Det är något alldeles speciellt med våren. Naturen vaknar till liv och visar sin skönhet och mångfald. Också vi finländare hittar ut ur våra ”vinteriden”. Plötsligt fylls gatornas terrasser av glada mänskor, parkerna av ungdomar som njuter av livet tillsammans och också de äldre syns mera i gatubilden. Tänk om vi kunde ta tillvara all den positiva energi som så klart och tydligt finns i detta folk.

Just nu lever vi i ekonomiskt kärva tider. Finland har tappat positionen som Europas Japan. Tillväxten är svag och sysselsättningsgraden för låg. Industrin fortsätter att flytta delar av produktionen utomlands. Varför? Jo, helt enkelt för att det finns länder där det är förmånligare att producera och tillverka, där kostnaderna för arbetskraften är lägre. Det kommer det säkert alltid att finnas, och vi skall inte heller tävla med låglöneländerna.  

Men samtidigt går det bra för vårt västra grannland Sverige. Också Tysklands ekonomi har repat sig och är på rätt väg. Dessa länder påminner väldigt mycket om oss. Vad är det som då gör att inte vi också kunde lyckas? Jo, det mesta är nog fast på oss själva och vår svårighet i detta goda land att inse att vi måste klara av att förnya oss. Att vi behöver mera flexibilitet på arbetsmarknaden, satsningar på orken i arbetslivet och sporrande element för småföretagarna. Samtidigt gäller det att ha ögon och öron samt sinnena öppna för de nya möjligheter som finns runt knuten. Och det gäller att också lita på regionerna och inse att det är till hela landets fördel att ta tillvara de olika styrkor och specialkomptenser som finns runt om i vårt land. Alla skall inte behöva stöpas i samma form. Det tar död på kreativiteten. Därför behöver de framtida landskapen också på riktigt något att säga till om, en verklig självstyrelse. För närvarande ser regeringens schackdrag gällande den biten dessvärre inte ut att gå i rätt riktning.

Österbotten kan i många avseenden fungera som en förbild, då det gäller företagsamhet, vilja att utveckla och utvecklas samt viljan och förmågan att se bortom den egna horisonten. Här har vi alltid varit inriktade på export. Närheten till havet har gett oss porten ut till världshandeln redan för flere hundra år sedan. Det har också påverkat österbottningens lynne, vågar jag påstå, på ett sådant sätt att vi inte är rädda för det annorlunda utan ser på det med sund nyfikenhet. Kanske är det också därför som vi lyckats bättre med att ta emot flyktingar och invandrare.

Klimatförändringen kommer också att förändra världen. Flyttningsrörelsen kommer att fortsätta. Mänskan kommer att söka sig till länder där klimatet är fördragsamt, där det finns tillgång på vatten och mat. I vår närhet uppe i norr, har vi Arktis. Stormakternas intresse för området har vaknat. Finland har all anledning att se till att vi befinner oss vid främsta linjen och ser möjligheterna här för vårt näringsliv. Det kan handla om allt från isbrytare till miljövänlig teknologi. Jag kan heller inte låta bli att påtala behovet av språkkunskaper. För en kort tid sedan kunde vi läsa en nyhet om att det finns femtontusen lediga jobb i norra Norge. Just den arktiska dimensionen som utvecklas kommer att medföra ännu fler. Men då behöver man kunna svenska. Därför borde regeringen inse att istället för att börja med försök att göra svenska frivillig, borde man stärka svenska undervisningen. Det handlar faktiskt om en konkurrensfördel på arbetsmarkanden. Något som också den sannfinländske arbetsministern torde inse.