarna är bra att minnas.

Svenska Folkpartiet gjorde också ett riktigt hyfsat val. Vi var det enda parti förutom Sannf som inte tappade mandat. Tack vare det resultatet sitter vi nu med och förhandlar om nästa regeringsprogram. Därför är alla ni som valde att lägga er röst på SFP i högsta grad delaktiga i att den svenska rösten, rösten för ett tvåspråkigt, öppet Finland också kommer att höras i landets riksdag och regering de kommande åren. Det om något visar att man faktiskt kan påverka genom att rösta. Klart är också att den österbottniska intressebevakningen och vår regions väl och ve ligger mig varmt om hjärtat. När det går bra för regionerna går det bra för hela landet. Landet behöver därför livskraftiga regioner också utanför axeln Helsingfors, Åbo, Tammerfors.

Själfallet är det också på sin plats för SFP att fundera över varför vi inte lyckades ännu bättre i Österbotten. Alla förutsättningar fanns för att vi skulle ha ökat vårt totala röstetal till drygt 50 000. Nu stannade vi på dryga 48 000. Precis som i företagsvärlden gäller det för ett parti, att noga analysera styrkor och svagheter, och ta lärdom.

Jag har nu tillbringat en vecka i Ständerhuset i Helsingfors, det hus som fungerade som riksdagshus i vårt lands ungdom. Man börjar själv tappa greppet om vad det är för datum och veckodag men det är inte så farligt, det viktiga är att hålla greppet i förhandlingarna. Vi jobbar i olika grupper från morgon till kväll. Jag sitter som Sfp:s förhandlare i gruppen som jobbar med frågor om polisen, räddningsväsendet, rättsväsendet, ja allt som har med den inre säkerheten och medborgarsamhället att skaffa.

Från början är det överenskommet att sonderaren Jyrki Katainen står för informationen till media. Vissa personer har ändå haft uppenbara svårigheter att hålla sig till den regeln, och ju längre tiden går, dess mer tycks sippra ut. Något som inte gagnar processen som helhet. Men arbetet går framåt, och vi skall nog få ihop en funktionsduglig regering. Det är bra att minnas att det vi nu jobbar med skall utgöra vägkartan för landet de kommande fyra åren på samhällets alla områden. Då har någon vecka hit eller dit inte så stor betydelse. Om inte till studentdimissionen så i i alla fall före midsommar skall en ny regering kunna se dagens ljus.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot

SFP