Efter andra världskrigets slut stod samma människor för återuppbyggnaden av vårt land och det är dem vi har att tacka för dagens fria och demokratiska välfärdssamhälle.

För min generation och för de politiker som är aktiva idag är det inte bara en plikt utan också en ära att ta hand om den generation som bar ansvaret för vårt samhälle under och efter krigsåren. Det gör vi med glädje. De yngsta männen som drog ut i kriget, var endast 17 eller 18 år, en obegripligt ung ålder för ett så stort ansvar. Men även dessa modiga och en gång så unga män, blir ofrånkomligen äldre. Idag finns runt 45 000 krigsveteraner kvar i livet. Antalet minskar dock och om fem år beräknas enbart 23 000 finnas kvar.

Staten och kommunerna stöder veteranerna på många sätt. Det är visserligen sant att de nationella anslagen till veteranerna totalt sett minskat under många års tid. De står dock i direkt proportion till det likaså minskande antalet veteraner. Anslaget per veteran har de facto ökat under samma period. Med ett förenklat genomsnitt från 5100 euro år 2006 till beräknade 8190 euro år 2012. I höst, i den ekonomiska krisen och den åtstramande statliga svångremmens tid, fanns det dock mörka moln på horisonten. Risken var en betydlig nedskärning av bidragen, men regeringen nådde tack och lov samförstånd. Med tilläggspengar för rehabilitering via Penningautomatföreningen så kunde anslaget räknat per veteran inte enbart hållas intakt, utan också öka nästa år.

I och med att veteranerna blir allt äldre blir också hjälpbehovet större. Ofta ökar kostnaderna för mediciner, rörelseförmågan blir sämre och behovet att renovera bostäder ökar. Målet är att veteranerna ska kunna bo hemma så länge som möjligt och just därför behöver också många hjälp med det dagliga livet, exempelvis med städning eller matservice, men också med rehabilitering. Just rehabiliteringen är något som diskuterats mycket och som det också skrivits om i tidningarna under hösten. Även här är utvecklingen densamma, stödet per veteran har ökat betydligt under de senaste åren, från 582 euro år 2006 till 830 euro år 2011. Veckan före jul tog statsrådet också beslut om en förordning som innebär att under nästa år ökar maximiersättningen något för rehabilitering av krigsinvaliders makor och änkor samt krigsänkor.

Jag är glad över att kunna se tillbaka på en utveckling där stödet till krigsveteranerna ökar på individnivå. Men visst har jag stor förståelse för att man fortfarande anser att stöden kunde vara större. Ni satte era liv på spel, ni visade ett stort mod och vi har er att tacka för att vi fått växa upp i ett självständigt och demokratiskt Finland. Det är vårt ansvar att se till att er generation kan leva ett drägligt och mänskovärdigt liv.

Hälsning i Kustveteranen 36/2012