Det handlar ju om våra gemensamma angelägenheter. Vården, skolan, barndagvården, idrotten, kulturen, gatorna, näringspolitiken, energipolitiken, miljöfrågorna osv. Frågor som berör oss alla.

Hela vårt samhälle bygger på självständiga kommuner som styrs av de i kommunalvalet valda fullmäktigeledamöterna. För att systemet skall fungera har vi ett antal olika nämnder med ansvar för specifika frågor, såsom dagvårds- och utbildningsnämnden, tekniska nämnden, socialnämnden, kulturnämnden, miljö- och byggnadsnämnden m.fl. Partierna får representation i nämnderna beroende på totala antalet röster i kommunalvalet. I många nämnder idag sitter också andra personer än de som valts in i fullmäktige. Det är bra för demokratin och för delaktigheten. Varje fullmäktigeledamot borde ändå sitta i åtminstone en nämnd har jag påpekat, för att kopplingen mellan de beslut som fattas såväl i fullmäktige som i nämnden skall finnas där.

Likaså är det oerhört viktigt att nämnden har reell makt. Det vill säga tillräckligt mycket att bestämma om. Om man upplever att ens nämnd inte kan påverka i tillräckligt hög grad i de frågor som den ansvarar för, kan nämndarbetet lätt kännas frustrerande. Det är inte ägnat att öka intresset för politiken. En sådan situation har vi delvis haft denhär perioden då det gäller idrottsnämnden. Därför behöver vi göra något.

Alternativen är flere. Man kunde överföra hela ansvaret för idrottsanläggningarna med underhållspersonal och allt på idrottsnämnden, göra idrotten till en del av tekniska sektorn och därmed förstärka bevakningen av idrottsfrågorna i tekniska nämnden, eller fundera på en modell med idrotten som en del av bildningsnämnden. Inom statsförvaltningen lyder t.ex. såväl idrotten som kulturen under undervisningsministeriet. Huvudsaken är att vi har beredskap till förändringar då man ser att behovet är uppenbart, också för att stärka demokratin.

Anna-Maja Henriksson
Sfp, Jakobstad