Politik handlar om att bygga samhälle. Det handlar om värderingar och prioriteringar. Den här veckan har vi i riksdagen debatterat allt från den för oss så viktiga vårdreformen till oppositionens alternativa budgeter. Den dramatiska utgången i USA:s presidentval har ändå överskuggat allt.
Låt mig börja med vården. I tisdags hade vi s.k. remissdebatt om regeringens förslag till jourreform. Tyvärr uteblev svaren än en gång på våra frågor om varför VCS inte är bland sjukhusen som föreslås få fulljour. Minister Rehula vidhöll att landskap inte sätts mot varandra, att allt handlar om en helhetsbedömning. Det argumentet håller inte. Det finns faktiskt inga som helst godtagbara argument för att sidsteppa Vasa. Inte heller ville Rehula lyssna till mitt förslag att sätta reformen på is i väntan på den egentliga vårdreformen. Nej, nu ska det sparas och centraliseras.
Patientperspektivet och jämlik tillgång till vård för medborgarna är inte det centrala för regeringen då det kommer till kritan. Inte heller landskapens och regionernas förutsättningar att växa och skapa nya arbetstillfällen. Då skulle man aldrig göra ett förslag, där man amputerar möjligheten för vissa av landskapen att själva besluta hur man ska utveckla vården.
Nu går förslaget vidare till riksdagens social-och hälsovårdsutskott samt till grundlagsutskottet som kommer att ge ett utlåtande om grundlagsenligheten i förslaget. Hur det kommer att sluta, vet ingen ännu. Ett är klart. Sista ordet är ännu inte sagt, och SFP kommer att fortsätta jobba på bred front för att få ändring till stånd.
Veckans chock kom natten till onsdag. Efter den smutsigaste presidentvalskampanjen i modern tid, stod plötsligt showmannen och miljardären Donald Trump som segrare i det amerikanska presidentvalet. Hillary Clinton fick en majoritet av alla röster, men Trump lyckades ta hem fler delstater, och i det amerikanska valsystemet räcker det för att bli vald. Vi är många som undrar hur det kunde gå såhär. Enkla svar på svåra frågor, direkta lögner och viljan att rösta emot det man upplever som etablissemang blev avgörande. Hillary Clinton lyckades inte spräcka världens tjockaste glastak. USA var helt enkelt inte redo för en kvinnlig president ännu. Tyvärr. Vi är många som var övertygade om att hon skulle bli vald. Ack så fel vi hade.
Resultatet måste naturligtvis respekteras. Däremot inte Donald Trumps åsikter. Den bristande respekt han under kampanjen visade mot kvinnor, invandrare och minoriteter överlag var synnerligen obehaglig. Jag har stor förståelse för dem som nu upplever att USA är mer tudelat än någonsin. Nu ligger bollen hos Trump. Han måste bevisa för det amerikanska folket och för omvärlden att han kan axla det ansvar som presidentskapet medför. Han måste visa att han är en statsman som kan leda en stormakt som USA. För Finlands del gäller det att fortsätta betona vikten av det Nordiska i förhållande till Washington. Som en del av Norden hör vi till väst, och skall så förbli. Vad som väntar världen under Trumps regim vet ingen. Någon mur mot Mexico tror jag ändå inte det blir. Ironiskt nog kan det bli etablissemanget och byråkratin som stoppar hans allra galnaste idee´r. Ett kabinett bestående av äldre manliga republikaner andas inte speciellt mycket förnyelse. Men som Hillary Clinton sade i sitt fantastiskt fina tacktal, han är värd en chans.
