Det blev tydligt, då regeringspartiernas representanter i social- och hälsovårdsutskottet röstade ned att utskottet skulle få ge ett utlåtande om planen för de offentliga finanserna, den så kallade rambudgeten. Den årligt återkommande rambudgeten är ett av de viktigaste ärenden som riksdagen behandlar. Den har bland annat en central betydelse för hur social- och hälsovården finansieras de närmaste åren. Nu hindrade regeringspartierna rambudgetens behandling i utskottet med motiveringen att vårdreformen är brådskande.

Varför denna enorma brådska? Jo, för att regeringspartierna har sin politiska prestige hängande i att landskapsvalet hålls i höst. Någon riktig orsak till varför valet borde hållas på hösten finns inte. All jäkt i riksdagen beror bara på den dåliga beredningen regeringen gjort. Trots detta är regeringspartiernas riksdagsledamöter beredda att kasta riksdagsarbetes grundprinciper i skräpkorgen. Det här är helt ofattbart och skadar riksdagens trovärdighet och auktoritet. Under hela min tid i riksdagen har jag aldrig sett något liknande! Man kan bara fråga sig vad regeringen till näst bestämmer att utskotten inte borde behandla.

Faktum är att social- och hälsovårdsutskottet jobbar under näst intill omänsklig press. Med långa dagliga möten. Själv är jag av den åsikten att behandlingen av den största reformen i Finlands historia skulle kräva betydligt mera tid.

Märklig är också den reklamvideo om vårdreformen som regeringen publicerade denna vecka. I videon framställs reformen i väldigt positiv dager. Ministerierna gör alltså reklam för en reform vars behandling fortfarande pågår. Gränsen mellan myndighetsinformation och politisk påverkning börjar nästan suddas ut.

Medan regeringen målar upp glansbilder av reformen samlas huvudstadsregionens städer till ett gemensamt möte. Det här är ytterst ovanligt. Orsaken till mötet är att Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla tillsammans sätter tummen ner för hela vårdreformen. I det här läget känns det helt absurt att regeringen publicerar en video som ger en överpositiv bild av reformen.

Vad borde då göras? Svaret är klart. Landskapsvalet måste flyttas till våren, och hållas samtidigt som riksdagsvalet. Behandlingen av vårdreformen och rambudgeten måste ges den tid riksdagen behöver. Alla andra alternativ innebär en ringaktning av riksdagens ställning. Medborgarna måste kunna lita på att en så stor reform som kommer  att ha en betydande inverkan på deras liv och vardag behandlas noggrant i riksdagen och att man lyssnar till sakkunniga. Allt annat är oacceptabelt.