Bästa Malaxbor, bästa Knattebo-bor, mina damer och herrar,

här fostrar ni framtiden. Det kan låta som en klyscha. Men likväl är det fullständigt sant. Barnen är morgondagens Finland och det är vår uppgift och vår skyldighet att ge dem en så bra framtid som möjligt. Med vår skyldighet menar jag så mycket mer än varje familjs ansvar, varje mammas eller pappas roll i sina barns liv. Jag pratar också om samhällets ansvar att skapa jämlika förutsättningar för att ge varje barn en bra start i livet.

 Det har ni gjort och det gör ni här i Malax.. Ni har renoverat och fixat till det idag 30-åriga Knattebo. Detta daghem var en föregångare i kommunen när det blev till. Det var det första där heldagsvård erbjöds, 32 platser då i begynnelsen. Tänk vad mycket som har ändrats sedan dess. Idag har vi, på gott och ont, mycket färre familjedagvårdare och istället har vi gått över till daghemsvård i allt högre grad. Den subjektiva rätten till dagvård har sett dagens ljus och förskolan har kommit till. Men låt oss ännu gå tillbaka till 1981 en liten stund. Före Knattebo var kommunens daghem eller barnträdgårdar som de då hette, öppna för 5-6 åringar cirka 4 timmar per dag. Alltså enbart från klockan nio till 13. Övrig dagvård gavs inom ramen för familjedagvård. När Knattebo slog upp sina dörrar den 3 augusti 1981 var 23 barn inskrivna, 8 på den så kallade lilla sidan för barn i åldern 1-3 år och 15 på heldagsavdelningen för barn i åldern 3-6. Någon vecka senare inledde halvdagsavdelningen sin verksamhet med 20 inskrivna barnträdgårdsbarn. Redan några månader senare hade man fyllt de flesta platserna och inte länge efter det var daghemmet fullbelagt. Detta har jag låtit mig berättas. Namnförslagen lär då i tiderna ha varit många och allt från Mumindalen och Trekanten till Blåklinten och Lilla Lugnet diskuterades. Trots allt var en rätt stor majoritet för namnet Knattebo. Och jag skulle faktiskt vilja uppehålla mig vid just detta Knattebo ett litet tag. För jag tycker namnet säger så mycket och ligger så rätt i tiden ännu idag. Det andas trygghet och ro. Här ska små knattar, små barn om inte bo – så åtminstone vistas trivas. Och det är just detta dagvården skall handla om. Då jag tänker tillbaka på min egen barndom, minns jag speciellt dagen då jag fyllde fyra år och började på heldagsavdelningen på Bambi daghem i Jakobstad. Jag trivdes ofantligt bra, så bra att det ibland var svårt att få mig att gå hem då dagen var slut. Jag tror att många av oss som upplevt den kommunala dagvården, har positiva minnen. Då man är liten och nyfiken på omvärlden, behöver man trygghet men också stimulans och uppmuntran att våga pröva på nya saker, att få uppleva känslan av att lyckas, att öva sina sociala färdigheter- ja det börjar redan i sandlådan, Klarar man av att någon tar ens spade utan att slå till, hur löser vi konflikter och hur lär vi oss att behärska våra känslor. Allt det här – det får man börja fila på redan i dagisåldern. För att inte tala om lekens stora betydelse för alla barns utveckling. I dagens samhälle kan vi inte nog betona vikten av att låta barnen vara barn, låta dem leka och fantisera fritt. Det har barnträdgårdarna i vårt land kunnat erbjuda tidigare generationer, och det erbjuder daghemmen idag. Vi har orsak att vara stolta över vårt dagvårdssystem, som också faktiskt haft en enorm betydelse för kvinnornas möjligheter att ta del i arbetslivet, och som i sig medverkat till att Finland idag är en av föregångarna i världen då det gäller jämställdhet mellan könen. (Därmed inte sagt att det inte ännu skulle finnas mycket att göra på den fronten)

 Bästa vänner,

Barnen är det viktigaste vi har. I inledningen till denna regerings program slås fast att ojämlikheten utgör ett hot mot det finländska samhället och levnadssättet. Regeringen arbetar beslutsamt för att stärka välfärdssamhällets grundläggande strukturer och fattigdom och ojämlikhet skall bekämpas. Samtidigt skall familjernas välfärd förbättras. Just detta: alltså bekämpning av fattigdom, ojämlikhet och utslagning är ett att denna regerings särskilda insatsområden.

