Stadsfullmäktiges ordförande, Rektor, studerande, lärare, övrig personal, inbjudna gäster, mina damer och herrar

Vad skall du bli när du blir stor? Den frågan har vi alla fått som barn. Och många av oss har också besvarat den med bestämdhet. Jag är helt säker på att vårt land skulle ha ett överutbud av poliser, brandmän, popidoler och godissmakare idag ifall alla de drömmar de små finländarna haft, skulle ha gått i uppfyllelse.

Men drömmarna om framtiden förändras och då man sen växer upp och närmar sig den ålder då det verkligen börjar gälla att välja yrke, ja då är det plötsligt inte så enkelt mera. Samhället utvecklas och det kommer nya yrken till, samtidigt som en del gamla faller bort. Yrkes menyn ändrar i takt med att samhället förändras. Det är heller inte alldeles lätt att veta vad man själv verkligen vill börja jobba med i framtiden och i vilka branscher det med säkerhet kommer att finnas jobb. För det gäller ju att hitta ett yrke som man kommer att trivas med och som samtidigt matchar med efterfrågan på arbetsmarknaden. Att erbjuda just sådana utbildningsmöjligheter är också den stora utmaningen för våra yrkesskolor, yrkeshögskolor och högskolor. Vi skall utbilda till arbete inte till arbetslöshet.

Hur står det då till med Yrkeshögskolan Novia?

Jo, jag vill påstå att Yrkeshögskolan Novia lever i tiden. I år har rekryteringen varit exceptionellt god över i stort sett hela linjen. Jag vill passa på att gratulera alla er som nu inleder era studier här i landets största svenskspråkiga yrkeshögskola, och alla er som fortsätter era studier. Att satsa på utbildning kan aldrig vara fel. Tvärtom är det en av de bästa investeringar i oss själva vi som individer kan göra. En god utbildning öppnar dörrar och ger möjligheter i livet. Det är ju faktiskt så att det yrke vi väljer, kommer att sätta en stor prägel på det liv vi sedan lever. Arbetet, jobbet har en så central plats i vår vardag. Den tid vi mänskor är aktiva inom arbetslivet uppgår lätt till 35-40 år. Blir man färdig som 25 –åring får man räkna med att kunna hålla på till 65, i framtiden kanske längre, förutsatt naturligtvis att man orkar. Det skall jag återkomma till.

Nu kanske flere av er undrar hur världen kommer att se ut när ni blir färdiga. Kommer det att finnas jobb eller kommer lågkonjunkturen att fortsätta och antalet jobb att ytterligare minska? Just idag är den ekonomiska djupdykningen ett faktum. Staten tvingas att låna runt 10 miljarder € i år och närmare 13 mrd nästa år som det nu ser ut. Kommunernas maskineri hostar betänkligt och permitteringar inom den kommunala sektorn kan inte uteslutas. Exporten drar trögt och skogsindustrin som varit vårt flaggskepp i årtionden står inför drastiska omstruktureringar. Så vad skall man tro? Finns det en framtid?

Javisst finns det en framtid och vi är själva med och skapar den. Någon har sagt så här: Framtiden intresserar mig – jag har nämligen tänkt leva i den. En inställning som jag tycker om. Vi skall naturligtvis lära oss av vår historia och leva i nuet, här och nu varje dag – men samtidigt vara medvetna om att det vi gör idag, de beslut vi fattar och de vägar vi väljer att gå – har betydelse för hur framtiden utvecklas och för vad som kommer att hända. Det är klart att ingen med säkerhet kan säga något om hur världsekonomin ser ut om några år. Det vi däremot vet är att antalet personer som går i pension i Finland kommer att överstiga antalet unga som kommer ut på arbetsmarknaden. Det i sig inger såväl hopp som oro. Hopp därför att ni alla studerande kommer att behövas för att hålla Ab Finland Oy igång. Vårt land kommer bl.a att behöva ingenjörer och kreatörer som utvecklar produkter som tilltalar såväl den nationella som den globala marknaden. Vi behöver kreativa lösningar inom vård och omsorg och säkert en hel del ny teknologi, men aldrig aldrig kommer apparater och teknologi att fullt ut kunna ersätta händer och mänsklig kontakt. Vårdens behov av personal i framtiden kommer att vara betydande och jag hör till dem som tror att vi inte kommer att klara att täcka det behovet med enbart ”egen” arbetskraft. Det är ett orosmoment, som vi nu också trots lågkonjunkturen måste inse. Det krävs handling nu, för att vi inte om tio-femton år skall behöva konstatera att vi borde ha förberett oss tidigare. Och om någonstans så är det inom vård, skola och omsorg som behovet av svenskspråkig och tvåspråkig personal också måste kunna tryggas på sikt.

