Under valkampanjen har jag mött dem på caféer och valmöten. Dessa äldre herremän, med värme i blicken som var med och räddade vårt land. Jag känner en djup vördnad för dem, och jag kan inte låta bli att tänka på att min egen far skulle vara en av dem om han fortfarande var i liv.

Genom filmen Framom främsta linjen, öppnades också mina ögon på ett nytt sätt. Tänk att de var så unga. Gossar i tjugo års åldern, som fick ge några av sina bästa år för vår skull. Utan lön jobbade de för landet ute vid fronten, varje dag med livet som insats. Samtidigt som kvinnorna fick ta ansvar för allt på hemmaplan. Vi skall heller inte glömma dem och vad de gjorde för att hålla landet på fötter.

Idag har vi ca 80.000 veteraner kvar. De minskar med sådär 10.000 per år. Det är en hederssak för vårt land att se till att de och deras makar får leva ett drägligt liv under de år de har kvar