Detta är oerhört viktigt. För fattigdom och ojämlikhet drabbar också barn. Barn måste få känna att de hör hemma i vårt samhälle. Att de har det bra. Att få frågan – vad gjorde du under lovet eller helgen? och känna att man inte kan svara, för att ens föräldrar kanske inte hade råd att låta familjen åka på resa, eller vad värre för att ingen brydde sig – är inte bra för något barns självkänsla. Detta är också en form av socialt utanförskap. Inget barn skall behöva känna att det inte hör hemma bland de andra barnen på daghemmet eller i klassen.

Det är tyvärr ingen självklarhet att alla barn har det bra och alla familjer har inte på långt när samma ekonomiska möjligheter. I slutet av förra året rapporterades om en oroväckande ökning av barnfattigdomen i Finland. Sedan den ekonomiska krisen under 1990-talet har barnfattigdomen mer än tredubblats och i synnerhet många barn till ensamförsörjare har det knappt. Vi måste stoppa denna utveckling och den kan på intet sätt tillåtas fortsätta eller öka under den ekonomiska kris som vi går igenom just nu.

Vad gör då regeringen ? Jo, regeringen har i budgeten för nästa år föreslagit en höjning av grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet med 100 euro per månad plus indexhöjning. Dessutom höjs grunddelen i utkomststödet med sex procent, vilket innebär minst 25 euro per månad. För ensamförsörjare höjs denna del med ytterligare tio procent. Det innebär i klartext en höjning med cirka 85 euro per månad för en ensamförsörjare med ett minderårigt barn. (Utkomststödet för barn räknas som en procentandel av den grunddel som föräldern får, vilket innebär en stegvis ökning beroende på antalet barn.) Idag måste 240 000 hushåll i Finland ty sig till utkomststöd och av dessa är runt 28 400 ensamförsörjarhushåll. Det är alltför många. Det säger sig självt att barn i dessa familjer inte alltid har det lätt. Och mycket mera kunde säkert göras, ändå är detta en stor förbättring i dessa ekonomiskt ansträngda tider. Det är också bra att minnas , att arbete och sysselsättning hör till det viktigaste då det gäller förhindrade av utslagning. Regeringens föreslagna ungdomsgaranti ligger därför också synnerligen rätt i tiden. Alla unga under 25 år samt nyutexaminerade under trettio år skall garanteras en studie- eller praktik plats, ett arbete eller annan aktivitet av något slag.

Vi kan inte heller nog understyrka vikten av kommunernas roll då det gäller det förebyggande arbetet. Tyvärr ser vi just nu att antalet barn som omhändertas fortsätter att öka. Varje omhändertagande i sig är ett bevis på att de förebyggande insatserna inte varit tillräckliga. Vi har alla orsak att ta denna utveckling på allvar. Jag tror att vi borde gå tillbaka till det system med hemhjälp till familjerna som tidigare fanns i många kommuner. Ju tidigare vi lyckas ingripa med hjälp och stöd i familjer som behöver det, dess bättre resultat, det är givet. I egenskap av justitieminister kan jag heller inte nog betona vikten av att en god socialpolitik är den bästa kriminalpolitiken. Den lilla flickan eller pojken som har det jobbigt hemma, behöver särskilt stöd och uppmuntran – och familjen behöver stöd för att reda ut sin situation. Försummas stödet, kan det leda till problem som i slutändan om allt går snett kan föra in på den kriminella banan. Det ligger inte i någons intresse.