Bästa vänner,
Som vi vet så lever inte mänskan av bröd allenast. Vi behöver samvaro och en känsla av delaktighet för att må bra. Vi behöver få använda alla våra sinnen. Här kommer kulturen in som en starkt bärande ingrediens i våra samhällen. Och för oss finlandssvenskar är det naturligtvis viktigt att vi har möjlighet att också inom musik, teater, bildkonst och andra kulturämnen få vår utbildning på svenska. Yrkeshögskolan Novia har ett alldeles särskilt ansvar, som den enda upprätthållare av yrkeshögskoleutbildningslinjer på svenska inom dessa områden i landet. Det ansvaret har man också visat att man kan och vill bära. Det är med glädje jag konstaterar att de satsningar man gjort på att bland annat utveckla musikutbildningen i Jakobstad burit så god frukt, att Novia den här hösten faktiskt har flest sökande per studieplats just till musikutbildningen. Jag är också förvissad om att campuset i Jakobstad (som nu börjat byggas av stiftelsen för Åbo Akademi) inklusive den nygrundade utbildningsorkestern, sinfoniettan, kommer att bidra till att musikutbildningens popularitet inte blir någon tillfällighet.

Det är också alldeles uppenbart att Novia har känselsprötena rätt riktade när det gäller positionering och utveckling inför framtiden. En yrkeshögskola skall ju inte enbart utbilda unga utan också verka för den regionala utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. Med andra ord, vara en innovatör då det gäller att stärka regionerna. I alla de regioner där Novia finns, har man om jag förstått saken rätt, anställt forskningsledare med specifika uppdrag. I Vasa handlar det om en forskningsledare inom energiområdet som skall jobba med energiklustret i samarbete med näringslivet och ÅA. I Jakobstad jobbar en forskningsledare med att utveckla kreativa industrier och kreativa sätt att arbeta. Låter mycket spännande. I Raseborg och Åbo finns forskningsledare bl.a för det merkantila området. Alla dessa forskningsledare jobbar utgående från de regioner där de är stationerade, men med ett nationellt ansvar för hela Yrkeshögskolan Novias verksamhetsområde. Det är bra och ligger i tiden.

Bästa vänner,
I egenskap av ordförande för Svenska Finlands Folkting kan jag inte nog betona betydelsen av utbildning på svenska och i svenska i vårt land. För svenskans framtid i Finland har speciellt skolan och tillgången till utbildning på svenska särskilt stor betydelse. Precis som det behövs finskspråkiga personer som jobbar inom samhällets olika områden, behövs det också svenskspråkiga. Ju fler som behärskar landets bägge språk, dess bättre. För som individer har vi långt samma behov oberoende av språk, något som man dessvärre ibland i samhällsdebatten tycks glömma bort. Det må då gälla rätten att bli förstådd av polisen eller domstolen på svenska, att kunna vara sjuk eller föda barn på svenska, att få lyssna på nyheter på svenska mm. För fastän vi finlandssvenskar är knappt 6 % av landets totala befolkning, har vi inte 6 procentiga behov utan 100 procentiga. Vi är nästan 300.000 personer med svenska som modersmål i vårt land och det är ungefär lika många som islänningarna i sin helhet. En jämförelse som jag brukar roa mig med ibland. Tänk att vi har ett nordiskt land med full service på alla samhällets områden, med en befolkning som t.o.m något understiger finlandssvenskarnas. Vad visar det? Jo att det naturligtvis skall gå att upprätthålla fullvärdig service också på nationalspråket svenska i vårt land om blott viljan finns.

Själva har vi ett stort ansvar då det gäller svenskans framtid. Det är vi finlandssvenskar som måste hålla i taktpinnen och jobba för lösningar som vi tror att på sikt verkar till fördel för svenskan och finlandssvenskarna. I det bygget har utbildningen på svenska på alla nivåer en synnerligen central roll. Det är ingen överdrift att här säga att Yrkeshögskolan Novia är en av de viktigaste hörnstenarna i den svenskspråkiga utbildningspalett vi har i dagens Finland . Det är en utbildningsenhet som har en central roll också på sikt då det gäller såväl att utbilda våra unga som att utveckla regionerna och att främja det svenska i landet. Det skall vi slå vakt om. Att bilda yrkeshögskolan Novia var därför enligt min mening ett synnerligen klokt beslut. Men som inom alla områden kan man stärka sig själv också genom ett fruktbart samarbete med andra utbildare - naturligtvis också finskspråkiga och tvåspråkiga - med näringsliv, företag och vårdinrättningar. Något som Novia också vinnlagt sig om och som det är lönt att satsa vidare på.

Låt mig också i det här sammanhanget säga att det precis på samma sätt som det är viktigt att man i de finska yrkeshögskolorna lär sig svenska, är viktigt att vi i de svenska yrkeshögskolorna satsar på undervisningen i finska där behov finns. De regionala skillnaderna kan här vara stora, och det är klart att studerande som redan i praktiken är tvåspråkiga inte skall behöva sätta tid på det andra inhemska språket. Individuella och olika regionala lösningar behövs. Något har gått drastiskt fel, när de studerande speciellt i de finska yrkeshögskolorna inte har de grundläggande färdigheter i svenska som de borde ha när de kommer till yrkeshögskolan. En av bovarna i det dramat är helt säkert slopandet av det andra inhemska språket som obligatoriskt i studentexamen, men det kan inte vara hela sanningen. Ett digert arbete med läroplansreformen står snart för dörren, och utgångspunkten borde vara att det andra inhemska språket skall komma in tidigare i den grundläggande utbildningen. Att börja läsa svenska först i 7 e klass, vilket är fallet i flertalet finska skolor, är helt enkelt för sent. Logiskt vore att man skulle utgå från att eleverna börjar läsa det andra inhemska, svenska eller finska samtidigt i våra skolor. Återstår att se om det är realistiskt att få genomfört. För helt klart är att läroplansreformen blir ytterligare ett sigill på hur de politiska partierna värdesätter landets faktiska tvåspråkighet och därmed grundlagens stipulation om att landets nationalspråk är finska och svenska.

Studerande,

Ni har en intensiv höst framför er som säkert kommer att bjuda på en och annan överraskning. Kom ihåg att vi som människor hela tiden utvecklas. Kom ihåg att ni själva är de som sätter era gränser, och att det ibland är bra att utmana sig själv. Vi kan ofta mycket mer än vi tror. Det gäller bara att våga. Friskt vågat är hälften vunnet som det heter. Ofta är det så längre fram i livet, att man sällan ångrar något man gjort, däremot nog sådant man lämnat ogjort. Men kom också ihåg att studierna inte är allt. Minst lika viktigt är det att annars också ha balans i sitt liv. Att låta sig må bra. Det behövs tillräckligt med sömn och motion, men också tillräckligt med tid för vänner och fritid eller som dagens unga säger ”chillande”. Lägg märke till varandra, bry er om varandra. Uppmuntra och stöd din kompis, och var inte rädd att söka hjälp om något börjar kännas övermäktigt. Det finns alltid lösningar. Att det finns en fungerande studenthälsovård är naturligtvis också väldigt viktigt. Se till att ni använder den. Den finns till för er.

