Finland undertecknade Europarådets Istanbulkonvention som fastställer statens ansvar att förebygga och bestraffa våld mot kvinnor och familjevåld i maj 2011. Regeringen har meddelat att en proposition om att ratificera konventionen ska överlämnas till riksdagen under denhär regeringsperioden. President Sauli Niinistö har också i FN-sammanhang sagt att Finland kommer att ratificera konventionen. Det är nu dags att vi infriar vårt löfte.
Istanbulkonventionen är särskilt viktig i och med att den är det första juridiskt bindande europeiska instrumentet som förpliktigar stater att vidta åtgärder för att skydda kvinnor och flickor från våld och bestraffa gärningsmännen. Avtalet har tillsvidare ratificerats av Albanien, Italien, Montenegro, Portugal och Turkiet. Konventionen träder i kraft först då 10 länder har ratificerat den.
En av konventionens viktigaste budskap är att kultur, religion, tradition eller så kallad heder aldrig kan betraktas som ett rättfärdigande av våld. Tänk vilken skillnad ställningen för kvinnor och flickor globalt sätt skulle få om man i samtliga länder och kulturer skulle kunna omfatta dessa tankar och leva upp till dem.
Ur vårt nationella perspektiv är det också viktigt att betona att våld mot kvinnor sällan sker i ett vakuum. Helt avgörande är hur samhället generellt reagerar och hurudana attityder människor har. Vi skall inte i det tysta acceptera att vårt land, som i många andra avseenden och i positiv bemärkelse toppar internationell välfärdsstatistik, när det gäller våld i allmänhet och särskilt kvinnovåld ligger långt efter till exempel våra nordiska grannländer. Finlands biträdande justitieombudsman Maija Sakslin har också påpekat hur viktigt det är att våra myndigheter klarar av att identifiera familjevåld och att det finns behov att förbättra på informationsutbytet mellan våra myndigheter.
För Finlands del har särskilt Europarådets rekommendation om antalet skyddsplatser blivit avgörande för att vi skall kunna ratificera Istanbulkonventionen. Enligt rekommendationen borde det finnas ca. 500 skyddshemsplatser i Finland, när det för tillfället finns endast 110 platser. För närvarande varierar de möjligheter utsatta kvinnor och deras barn har att söka och få skydd alldeles för mycket beroende på var i landet man råkar bo. Det är klart att det just nu i det svåra nationalekonomiska läge vi befinner oss i är svårt att hitta pengar för nya ändamål som ökade skyddshemsplatser, men jag anser att vi inte har något alternativ. Att lösa denhär frågan måste vara en prioritet för samtliga beslutsfattare.
Anna-Maja Henriksson, justitieminister (sfp)