Alla, jag upprepar alla, förtjänar en bra start och genuina jämlika möjligheter i sitt liv. Ansvaret för detta ligger hos samhället, i vår nordiska välfärdsmodell som vi lärt oss att uppskatta, men också hos oss människor. Var och en av oss har ett ansvar för sig själv, sin familj och sina medmänniskor. Detta ansvar har vi traditionellt varit bra på att bära i Österbotten och särskilt på mindre orter där alla känner alla. Jag hoppas att vi bär det ansvaret också i framtiden. Vi har inte råd att bli mera egoistiska.

Bästa Malaxbor,

regeringsprogrammet stakar ut linjen för småbarnsfostran. Det viktiga är att vi kan erbjuda heltäckande och jämlika förutsättningar för hela årskullarna. Oavsett var i Finland man bor skall man ha tillgång till en högklassig dagvård. Och självfallet skall det finnas dagvård på såväl svenska som finska, och i Lappland också på samiska. En lag om småbarnsfostran skall stiftas och det utreds om förskoleundervisningen skall bli obligatorisk för alla. Dessutom slås fast att dagvården förblir en subjektiv rätt. Alla skall ha rätt till dagvård också i det framtida Finland. Men jag ser det som mycket viktigt att man ute i kommunerna månar om att erbjuda olika typer av dagvård. Alla barn behöver inte vara i heldagsvård, halvdag kan räcka, speciellt om en förälder är hemma.

 Småbarnsföräldrarna i vårt land behöver också goda möjligheter att förena familj och arbete på ett flexibelt sätt. Dagvårdssystemet måste utvecklas för att stöda denna målsättning. Självfallet får det inte göras så att säkerhet eller kvalitet lider. Alla tider på dygnet när dagvård erbjuds måste också en tillräcklig mängd kunnig personal finnas på plats. Viktigt är att föräldrarna ibland ska kunna jobba lite längre eller lite kortare och ibland ska man kunna ha en dag ledigt. Byråkrati kan och får inte sätta käppar i de hjulen. Ett flexiblare system gör att föräldrarna orkar bättre i arbetslivet, att de inte behöver lida av dåligt samvete och pressade tidtabeller och att de får hitta den lösning som passar just den egna familjen. Dagvården måste också utvecklas som en tjänst som förebygger utslagning. Daghemmet ska vara ett ställe där varje barn kan finna en trygg och säker plats där det passar in och trivs. En grundförutsättning för detta är att dagvården förblir avgiftsfri för familjer med små

inkomster och att avgifterna inte utgör en tröskel för sysselsättning. Vi måste också särskilt beakta ensamförsörjarnas ställning. För dem kan den subjektiva rätten till dagvård och rätten att behålla samma dagvårdsplats även om barnet då och då vårdas hemma vara av särskilt stor betydelse.

Bästa vänner,

det har aldrig varit enkelt att växa upp, att gå från barn till tonåring till en ansvarsfull vuxen. Idag är det knappast lättare, snarare svårare än tidigare. Tidningar, Internet och TV överöser oss med intryck och för ett barn är det mycket svårare än för en vuxen att sortera alla dessa intryck. Därför är en trygg omgivning så viktig. Ni som jobbar här och ni som jobbar med barn i allmänhet gör en oerhört viktig insats. Ni ser alla dessa små individer och ni bekräftar och bejakar dem. Ni ser dem växa till sig och ni ser dem utvecklas. Och i allt detta har ni en viktig roll – rollen som den trygga punkten och ibland den trygga famnen i deras vardag.

 Att satsa på barnen och barnfamiljerna är aldrig fel. Det har Malax kommun insett och jag vill gratulera er till er satsning och samtidigt förklara det nyrenoverade Knattebo daghem återinvigt. Ta vara på Knattebo och ta vara på barnen!