Kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen går vidare sida vid sida.
- En möjlighet för kommunerna, säger Henriksson.
Kommuner med cirka 20 000-50 000 invånare ska ha en central roll i
social- och hälsovårdstjänsterna också i framtiden. Däremot fråntas kommuner med färre än 20 000 invånare möjligheten att själva arrangera social och hälsovård, och måste i framtiden höra till ett social- och hälsovårdsområde som i huvudsak ska basera sig på en ansvarskommunmodell. Kommuner med 20 000-50 000 invånare ska också kunna ordna grundläggande specialsjukvårdstjänster, i enlighet med vad som är ändamålsenligt med tanke på kommunens storlek. De nuvarande kretssjukhusen ska fortfarande ha en roll i serviceproduktionen. Till den delen som kommunerna själva inte klarar av att producera specialsjukvårdstjänster och krävande socialvård, ska de höra till ett social- och hälsovårdsområde.
Ansvarskommuner kan vara landskapscentrum eller andra starka kommuner som bygger på naturliga pendlingsområden. Dessa ska ha ett brett ansvar som inbegriper den krävande specialsjukvården.
- Regeringens linjedragningar ska ses som en möjlighet för kommunfältet.Där man lyckas skapa tillräckligt starka kommuner kan man också trygga det lokala inflytandet över invånarnas service. Detta blir en morot för många kommuner att överväga fusioner, säger SFP:s viceordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson.
Henriksson konstaterade att detta i praktiken betyder att social- och hälsovårdsreformen framskrider hand i hand med kommunreformen.
- SFP lyckades säkra att de språkliga rättigheterna ska tryggas i reformen.Nu när reformen går vidare ska vi fästa uppmärksamhet vid vilka konsekvenser olika lösningsmodeller har också ur språklig synvinkel.
Det är viktigt med lösningar där vården på landets bägge nationalspråk kan tryggas i livets alla skeden, konstaterar Henriksson
- Jag är också nöjd över att vi fått förståelse för att den svenska handikappservicen inte får äventyras i reformen, avslutade Henriksson.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson
