Finland stod också värd, tillsammans med Syd-Afrika och UN-Women, för en mycket högklassig och lyckad lunchtillställning, som ett led i kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. Temat var kvinnors tillgång till rättvisa (womens access to justice) och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon höll inledningsanförandet. Flera statsöverhuvuden och ministrar deltog och jag var värd för ett lunchbord med bland annat USA:s justitieminister Eric Holder och två kvinnliga ministrar från Indonesien och Maldiverna.

Såväl republikens president Niinistö, presidenterna Halonen och Ahtisaari, samt några av mina ministerkollegor var i New York för att aktivt jobba för ett finländskt medlemskap i säkerhetsrådet. Vi vill nämligen fortsätta bära ansvar på den internationella arenan och vara ett föredöme i frågor gällande mänskliga rättigheter, jämlikhet och fredsmäklande. Det känns också bra att alla de Nordiska länderna stöder oss, och projektet har därför en klar nordisk profil. Hur det går med platsen i säkerhetsrådet vet vi mot slutet av oktober. Men visst kan man säga att vi kan vara försiktigt positiva. Jag är också glad att jag fick tillfälle att föra en längre diskussion med USA:s justitieminister (Attorney General) Eric Holder, som ju är en viktig kugge i president Obamas regering.

Från USA fortsatte tjänsteresan till Kanada där det huvudsakliga målet var att lära sig mer om den kanadensiska tvåspråkigheten. Vi ville förstås också se om det finns idéer som vi kan ta med oss till Finland. Och det finns det! Det har varit mycket intressanta dagar där en av höjdpunkterna var ett besök till en språkbadsskola. Undervisningsmetoderna skiljde sig väldigt långt från vanlig klassrumsundervisning. Vi slogs genast av hur lugna och motiverade eleverna var. Attityden är viktig och i Ottawa, med engelsk majoritet, väljer två tredjedelar av föräldrarna att sätta sina barn i språkbad på franska.

Kanada är språkbadets moderland och man tar tvåspråkigheten på stort allvar. Det syns bl.a. i gatubilden, men framförallt i landets ledande organ. Man väljer att göra klara satsningar på de båda nationalspråken. Det tidigare handlingsprogrammet för tvåspråkighet utvecklades vid den senaste femårsperiodens slut till en utvecklingsplan för nationalspråken som man satsar 1,1 miljarder dollar på. Satsningar som går till undervisning och hälsovård men också till enskilda projekt. I Kanada har jag också träffat min justitieministerkollega och ännu kommer jag att träffa såväl språkombudsmannen som olika medborgarorganisationer.

Just när det gäller möjligheterna att stärka nationalspråken via olika projekt tror jag också att vi ännu har mycket att göra i Finland. Det behöver inte alltid kräva tilläggsresurser, utan kan handla om att varje myndighet utser en språkambassadör som fungerar som kontaktperson och bevakar att ett språkligt perspektiv alltid finns med i myndighetens arbete. Den nationalspråksstrategi som vi i Finland håller på att jobba fram, ligger definitivt rätt i tiden.

Kolumn i Vasabladet 30.9.2012