Debattartikeln publicerades i Vasabladet och Österbottens Tidning den 20.2.2025 Vi står inför en ny tid. Det finns ingen tillbakagång till det som en gång var. Och det är allvar nu. Men vi ska klara det, och nu är det dags för Europa att agera. Inte bara tala och proklamera. Vi behöver mindre snack och mer verkstad. Annars kan vi hamna på menyn då Trump och Putin sätter sig vid middagsbordet för att dela på världens smörgåsbord. Det kan vi bara inte låta ske. Liksom mången annan har jag känt ett växande obehag under den senaste tiden. Ett obehag som bottnar i insikten att det vi varit vana vid sedan andra världskriget – att vi har en världsordning som baserar sig på respekten för internationella överenskommelser på FN-nivå – inte mera gäller för alla aktörer på den världspolitiska spelplanen. Sedan Donald Trump tog över i Vita huset i januari har vi sett många exempel på den typen av utspel. Han har visat intresse för Grönland och för Kanada. Som om de vore till salu. Som om man kunde köpa allt för pengar, också mot köpeobjektets vilja. Det har naturligtvis lett till starka reaktioner. I Kanada undviker folk nu att köpa något amerikanskt. I Danmark är man av förståeliga skäl väldigt upprörda över att en allierad väljer att agera så här mot ett land som stått troget vid USA:s sida i bland annat Afghanistan och Irak.   Och så har vi då Ukraina. Detta land med sitt stolta folk och sin hårt arbetande president som kämpar för sin frihet och existens. Som fått stå ut med så mycket grymheter sedan den dagen Ryssland och Putin startade sin fullskaliga invasion för tre år sedan. Ett krig som går emot alla krigets lagar, och som åsamkat så stort mänskligt lidande och så enorma förluster att vi har svårt att greppa det. Ett krig som Putin kunde få slut på idag om han så skulle vilja. Och det finns säkert ingen som önskar fred så mycket som ukrainarna. Men då måste det bli en rättvis fred. Det är här som också USA och Europa kommer in i bilden. Och det är gällande den rättvisa freden i Ukraina som de europeiska länderna nu snabbt måste hitta ett sätt att tala med en röst och ha ett gemensamt budskap. För det säger sig självt att fred i Ukraina inte kan nås utan Ukraina. Att USA:s president väljer att först ringa den ryska anfallaren och först efter samtalet informera president Zelenskyj säger mycket. Att han därtill inte med ett ord vid den presskonferens som hölls efter samtalet markerade att Ryssland de facto startade kriget, är näst intill obegripligt. Och under säkerhetskonferensen i München för en kort tid sedan var budskapen från amerikanskt håll minst sagt spretiga. Men det som stod klart var att man inte tog det för givet att Ukraina skulle vara med vid förhandlingsbordet då man börjar diskutera en eventuell fredsplan, än mindre Europa. Därför måste EU nu konkret visa att det är relevant. Att det inte går att få en bestående fred utan Ukrainas medverkan och att det inte heller går utan tillräckligt starka säkerhetsgarantier där Europa också måste ta ett stort ansvar. Vår tidigare president myntade uttrycket ”kosacken tar allt som är löst”. Det är ett faktum att utan tillräckligt avskräckande säkerhetsgarantier för en bestående fred i Ukraina, kommer Ryssland inte hejdas. Aptiten växer om resultatet blir belöning för att man startar ett krig. Belöning i form av exempelvis erövrade markområden, och en utsikt om att man kan fortsätta expandera och kuva folk. Något som övriga större makter sedan lätt kan ta efter för sina egna egoistiska mål. Därför behövs också fortsatta sanktioner mot Ryssland, och på Östersjön måste EU:s sanktioner gällande den ryska skuggflottan göras ännu starkare. Fartyg som är en uppenbar fara för miljön borde inte kunna segla vidare genom de danska sunden. Rysslands förmåga att finansiera kriget via skuggflottan måste försvagas. De beslagtagna ryska medlen måste kunna användas för Ukraina. Det rör sig om hundratals miljarder.   Nu är det upp till bevis. Europa och EU måste tala med en röst och öka stödet till Ukraina omedelbart för att trygga landet en hygglig förhandlingsposition. Varje EU-land måste stärka sitt försvar. Gärna skulle man se den allmänna värnplikten som Finland har i fler länder. Norden har också en viktig roll, och visst har det betydelse att samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato.  Tillsammans måste Europa inklusive Storbritannien inom Nato också bära ett betydligt större ansvar för Europas och Ukrainas framtid än idag. Det handlar i slutändan om att trygga de samhällen vi byggt upp. Att trygga vår frihet som grundar sig på demokrati, jämställdhet och rättsstatsprincipen. Det handlar om att övertyga USA att vare sig Ukraina eller någon annan del av Europa hör hemma på den världspolitiska menyn där Ryssland så gärna ser oss. Det som ändå ger mig hopp är att Donald Trump knappast vill se ut som en förlorare, och allra minst i förhållande till Ryssland.   Anna-Maja Henriksson Europaparlamentariker (SFP), Renew Europes vice ordförande