Höstsessionen fick minsann en dramatisk start. Underbart skönt att det vi jobbat för och trott på i Karleby frågan nu burit frukt. Karleby och Mellersta Österbottens orienteringsinriktning i regionförvaltningen blir permanent söder. Vägen har varit lång och mödosam, och upplösningen oerhört dramatisk.

Jag förstår väl att centerministrarna är besvikna. Men att man låter det gå ut över oss svenskspråkiga och SFP är svagt.  Faktum är att de haft tillgång till såväl grundlagsutskottets som JK:s utlåtanden i närmare ett år. Dessa borde ha varit sista spiken i kistan redan då. Man hävdar och vill fortsätta hävda att landskapets vilja borde ha blivit gällande. Men hur var det då med alla de övriga ca 40 utlåtandeinstanser som man hörde? Var blev respekten för dem? För faktum var ju att den stora majoriteten, bland dem Karleby stad, flertalet ministerier, Österbottens TE-central (den nuvarande Ely-centralen), Handelskammaren mfl var för det södra alternativet. Redan dessa utlåtanden borde i begynnelsen av processen ha varit tillräckliga. Argumenten som ingick i grunderna för hela reformen, om att bygga på enhetliga pendlingsområden och sätta företagens och kundernas behov i centrum, ja de argumenten glömde man helt eller blundade medvetet för.

Historiska, geografiska, näringspolitiska, kulturella och språkliga skäl talade alla från början för syd ! Hade minister Kiviniemi i begynnelsen meddelat att enbart landskapens vilja för henne är avgörande- ja då hade hon ju inte behövt begära utlåtanden av alla de övriga.

En anmärkningsvärd omständighet i sig är, att av Mellersta Österbottens landskapsstyrelses ledamöter röstade två mot sina egna politiska lokalorganisationers vilja. Dvs KD:s och Samlingspartiets representanter valde den odemokratiska och själviska vägen att rösta på annat sätt än det egna partiet önskade. Därmed fick man till stånd en knapp majoritet. Utan detta trixande hade också landskapet stött syd.

Jag kan inte annat än förundra mig över kollega Tuomo Puumalas(c) uttalande om att grundlagen är oduglig. I en intervju för tidningen Pohjalainen har han inget klart argument för norr-inriktningen, annat än att det var landskapets vilja. Men bästa kolleger i centerpartiet, hur var det med landskapets vilja i Sibbo-frågan ? Minister Kiviniemi som med frenetisk envishet drivit på argumentet om att landskapets vilja måste beaktas i Karleby-frågan, gav inte mycket för landskapets vilja då det gällde Sibbo ! Som minister bör man vara konsekvent i sina resonemang, annars är det inte trovärdigt.

I Finland har vi ingen författningsdomstol utan hos oss har riksdagens grundlagsutskott den uteslutande rätten och förpliktelsen att tolka grundlagen. Ingen, inte ens en statsminister kan ställa sig över den. Likaså har vi en justitiekansler som övervakar lagligheten i statsrådets beslutsfattande. Dessa bägge laglighetsväktare skall respekteras inte nedvärderas.

Då man förlorat en match är det enkelt att söka syndabocken någon annanstans än i det egna agerandet. Ofta får domaren ta emot en massa skäll. I Karlebyfrågan har såväl grundlagsutskottet som JK fått agera domare. Sällan brukar man ändå kräva att spelreglerna skall ändras, för att nå sitt eget mål. Grundlagen har visat sin styrka nu, och det är inget fel på den.

Jag är ändå glad över att såväl statsminister Kiviniemi som minister Pekkarinen låtit förstå att de inte vill få till stånd en ändring av svenskans ställning som nationalspråk. Men att demonstrera med att inte tala svenska inför svenskspråkig press - ja det är barnsligt. Och att som statsministern plötsligt inte hitta argument för att lära sig svenska - då man dessutom råkar vara på statsbesök i Sverige och kan ge intervjun på flytande svenska- ja det övergår nog mitt förstånd. Men, men vi får försöka vara förstående och sätta också detta på besvikelsens stora konto.

Någon språkstrid vill vi inte ha. Det är det här landet inte förtjänt av. Vi skall också minnas att vi tjänar som ett föredöme för många länder i Europa, då det gäller hanteringen av en språkminoritet. Något vi skall vara stolta över. Därför värmde det mitt hjärta att övriga partiledare, med Jyrki Katainen i spetsen igår gav sitt stöd för svenskan och dagens grundlag.

På något sätt känns det som om centern i sin vånda skulle trampa mot Sannfinländarnas jaktmarker, då det gäller skolsvenskan. Jag hoppas att den jakten skall bli möjligast kort. Vill man på riktigt hålla två nationalspråk, ja då krävs det också språkundervisning. Något som såväl riksdagens kulturutskott som grundlagsutskottet i flere repriser konstaterat.

Svenska centern har under hela resans gång, med jämna mellanrum gått till hårda angrepp mot SFP för vårt sätt att sköta Karlebyfrågan. Det har varit osanningar och beskyllningar av de mest märkliga slag. Man har också påtalat att vi inte skall tala om de språkliga rättigheterna, att det bara retar upp. Hade man följt det receptet, hade vi inte haft det slutresultat vi nu har. Så enkelt är det. Några språkprivilegier handlar det inte om, utan det handlar om att bejaka allas lika värde och samma rättigheter.

Bästa vänner, det har betydelse att Svenska Folkpartiet sitter i regeringen. Och det har betydelse att Svenska Finlands Folkting finns och agerar tvärpolitiskt i bevakningen av de för finlandssvenskarna viktiga frågorna.

Anna-Maja Henriksson