Bästa vänner,

Ett centralt diskussionstema såväl i riksdagen som i samhällsdebatten över lag har varit och är fortfarande hur vi skall orka jobba och orka jobba längre. I början talade jag om yrkesvalet och hur viktigt det är, för det yrke vi väljer skall vi sedan oftast jobba länge med. Men faktum idag är att inget mera är så stationärt, vi har tack och lov får man väl säga, insett betydelsen av att kunna vidareutbilda sig och ibland helt skola om sig.

För alla, oberoende av vad man jobbar med, som lärare på Novia, kock i Novias kök, sjukskötare, musiker, byggnadsingenjör eller riksdagsledamot, är det viktiga att man trivs med det man gör. Det gäller naturligtvis också studierna. Att studera är ju på sätt och vis också ett jobb. Inte sällan har själva arbetsgemenskapen – studiegemenskapen, en väldigt stor betydelse. Det handlar om stämningen på arbetsplatsen, hur man upplever att man får sin röst hörd, vilken respons man får för utfört arbete och vilka friheter att utveckla det egna jobbet man har. I det sammanhanget kan vi var och en på vår arbetsplats bidra – och vi väljer själva om vi gör det i positiv eller negativ bemärkelse. En klapp på axeln, ett hurtigt God morgon kan ibland vara tillräckligt för att muntra upp någon annans dag. Naturligtvis handlar det också om ledarskap. Ett gott ledarskap sporrar och engagerar. En god ledare/lärare ger också feedback och utrymme för var och en arbetstagare eller studerande.

Förutom ledarskapet tror jag också det är viktigt att vi funderar över hur generationerna möts på arbetsplatserna och vilka uttryck det tar. Det är alldeles klart att många av våra arbetsplatser framöver kommer att ha en salig blandning av såväl yngre som äldre arbetstagare. Då det gäller de akademiskt utbildade är det av stor betydelse att vi nu kunde mota arbetslösheten bland unga akademiker i grind och möjliggöra ett så snabbt inträde på arbetsmarknaden för dem som möjligt. Det i sig får inte innebära att de äldre, mot sin vilja, förpassas till reservbänken. För den yngre generationen gäller det att visa förståelse för de äldre. De besitter en lång livserfarenhet som är nog så värdefull i en tid då allt skall gå allt snabbare och vara allt effektivare. Må då vara att de äldre kanske inte hänger med fullt ut i den tekniska utvecklingen med allt vad det innebär. Facebook och twitter är inte en del av allas vardag. Tillsammans kan den nya kunskapen som de unga har kombinerad med den gedigna erfarenheten som den äldre generationen besitter, bädda för gemensam framgång och för ökad trivsel på arbetsplatserna. Det är jag övertygad om.

Jag tror för övrigt också att vi i Finland behöver ett sådant system som möjliggör mera individuella lösningar när vi blir äldre, då det gäller tex arbetstider. Systemet med deltidspension där man stegvis kan trappa ner, men samtidigt orka jobba längre är värt att hålla kvar. Självfallet är det också så att inom olika yrken är den fysiska och psykiska ansträngningen olika. Satsningar på såväl fysisk som psykisk rehabilitering behövs. Systemet med alterneringsledigt skall vi slå vakt om. Man kan sedan kalla det vad man vill – men målet att få oss finländare att jobba längre, måste stödas av olika system som möjliggör att just individens egna behov och förutsättningar beaktas. De arbetsplatser som särskilt satsar på sina arbetstagares hälsa och välbefinnande kommer säkert också att vara de arbetsplatser som i framtiden lockar till sig motiverad personal.

Bästa vänner,

Låt mig sluta med att sammanfatta mitt tal genom att säga att Yrkeshögskolan Novia lever i tiden, och att ni alla som nu studerar här kommer att behövas på framtidens arbetsmarknad. Ta väl vara på er själva och varandra!
Med dessa ord får jag önska er alla såväl studerande som lärare och övrig personal ett riktigt gott läsår!