Snart är det midsommar. Regeringsförhandlingarna har redan pågått i sex veckor. Det blir säkert en sjunde, kanske en åttonde. För oss som förhandlar på Ständerhuset är det en tung tid. Samtidigt som man gläds med alla som har kunnat njuta av våren och att sommaren äntligen är här.

Situationen är utmanande. Ännu har vi många svårlösta frågor på bordet, det gäller bland annat hur vi tryggar tillgången till vård och omsorg nu och i framtiden. Den största frågan i förhandlingarna gäller hur vi ska få balans i landets ekonomi, som nu hostar betänkligt. Vi kan inte fortsätta göra underskott i tiomiljarders klassen. Pandemin och kriget i Ukraina är de största enskilda orsakerna till att Finland skuldsatt sig mycket de senaste åren, men nu måste trenden vändas. Vi behöver spara samtidigt som vi behöver satsa på tillväxtbefrämjande åtgärder.


I en av veckans många intervjuer sa jag med glimten i ögat att vi borde landa så att alla är ungefär lika missnöjda med resultatet. Liksom i förhandlingar överlag är samtliga partier som regeringsförhandlar tvungna att kompromissa ifall ett gemensamt program ska födas. Likväl är det också så att för att det ska uppstå en fyrpartiregering i Finland bestående av Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD, måste alla fyra partier känna sig hörda och respekterade. Enbart så skapas förtroende.

En av de vanligaste frågorna jag fått under de senaste veckorna är frågan om jag tror att det blir en regering. Mitt ärliga svar är att jag ännu inte vet. Från början har jag sagt att det slutliga förhandlingsresultatet avgör om vi kan omfatta regeringsprogrammet eller inte. Det håller jag fast vid. Än pågår intensiva förhandlingar och det avgörande beslutet om en eventuell regeringsmedverkan för SFP är alltså ännu i högsta grad öppet.


För en utomstående kan det vara svårt att få en inblick i hur den mycket meningsfulla men tidvis väldigt hektiska politiska vardagen ser ut. Regeringen Marin med oss fem kvinnliga partiordföranden i spetsen fick mycket global uppmärksamhet. Nu finns det en unik möjlighet att följa med bakom kulisserna. I fredags lanserade HBO Max en dokumentärserie, ”First Five”, om vårt arbete i kvintetten under den förra regeringsperioden. Där får man också en bild av oss som personer, Sanna Marin, Annika Saarikko, Li Andersson, Maria Ohisalo och jag. Det är den första finländska dokumentärserien i sitt slag gjord av ett amerikanskt bolag och den ska visas världen över. Det känns spännande.

 

För en partiordförande hör partidagen till en av årets absoluta höjdpunkter. I år går SFP:s partidag av stapeln i Tammerfors. Jag ser mycket fram emot att träffa SFP:are från hela landet, umgås och diskutera såväl dagsläget som Finlands framtid och läget i världen.


Denna gång gick resan inte rakt från Helsingfors och Ständerhuset till Tammerfors och sammanträdesplatsen, utan i torsdags bar det av mot Luxemburg och EU:s justitieministerrådsmöte. Ett möte som troligen blev det sista för mig i egenskap av Finlands justitieminister. Det kändes bra att vi på mötet kunde fatta beslut om bland annat direktivet om bekämpning av mänskohandel samt direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor. EU kommer också nu att ansluta sig till Istanbulkonventionen.

Vi diskuterade också Rysslands brutala krig mot Ukraina, samt åtgärder för att ställa de ansvariga för krigsbrotten till svars. Dessa är frågor som jag jobbat mycket med under min tid som Finlands justitieminister.


Anna-Maja Henriksson

SFP:s partiordförande, justitieminister